(Insändt.) Något om Städernes Brandförsäkringsverk, dess Styrelse och Reglemente, Eldsläckning m. m. Efter genomläsandet af Hrr Revisorers högst märkvärdiga Protokoll eller berättelse om brandförsäkringsverkets tillstånd vid nu i år hållne Revision, föll jag i en bedröflig förvåning öfver ovissheten af alla menskliga inrättningars som bäst beräknade anstalter. — Jag såg dervid det djupa hål, Wennersborgs stads rysliga brand tagit i verkets kassa, som naturligtvis förde mina tankar på den mörka taflan, på möjligheten af en a två sådane eldsvådor till, och se! då är denna, såsom ofelbar ansedda, inrättning slut, åtminstone starkt skakad i sin grundval. Det föll mig derefter in att uppleta det för eller af styrelsen upprättade reglementet för detta verk, som jag genomläste, utan att ibland föreskrifna anstalter kunna finna ett ord om det så kallade eldsläckningsämnet. — Gammal man nu, och redan till åren vid detta eldsläckningsämnes första uppkomst, har jag i minnet återfördt händelsernas gång härmed och finner mig skyldig mina samtida en relation om hvad jag härom känner: En Apotekare i Örebro (karakteriserad Assessor) Frans Joachim von Aken, såsom Apotekare tillika chymist och med mycken fallenhet för nya försök, föll — som jag vill: minnas i anledning af en eller flere den tiden inträffade betydlige eldskador — på den idcen att utstudera något verksammare eldsläckningsmedel än det vi förut ägde, (som var och som väl är ensamt vattensprutan), och han trodde sig ha funnit, hvad han sökt, med den säkerhet, att han anmälte sig hos Riksstyrelsen, (under f. d. Gustaf Adolph den IV minderirigbet) visade sitt eldsläcknings-försök offenteligen i Stockholm, och erhöll — månne tro en ansenlig penningesumma för sine hafda kostnader vid försöken? nej! se det trodde man ej vara lämpligt; men han fick, jemte en ganska nådig skrifvelse, en stor och dyrbar guldanedalj med massiv guldkedja af regenten, att bäras på bröstet. Han fick dock, genast efter dessa visade försök och efter uppgiften af ämnet, ett högst bittert anfall i allmänna tidningarne af en annan apothekare i en af Rikets större städer: Hans uppgift utmålades oblygt för charlatanerie c. c.; och af den stora hopen, okunnig i Chemien, voro kanske de fleste färdige att tro smädaren hafva rätt. Så går det nog ofta till!! von Akens chagrin häröfver var tyngre än den erhållne belöningen; han kan ej öfverlefva den tid, under hvilken sedermera samma stad, hvarifrån smädeskriften utkom, fått likasom uppbära straffet för sitt mindre förtroende till von Akenska eldsläckningsämnet, i det så betydlige eldsvådor derstädes sedan den tiden rasat, gång efter annan, att mera än hälften uppbrunnit. Men — det dröjde dock icke länge, innan han (von Aken) fick tillfälle visa i verkligheten, att hans eldsläckningsämne icke var något charlataneri. En eldsvåda uppkom nemligen midnattstid 1 Örebro, en sommarnatt efter en långvarig torka. Stället, der elden uppkom, var ett aflägse qvarter i staden, och lågorne stodo redan öfver taken, innan nattpatrullen blef dem varse. Ingen räddning ansågs möjlig af ett större tvåvåningshus på cirka 12 alnars afstånd från det brinnande huset (ett uthus med foderskulle med hö och halm), i synnerhet som tillika en ofantelig. brädhög (10 tolfter torra bräder) redan var itänd