det är, i vår tanke, vida oförskämdare att förebrå de
med förhållandet bäst bekanta personer, att de icke
äro egoister nog, för att anse allt vara väl, för det
de sjelfve må väl. Vi sågo nyligen en smädeskrift af
en lärd (Upsaliens, tro vi), som tyckte allt oppositio-
nens skrik om nöd i landet vara vederlagdt med den
uppgiften (lågt lögnaktig i. de flesta fall), att opposi-
tionsmän åto ostron och drucko champagne. Så snart
vissa må väl, är allt godt, det tyckes vara scholans
grundsats — som också förunderligen öfverensstämmer
med den äkta gamla aristokratiens trosläror.
Pä så goda grunder har man bygg ot sitt smådelsesy-
stem mot sista Riksdag. Det sågs ingen nöd på riks-
dagsmännen; de hade således ingen rätt att använda
uppgiften om en dylik såsom skäl för att vägra de be-
gärda anslagen; ergo var det blott liberalismens och
pressens stämplingar, blott ett partis afund och ilska ,;
som frambragte de förargliga resultaterna. Så raison-
nerar man, och Hr A. snackar efter — han, somj
vet minst om dessa saker bland alla dödliga. At den
sanningen, att landet icke kan bära större bördor;
och att anslagen derföre vägrades, hafva en hop sy-
kofanter flatskrattat ; och derföre skrattar han med.
Vi vete allt för väl, att från oppositionens sida snac-
kades någon gång fåvitskt; men så skedde ock, ja i
rikare mått, från andra sidan; och detta skulle Hr A.
(eller rättare hans sufflörer) väl hafva tält, om blott
voteringarne gått bättre. Dessa var det, som choque-
rade hans religiösa känsla för den ? styrande konunga-
makten , som så nära sammanhänger med Svenska
lynnet. Huru Hr A. känner detta, förstå vi icke så
noga, i fall det icke skulle vara Gemötet, som me-
nas; ty med det har han i lingliga tider visat sig lika
bekant, som med — en hop andra tyska ord.
Hvad Lejonklor och frat vidkommer, så kan
man till en början icke afhålla sig från den jemnförel-
sen, att lejonets klo vanligen är absolute letalis, då
man deremot möjligen kan komma sig efter frat, äfven
om det är så envist och seglifvadt, som det visat sig
härstädes ; så länge något lif är qvar, bör man icke
misströsta. Ordet, ehuru något mindre fint, är oför-
likneligt att uttrycka det otyg, som nödvändigt upp-
växer ur sådana systemer som Hr As: och ur lejon-
märg , då han begynner härskna. Lejonmärgen är
en osund föda, som alstrar mask hos barn, säga vete-
rinärerne; och när magen är på detta sätt förstörd,
uppstår ett slags monomani, hvarunder patienten bru-
kar lejonklor äfven till de lägsta behof, såsom att
skrapa ohyran af sig.
Det här Jlejon- och frat-systemet, eller, som det
lämpligen kan kallas, lejonfratet, är just hvad de li-
berala tyckas vilja få bort, emedan de äro ledsna både
vid lejon och frat och önska sig något mindre svår-
handterligt än det förra och mindre vämjeligt än det
sednare. Rytandet och krälandet synas vara dem lika
vidriga, och aldra vidrigast om lejon agera frat. Att
än ryta, än kräla blir aldrig helsosamt för en stat; bå-
da två äro mattande, och den fruktan, det förra skulle
väcka hos menige man och i granngårdarna, blifver
genom det sednare förbytt i förakt och vämjelse.
Den starke brukar icke yäsnas och ryta; han arbetar
lugnt och planmessigt. Hr A., äfvensom hans princi-
pal, skulle kunna underrätta sig om de liberalas verk-
liga mening och se, att de i sjelfva verket icke önska
frat, för det att de icke tycka .om rytande och klös-
ning; att de icke neka tillvaron af en hel hop folk-
frihet och andra friheter i Sverige, men tro dem vara
mera negativa än positiva, mera hvilande på en vis
inerlie 1 temperament och vanor, än på en lefvande
kraft å ena och ett liberalt erkännande å andra sidan;
att det just är det krälande, fratlika i machinens gång,
de ville utrota; att de icke blott älska att, utan äfven
hvarföre och huru; att de föga klaga öfver våld och
lejonklor, men väl öfver bristen på en prononcerad,
verkligen nationel karakter, enhet och spänstighet hos
styrelsen; att de anse ett dödslif eller en lifsdöd (så-
som Svedenborg säger) vara det sämsta, så i inre som
i yttre politik; att de tro dess motsats möjlig, endast
genom tillämpning af hvad andra nationer nyttja och
hvad (besynnerligt nog) alldeles tydligen finnes nedlagdt
i vår grundlag; att de inbilla sig, det styrelsen bör ut-
göra en sammanhängande, compact kropp, icke ett
aggregat af svaghet och styrka, af liberalitet och illibe-
ralitet, af östan och vestan. Så hafva wi förstått det
; politiserande skräflet ; huru Hr A. förstått det, eller
om han alls förstått det, kan i det hela göra det-
; samma.
i
I
I
I
i
I
——
Sist vilja vi enskildt tala några ord med Hr A. om
riks- -pöbeltidningen och dess legohjon. Stamboks-
DYR I DÅ -
DÅ 11 - - Ju ET hå 1