sig, ropade han likval till honom 1 Iörtrohg ton: Na, Herr Bror, hvarför presenterar du mig icke din unga vackra hustru? Du vet ju Gritzko, att jag fordomdags icke var bättre än andra menniskor, utan gerna umgicks med både ynglingar och flickor. De tiderna äro likväl nu förbi; jag har nu helt annat att göra. Dervid kastade han en betydande sidoblick på Gritzko. Med motvilja förde denne den stackars Gala fram till den hemska karlen. En kostelig qvinna, ropade den obekante, i det han klappade Gala på den rodnande kinden, i sanning en skön qvinna; du har god smak Koschuch! skada blott att än i denna natt . . . Det öfriga hviskade han i örat på brudgummen, hvilken darrade i hela kroppen som ett asplöf. He! he! fortfor den obekante, utan att gifva akt på Gritzkos förvirring; He, he, ni kan ju: ingen musik! hvad är det för ett Kosackbröllopp utan musik! En af gästerna, något dristigare än de öfrige, svarade att det elaka vädret hade säkerligen hindrat spelmannen i Koroppa att infinna sig. Ar det intet annat än det, så vill jag göra min vän Koschuch till viljes, och hjelpa er ur den nöden. Tillfälligtvis har jag min violin med mig, och ehuru jag inte är någon musikant af profession, så vill jag ändå immte spela upp sämre till dans åt er, än er vän från Koropa. Han gick utur rummet, och kom straxt tillbaka med en violin. Alla voro utom sig af förvåning, och i synnerhet den hustrun, som anmält den obekante, och som ville svärja på, att han, när hon såg honom utanför porten, icke haft något instrument med sig. Dermed må nu ha varit hur det vill; nog af den obekante steg upp på ett bord, och började med sådant lif och färdighet spela på sin Violin, som om han i hela sin lefnad aldiig befattat sig med annat än spel. — Det unga folket glömde nu all sin fruktan, och började hoppa och da sa, så att fönstren skallrade. . Hvarföre dansar icke du äfven min vän Koschuck? ropade musikanten, utan att låta störa sig i sitt spel. ?Du har ju förut varit en tapper dansare ? Vid dessa ord, klappade han med stråken på Gritzkos hufvud. Knappt hade han gjort det, förr än denne glömde sin oro; han började dansa, sjunga, hvissla och stoja; men hans munterhet hade någonting så sällsamt, att man snarare skulle kunnat taga honom för en vansinnig än för en menniska som nyss blifvit vigd vid en vacker flicka! För att säga sanningen, försatte likväl den obekantes spel hvar och en ien ovilkorlig, ytterlig lustighet; alla dansade och skrattade som galna, och likväl var hvarje bröst svårt beklämdt. De syndigaste tankar genomkorssade hjernan, och sjefva luften in i rummet hade blifvit tryckande och ängslande. . Då tuppen gol vid midnatten, upphörde den obekante med sitt spel, sprang ned från bordet, och gick fram till brudgummen Tiden är inne Gritzko sade han, i det han fattade hans hand. i PÄnnu en natt, blott ännu en natt, bad Gritzko, darrande i alla leder. Nej ! svarade den obekante. Bevilja mig åtminstone en timma, blott en enda timma ? ?Nej! svarade den förre med dåf röst. Men likväl en fjerdedels timma? stammade han i det han nedsjönk på sina knän. Det gör mig ondt om dig, sade den obekante, hvilken tycktes njuta af Gritzkos förtviflan. Om din hustru vill underskrifva detta papper, så gerjag dig ännu åtta dagars tid? Härvid måste anmärkas, att Gala lärt skrifva och läsa hos sin morbror, som var kyrkotjenare i Koropa. Den obekante framtog nu ur fickan ett rödt papper. ochc en silfverpenna. Då Gritzko såg denna apparat, ropade han af alla krafter: Nej, för intet pris i verlden! Nå, så lät oss då gå, sade den obekante med köld, och du skall följa mig. I det han höfligt bugade sig för bröllopsfolket tog han Gritzko om lifvet, och sade till bruden: Blif inte ond, vackra Gala, för det jag för bort din käresta, men du skall snart återse honom, mitt hjerta lilla. . Derefter gingo de sin väg. Följande dagen upptäckte man, efter långt sökande, Gritzkos lik, under en stor af blixten söndersplittrad ek på vägen till Muhajeff. Då man höll själamässa för honom slocknade kyrkoljusen, och bland folket spridde sig det ryckte, att hans lik, dagen efter dess bisättning, blifvit stulit ur grafven. Den stackars Gala förlorade förståndet, och dog ett ar derefter. samma dac och timma. !som hon miste sin