(Insändt.)
Något om Städernes Brandförsäkringsverk, dess
Styrelse och Reglemente, Eldsläckning m. m.
Efter genomläsandet af Hrr Revisorers högst märkvär-
diga Protokoll eller berättelse om brandförsäkringsverkets
tillstånd vid nu i år hållne Revision, föll jag i en be-
dröflig förvåning öfver ovissheten af alla menskliga in-
rättningars som bäst beräknade anstalter. — Jag såg
dervid det djupa hål, Wennersborgs stads rysliga brand
tagit i verkets kassa, som naturligtvis förde mina tankar
på den mörka taflan, på möjligheten af en a två såda-
ne eldsvådor till, och se! då är denna, såsom ofelbar
ansedda, inrättning slut, åtminstone starkt skakad i sin
grundval.
Det föll mig derefter in att uppleta det för eller af sty-
relsen upprättade reglementet för detta verk, som jag
genomläste, utan att ibland föreskrifna anstalter kunna
finna ett ord om det så kallade eldsläckningsämnet. —
Gammal man nu, och redan till åren vid detta eldsläck-
ningsämnes första uppkomst, har jag i minnet återfördt
händelsernas gång härmed och finner mig skyldig mina
samtida en relation om hvad jag härom känner: En
Apotekare i Örebro (karakteriserad Assessor) Frans Joa-
chim von Aken, såsom Apotekare tillika chymist och
med mycken fallenhet för nya försök, föll — som jag
vill: minnas i anledning af en eller flere den tiden in-
träffade betydlige eldskador — på den idcen att ut-
studera något verksammare eldsläckningsmedel än det vi
förut ägde, (som var och som väl är ensamt vatten-
sprutan), och han trodde sig ha funnit, hvad han sökt,
med den säkerhet, att han anmälte sig hos Riksstyrel-
sen, (under f. d. Gustaf Adolph den IV minderirig-
bet) visade sitt eldsläcknings-försök offenteligen i Stock-
holm, och erhöll — månne tro en ansenlig penninge-
summa för sine hafda kostnader vid försöken? nej! se
det trodde man ej vara lämpligt; men han fick, jemte
en ganska nådig skrifvelse, en stor och dyrbar guld-
anedalj med massiv guldkedja af regenten, att bäras på
bröstet. Han fick dock, genast efter dessa visade för-
sök och efter uppgiften af ämnet, ett högst bittert an-
fall i allmänna tidningarne af en annan apothekare i en
af Rikets större städer: Hans uppgift utmålades oblygt
för charlatanerie c. c.; och af den stora hopen,
okunnig i Chemien, voro kanske de fleste färdige att
tro smädaren hafva rätt. Så går det nog ofta till!!
von Akens chagrin häröfver var tyngre än den erhåll-
ne belöningen; han kan ej öfverlefva den tid, under
hvilken sedermera samma stad, hvarifrån smädeskriften
utkom, fått likasom uppbära straffet för sitt mindre för-
troende till von Akenska eldsläckningsämnet, i det så
betydlige eldsvådor derstädes sedan den tiden rasat, gång
efter annan, att mera än hälften uppbrunnit. Men —
det dröjde dock icke länge, innan han (von Aken) fick
tillfälle visa i verkligheten, att hans eldsläckningsämne
icke var något charlataneri. En eldsvåda uppkom nem-
ligen midnattstid 1 Örebro, en sommarnatt efter en lång-
varig torka. Stället, der elden uppkom, var ett afläg-
se qvarter i staden, och lågorne stodo redan öfver taken,
innan nattpatrullen blef dem varse. Ingen räddning ansågs
möjlig af ett större tvåvåningshus på cirka 12 alnars
afstånd från det brinnande huset (ett uthus med foderskulle
med hö och halm), i synnerhet som tillika en ofante-
lig. brädhög (10 tolfter torra bräder) redan var itänd