KALEIDOSEORP.
Den årliga Bellmansfesten å Kongl. Djurgården fira-
des i Lördagsafton, muntert och sommarskönt som van-
ligt. Svea gardes musikkorps utförde från läktaren
kring bysten, under flera timmars tid och med vanlig
artistik fulländning, åtskilliga allmänt kända stycken.
Kullarna deromkring voro helt och hållet öfversådda
med brokiga folkmassor, hvaremot af egentligen högt-
förnäma och jockejprunkande ekipager vi endast an-
märkte nägra helt få, förmodligen emedan ingen Kongl.
person, såsom de förra åren, med sin illustrerande när-
varo gaf den behöfliga tonen för qvällen. Efter mid-
natten begaf sig sällskapet Par Bricole, ifrån den i lik-
het med vid förra sommarens fest, utvändigt med lam-
por garnerade vauxhallen upp till guldgubben, der
de under sång och musik och allmänhetens skallande
hurrarop, drucko skaldens skål, väl två gånger, obe-
räknade dessutom alla i tankarna, samt till krona på
allt togo ihop i den öfliga slängpolskan, hvarvid mu-
sikanterna, som tycktes på qvällen blifvit något litet
uppspelta, med sina fria och lifliga modulationer och va-
riationer erbjödo åhörarna en rätt pikant förlustelse. För
öfrigt är det i högsta måtto anmärkningsvärdt, hur uti en
sådan blandad allmänhet, som om nätterna under dessa
glada fester, allting tillgår så oskyldigt och fredligt. På
flera ställen hörde man glädtiga sångkörer i backarna.
En och annan vandrare snafvade väl stundom i grön-
gräset; men sådant är lätt förklarligt; det hade fallit
starkt dagg om natten, och var således fuktigt och halt
på tufvorna.