hafva en stor betydelse, då de komma från ett håll,
där rikets ungdom skall inhemta sin bildning och be-
greppen om sin bestämmelse, om sina rättigheter och
skyldigheter. Ar ett dylikt ställe intet annat än ett till-
håll för den abjectaste servilism och det bittraste hat
mot allt, som vågar motsätta sig godtycket och göra ett
folks frihet och rättigheter gallande, då finnes icke mer
än ett alternatif: antingen skall det uppväxande slägtet
insupa de usla grundsatserna, eller ock skall det med
förakt vända sig ifrån den uppfostringsanstalt, som sta-
ten med så mycken omsorg och kostnad värdar. Sverige
är för fattigt att, likasom England, låta ett mot den of-
fentliga majoritetens önskningar och behof fiendtligt
Tory-näste stå rikt och glömdt i sin ruttenhet; vi hafva
icke råd att upprätta något nytt, för att låta det gamla
:rucklet stå obegagnadt och stolt öfver sina seklers ära
och sina dotationer. En gång borde Svenske män öp-
na sina ögon och med allvar se till, huru man lärer i
denna gamla afktrok (för att nyttja ett af Hr A:s nya
goda ord). Icke må Hr A. börja att vädra terro-
rism och materiel förföljelse i detta uttryck; han kan
vara trygg, att facklan blott kommer att brukas, för att
lysa honom i synen, icke för att sveda ett enda hår af
hans guldgula lockar. Icke heller må han anklaga oss
för illiberalitet eller afsigt att tvinga någon till votering
för uniformen! Vi hysa det begrepp om embetsman-
nens frihet bland ett fritt folk, att hans pohtiska tro
angår oss icke, så länge han med skicklighet och flit
sköter sin syssla, så vida denna är sådan, att mannen
icke sjelfständigt inverkar på landets politik, utan
egentligen blott werkställer, enligt bestämda instruk-
toner eller förmäns befallningar. - Den hberalaste
styrelse bör gärna tåla en illiberal underordnad em-
betsman, blott han är ärlig, kunnig och driftig och
icke söker i embetsutöfningen förtyda sina åligganden
för sin tros skull eller öfva mannamån för trosförvand-
ter; i öfrigt må han i politiken, likasom i religionen,
njuta fullkomlig tolerance för sina meningar. Denna
tolerance bör den akademiske läraren njuta, lika väl
som hvar och en annan: det angår oss ingalunda, hvad
han tänker; men hvad han lärer, är af vigt att känna,
dock mindre i afseende på teorien eller hans åsigt, hu-
ru det bör vara, än på hans faktiska framställningar
af huru det är. Skulle det befinnas, att han, för att
gagna ett partis interessen eller åsigter, eller ock af o-
kunnighet, vanställer sitt lands institutioner och häf-
derna, då är han en högst oskicklig, ja skadlig lärare.
Att på egen hand raisonnera öfver gifna facta bör yng-
lingen lära sig; och blifver han blott handledd och
tullhållen till skarpsinne och konseqvens, med ett ord
till sjelfständig forskning, och icke till blind tro, så
skada honom systemer föga; men om facta vanställas
för honom och inbillningen eller tron hufvudsakligen
odlas på forskningsförmågans bekostnad, då är det illa
beställdt med hans undervisning, och då är det en im-
peratif pligt att något närmare titta in i bildningsan-
stalternas tillstånd. — Till en dylik undersökning har
den enskilde publicisten icke tillfälle; men han bör
uppmana dertill, och han kan partielt afven verkställa
det, på grund af spridda facta; men en fullständig
granskning och ofversigt tillhörer dem, som äga när-
mare tillgång till upplysningar.
Det är, svarar oss Hr A., icke så mycket besluten
eller resultaten, utan det fåvitska snacket, som ut-
gör den medicin, på hvilken jag räknar. Ehuru vi till-
stå, att vid knappast någon riksdag hörts så mycket få-
vitskt snack (t. ex. af en Baron Ludvig Boije, en Gr.
Frölich, en Insulin, en Biskop af Wingård, en Jan
Bengtsson m. fl., ja af KonstitutionsUtskottet i massa,)
så tro vi ändock icke, att det egentligen är snacket,
som gripit Hr A:s schola på det ömma; ty af den sor-
ten hafva vi dock haft äfven vid de föregående riks-
dagarna, utan att scholans ilska funnit sig upprörd der-
af. Nej, det är omisskänneligen besluten, som gravera;
och det bör icke vara annat, emedan sjelfva Hr A. må-
ste begripa, att enskildas prat inom en så talrik för-
samling icke kan hindras och dessutom ingenting be-
visar; det är majoriteten ensam, som berättigar att fäl-
la ett allmänt omdöme om riksdagen.
Hr A. är bland dem, som tro — ty hans enfaldi-
ge välmening utesluter honom från dem, som låtsa
tro — att allt det motstånd. som uppenbarade sig vid
sista riksdag, blott var följden af de liberala publicister-
nas inblåsningar, men ingalunda af folkets verkliga be-
hof och medvetande af dem. Professorslönerne utgå
ordentligt i Upsala; och derföre finnes ingen nöd, inga
financiella svårigheter i landet? Så lyder visan, det
veta vi. Författaren af dessa anmärkningar hörde
här om dagen en optimist högeligen förtörnad
öfver en prest Pi landet , hvilken, under ett godt
kalas hemma hos sig, talade om nöden i orten. Det
- o sr
ma Afa PM scada var haröttanan Far FJ as VTA