KALEIDOSEORP. Den årliga Bellmansfesten å Kongl. Djurgården firades i Lördagsafton, muntert och sommarskönt som vanligt. Svea gardes musikkorps utförde från läktaren kring bysten, under flera timmars tid och med vanlig artistik fulländning, åtskilliga allmänt kända stycken. Kullarna deromkring voro helt och hållet öfversådda med brokiga folkmassor, hvaremot af egentligen högtförnäma och jockejprunkande ekipager vi endast anmärkte nägra helt få, förmodligen emedan ingen Kongl. person, såsom de förra åren, med sin illustrerande närvaro gaf den behöfliga tonen för qvällen. Efter midnatten begaf sig sällskapet Par Bricole, ifrån den i likhet med vid förra sommarens fest, utvändigt med lampor garnerade vauxhallen upp till guldgubben, der de under sång och musik och allmänhetens skallande hurrarop, drucko skaldens skål, väl två gånger, oberäknade dessutom alla i tankarna, samt till krona på allt togo ihop i den öfliga slängpolskan, hvarvid musikanterna, som tycktes på qvällen blifvit något litet uppspelta, med sina fria och lifliga modulationer och variationer erbjödo åhörarna en rätt pikant förlustelse. För öfrigt är det i högsta måtto anmärkningsvärdt, hur uti en sådan blandad allmänhet, som om nätterna under dessa glada fester, allting tillgår så oskyldigt och fredligt. På flera ställen hörde man glädtiga sångkörer i backarna. En och annan vandrare snafvade väl stundom i gröngräset; men sådant är lätt förklarligt; det hade fallit starkt dagg om natten, och var således fuktigt och halt på tufvorna.