bör man väl tänka om regeringens förfarande i detta mål? Skall man icke häraf ovilkorligen ledas till den förmodan, antingen att Minerva är försedd med ett slags jernbref på att säga hvad hon behagar, utan hinder af hvarken tryckfrihetslag, eller den antagna metoden för dess tydning och tillämpning; eller att hon står. under någon hemlig protektion, under egiden af någon trollmagt, hvars fridlysta krets man icke vågar vidröra, af fruktan för de andar, som bo derinnom; eller slutligen, att regeringens personal så högt älskar Minervas grundsatser, att hon för den kostliga njutning deras offentliga anrättning skänker henne, fördrar sjelfva den peppar, hvarmed den stundom genom kokerskans hafs eller elaka lynne blifvit kryddad; att man önskar och efterlängtar det legitima och absolutistiska systemets införande, att man, på bekostnad af den nuvarande sakernas ordning, af-fäderneslandets väl och dess lagar, vill retablera ohgarkiens , obskurantismens och förtryckets flydda tider; att Minerva är en slags proecursor för detta system, utsänd att predika det i frihetsbegreppens öken, och att efter henne skall komma den sanskyldige profeten och omvändaren till ett Kalmuckiskt sam hällstillstånd. Vi älska att tro det intetdera af de här supponerade fallen, är det verkliga; vi äro förbundna att tro det, emedan hvilketdera som hälst skulle vara en kränkning af ed och pligt, ett förräderi emot Konung och fädernesland, och man om ingen bör tro något sådant förr, än det är. omöjligt att tvifla derpå. Men vi hafva velat fästa styrelsens uppmärksamhet på de suppositioner, till. hvilka hennes fördragsamhet kan lemna rum, på vådan för henne sjelf, att göra sig till bundsförvandt af den ingenting mindre än Svenska Minerva, på nödvändigheten att skilja sin sak från hennes, och förneka en vän, som gjort henne större skada i det allmänna tänkesättet, än alla hennes förmenta fiender tillsammanstagna.