sig, ropade han likval till honom 1 Iörtrohg ton: Na,
Herr Bror, hvarför presenterar du mig icke din unga
vackra hustru? Du vet ju Gritzko, att jag fordomdags
icke var bättre än andra menniskor, utan gerna umgicks
med både ynglingar och flickor. De tiderna äro likväl
nu förbi; jag har nu helt annat att göra. Dervid ka-
stade han en betydande sidoblick på Gritzko.
Med motvilja förde denne den stackars Gala fram till
den hemska karlen.
En kostelig qvinna, ropade den obekante, i det
han klappade Gala på den rodnande kinden, i sanning
en skön qvinna; du har god smak Koschuch! skada
blott att än i denna natt . . .
Det öfriga hviskade han i örat på brudgummen, hvil-
ken darrade i hela kroppen som ett asplöf.
He! he! fortfor den obekante, utan att gifva akt på
Gritzkos förvirring; He, he, ni kan ju: ingen - musik!
hvad är det för ett Kosackbröllopp utan musik!
En af gästerna, något dristigare än de öfrige, svarade
att det elaka vädret hade säkerligen hindrat spelmannen
i Koroppa att infinna sig.
Ar det intet annat än det, så vill jag göra min vän
Koschuch till viljes, och hjelpa er ur den nöden. Till-
fälligtvis har jag min violin med mig, och ehuru jag
inte är någon musikant af profession, så vill jag ändå
immte spela upp sämre till dans åt er, än er vän från
Koropa.
Han gick utur rummet, och kom straxt tillbaka med
en violin. Alla voro utom sig af förvåning, och i syn-
nerhet den hustrun, som anmält den obekante, och
som ville svärja på, att han, när hon såg honom utan-
för porten, icke haft något instrument med sig.
Dermed må nu ha varit hur det vill; nog af den o-
bekante steg upp på ett bord, och började med sådant
lif och färdighet spela på sin Violin, som om han i
hela sin lefnad aldiig befattat sig med annat än spel. —
Det unga folket glömde nu all sin fruktan, och började
hoppa och da sa, så att fönstren skallrade. .
Hvarföre dansar icke du äfven min vän Koschuck?
ropade musikanten, utan att låta störa sig i sitt spel.
?Du har ju förut varit en tapper dansare ?
Vid dessa ord, klappade han med stråken på Gritz-
kos hufvud. Knappt hade han gjort det, förr än den-
ne glömde sin oro; han började dansa, sjunga, hvissla
och stoja; men hans munterhet hade någonting så säll-
samt, att man snarare skulle kunnat taga honom för en
vansinnig än för en menniska som nyss blifvit vigd vid
en vacker flicka!
För att säga sanningen, försatte likväl den obekantes
spel hvar och en ien ovilkorlig, ytterlig lustighet; alla
dansade och skrattade som galna, och likväl var hvarje
bröst svårt beklämdt. De syndigaste tankar genomkors-
sade hjernan, och sjefva luften in i rummet hade blifvit
tryckande och ängslande. .
Då tuppen gol vid midnatten, upphörde den obekante
med sitt spel, sprang ned från bordet, och gick fram
till brudgummen Tiden är inne Gritzko sade han, i
det han fattade hans hand. i
PÄnnu en natt, blott ännu en natt, bad Gritzko,
darrande i alla leder.
Nej ! svarade den obekante.
Bevilja mig åtminstone en timma, blott en enda
timma ?
?Nej! svarade den förre med dåf röst.
Men likväl en fjerdedels timma? stammade han i
det han nedsjönk på sina knän.
Det gör mig ondt om dig, sade den obekante,
hvilken tycktes njuta af Gritzkos förtviflan. Om din
hustru vill underskrifva detta papper, så gerjag dig än-
nu åtta dagars tid?
Härvid måste anmärkas, att Gala lärt skrifva och lä-
sa hos sin morbror, som var kyrkotjenare i Koropa.
Den obekante framtog nu ur fickan ett rödt papper.
ochc en silfverpenna. Då Gritzko såg denna apparat,
ropade han af alla krafter:
Nej, för intet pris i verlden!
Nå, så lät oss då gå, sade den obekante med köld,
och du skall följa mig.
I det han höfligt bugade sig för bröllopsfolket tog
han Gritzko om lifvet, och sade till bruden:
Blif inte ond, vackra Gala, för det jag för bort din
käresta, men du skall snart återse honom, mitt hjerta
lilla. .
Derefter gingo de sin väg.
Följande dagen upptäckte man, efter långt sökande,
Gritzkos lik, under en stor af blixten söndersplittrad ek
på vägen till Muhajeff. Då man höll själamässa för ho-
nom slocknade kyrkoljusen, och bland folket spridde
sig det ryckte, att hans lik, dagen efter dess bisättning,
blifvit stulit ur grafven.
Den stackars Gala förlorade förståndet, och dog ett
ar derefter. samma dac och timma. !som hon miste sin