bör man väl tänka om regeringens förfarande i detta
mål? Skall man icke häraf ovilkorligen ledas
till den förmodan, antingen att Minerva är för-
sedd med ett slags jernbref på att säga hvad
hon behagar, utan hinder af hvarken tryckfri-
hetslag, eller den antagna metoden för dess tydning och
tillämpning; eller att hon står. under någon hemlig pro-
tektion, under egiden af någon trollmagt, hvars fridly-
sta krets man icke vågar vidröra, af fruktan för de an-
dar, som bo derinnom; eller slutligen, att regeringens
personal så högt älskar Minervas grundsatser, att hon
för den kostliga njutning deras offentliga anrättning
skänker henne, fördrar sjelfva den peppar, hvarmed den
stundom genom kokerskans hafs eller elaka lynne blif-
vit kryddad; att man önskar och efterlängtar det legi-
tima och absolutistiska systemets införande, att man,
på bekostnad af den nuvarande sakernas ordning, af-fä-
derneslandets väl och dess lagar, vill retablera ohgar-
kiens , obskurantismens och förtryckets flydda tider; att
Minerva är en slags proecursor för detta system, utsänd
att predika det i frihetsbegreppens öken, och att efter
henne skall komma den sanskyldige profeten och om-
vändaren till ett Kalmuckiskt sam hällstillstånd.
Vi älska att tro det intetdera af de här supponerade
fallen, är det verkliga; vi äro förbundna att tro det,
emedan hvilketdera som hälst skulle vara en kränkning
af ed och pligt, ett förräderi emot Konung och fäder-
nesland, och man om ingen bör tro något sådant förr,
än det är. omöjligt att tvifla derpå. Men vi hafva ve-
lat fästa styrelsens uppmärksamhet på de suppositioner,
till. hvilka hennes fördragsamhet kan lemna rum, på vå-
dan för henne sjelf, att göra sig till bundsförvandt af
den ingenting mindre än Svenska Minerva, på nöd-
vändigheten att skilja sin sak från hennes, och förne-
ka en vän, som gjort henne större skada i det allmän-
na tänkesättet, än alla hennes förmenta fiender tillsam-
manstagna.