sitänkte man anläggandet af en centralverkstad för dy-
lika anathemer; och alldenstund man väl visste, att
fabriken icke skulle bära sig genom fabrikaternas af-
sättning, lät man kring land och rike utgå en stambok,
för att narra folk att ge sin skärf till anläggningen. På
detta sätt sammanskrapades medel till anläggande af en
så kallad Litteraturförening och en dess tidning, som
vi visserligen icke behöft, emedan den i det hela icke
är annat, än hvad Granskaren, Fäderneslandet, Argus
IV -m. fl. voro och hvad Minerva ännu är. Enda
skilnaden är, att de redan alltfor väl kända lärorna
skola vara insvepta i en sorts vetenskaplig grundlighet.
Deö, som egentligen läser den politiska högmässan i
detta seminarium, är en figur, som signerar sig A.;
när något riktigt exkommunikationsformulär skall läsas
emot liberalismen, måste han fram och officiera.
Z Hvem är då denne A? Ar det icke händelsevis sam-
me bedröflige figur, åt hvars rosor och papilioner och
najader och silfverpopplar och dylikt hjertnupet pjäsk
Sverige nu i ett fjerdedels sekel ömsom gäspat och skrat-
tat? densamme, som varit så olycksaligt tråkig på sin
Lycksalighets ö? densamme, som den qvicke Cederborg
så lämpligen döpte till Stultissimo? som for till Rom
och kom precist likadan tillbaka? — Och denne, som
alldeles försummat, ja föraktat, att göra bekantskap med vår
sublunariska verld, under det han så ömkeligen misslyckats
i försöket att krafla sig upp i himlen till en Tegners, en Sta-
gnelii, en Höijers sida, han har nu satt sig på prosans
vingfallna åkarmärr, sedan pegasus slog honom i smut-
sen?! Denne vill nu försöka att med sina spruckna tolf-
skillingsglasögon betrakta den verkliga verlden och döma
om dess lust och sträfvanden i det praktiska lifvet?! En
man, för hvilken det sociala lifvet är lika okändt, som
det inre af Afrika, upphäfver sig med en stolt mästran-
de ton och vill säga de i rörelse bragta millionerna, att
deras önskningar och bemödanden äro falska och för-
dömliga, att han ensam, med ett litet kotteri af lika blin-
da anhängare, begriper bättre, hvad nationerne behöfva
och önska, än de begripa det sjelfva?! Med några utan-
lästa fraser ur Tyska författare, men utan den ringaste
praktiska bekantskap med statens gång, vill han försöka
hejda tidens hjul i dess lopp. Han kan trösta sig där-
med att, då det går öfver honom, krossar det honom
icke, emedan han är liten nog att gömma sig mellan
småstenarna på vägen.
(Forts. e. a. g.)