det är, i vår tanke, vida oförskämdare att förebrå de med förhållandet bäst bekanta personer, att de icke äro egoister nog, för att anse allt vara väl, för det de sjelfve må väl. Vi sågo nyligen en smädeskrift af en lärd (Upsaliens, tro vi), som tyckte allt oppositionens skrik om nöd i landet vara vederlagdt med den uppgiften (lågt lögnaktig i. de flesta fall), att oppositionsmän åto ostron och drucko champagne. Så snart vissa må väl, är allt godt, det tyckes vara scholans grundsats — som också förunderligen öfverensstämmer med den äkta gamla aristokratiens trosläror. Pä så goda grunder har man bygg ot sitt smådelsesystem mot sista Riksdag. Det sågs ingen nöd på riksdagsmännen; de hade således ingen rätt att använda uppgiften om en dylik såsom skäl för att vägra de begärda anslagen; ergo var det blott liberalismens och pressens stämplingar, blott ett partis afund och ilska ,; som frambragte de förargliga resultaterna. Så raisonnerar man, och Hr A. snackar efter — han, somj vet minst om dessa saker bland alla dödliga. At den sanningen, att landet icke kan bära större bördor; och att anslagen derföre vägrades, hafva en hop sykofanter flatskrattat ; och derföre skrattar han med. Vi vete allt för väl, att från oppositionens sida snackades någon gång fåvitskt; men så skedde ock, ja i rikare mått, från andra sidan; och detta skulle Hr A. (eller rättare hans sufflörer) väl hafva tält, om blott voteringarne gått bättre. Dessa var det, som choquerade hans religiösa känsla för den ? styrande konungamakten , som så nära sammanhänger med Svenska lynnet. Huru Hr A. känner detta, förstå vi icke så noga, i fall det icke skulle vara Gemötet, som menas; ty med det har han i lingliga tider visat sig lika bekant, som med — en hop andra tyska ord. Hvad Lejonklor och frat vidkommer, så kan man till en början icke afhålla sig från den jemnförelsen, att lejonets klo vanligen är absolute letalis, då man deremot möjligen kan komma sig efter frat, äfven om det är så envist och seglifvadt, som det visat sig härstädes ; så länge något lif är qvar, bör man icke misströsta. Ordet, ehuru något mindre fint, är oförlikneligt att uttrycka det otyg, som nödvändigt uppväxer ur sådana systemer som Hr As: och ur lejonmärg , då han begynner härskna. Lejonmärgen är en osund föda, som alstrar mask hos barn, säga veterinärerne; och när magen är på detta sätt förstörd, uppstår ett slags monomani, hvarunder patienten brukar lejonklor äfven till de lägsta behof, såsom att skrapa ohyran af sig. Det här Jlejonoch frat-systemet, eller, som det lämpligen kan kallas, lejonfratet, är just hvad de liberala tyckas vilja få bort, emedan de äro ledsna både vid lejon och frat och önska sig något mindre svårhandterligt än det förra och mindre vämjeligt än det sednare. Rytandet och krälandet synas vara dem lika vidriga, och aldra vidrigast om lejon agera frat. Att än ryta, än kräla blir aldrig helsosamt för en stat; båda två äro mattande, och den fruktan, det förra skulle väcka hos menige man och i granngårdarna, blifver genom det sednare förbytt i förakt och vämjelse. Den starke brukar icke yäsnas och ryta; han arbetar lugnt och planmessigt. Hr A., äfvensom hans principal, skulle kunna underrätta sig om de liberalas verkliga mening och se, att de i sjelfva verket icke önska frat, för det att de icke tycka .om rytande och klösning; att de icke neka tillvaron af en hel hop folkfrihet och andra friheter i Sverige, men tro dem vara mera negativa än positiva, mera hvilande på en vis inerlie 1 temperament och vanor, än på en lefvande kraft å ena och ett liberalt erkännande å andra sidan; att det just är det krälande, fratlika i machinens gång, de ville utrota; att de icke blott älska att, utan äfven hvarföre och huru; att de föga klaga öfver våld och lejonklor, men väl öfver bristen på en prononcerad, verkligen nationel karakter, enhet och spänstighet hos styrelsen; att de anse ett dödslif eller en lifsdöd (såsom Svedenborg säger) vara det sämsta, så i inre som i yttre politik; att de tro dess motsats möjlig, endast genom tillämpning af hvad andra nationer nyttja och hvad (besynnerligt nog) alldeles tydligen finnes nedlagdt i vår grundlag; att de inbilla sig, det styrelsen bör utgöra en sammanhängande, compact kropp, icke ett aggregat af svaghet och styrka, af liberalitet och illibe ralitet, af östan och vestan. Så hafva wi förstått det ; politiserande skräflet ; huru Hr A. förstått det, eller om han alls förstått det, kan i det hela göra det; samma. i I I I i I —— Sist vilja vi enskildt tala några ord med Hr A. om riks-pöbeltidningen och dess legohjon. StamboksDYR I DÅ DÅ 11 Ju ET hå 1