hafva vi nog sett, hvarföre också vanligen fordras stör-
re kunskapsprof, för att få en låg tjenst, än för att
blifva Statsråd. Men låtom oss se ytterligare, hur det
utvecklar sig. Lika magtpåliggande det är att hafva
skickliga Statsråd, fullt ut lika vigtigt är att i de em-
beten, där all ting skall utredas, a) hafva redlige tje-
nare, hvilka icke föra bakom ljuset en förman, som o-
möjligen kan se allt med egna ögon (hvilket man dock
synes fordra af Konungen ensam). — Konungens
rådsbord, så fortgår det, behöfver - således ingalunda
vara något mål för den, som vill tjena sitt fädernes-
land, hvaruti vi fullkomligt instämma med förf., och
hvilket också i sednare tider synes — till mångens för-
argelse — hafva väckt en hel hop tänkande personer
(tanklösa komma äfven med, såsom dagligen ses), som
ecke äro rådskandidater, att fundera på allmänna ären-
der och yttra sig om dem. Förf. fortfar med en sorts
målning af ett Statsråds egenskaper. Han nekar icke
personlighetens välde och värde i dessa embeten, men
tror, att denna består ej i en torftig utstyrsel af nå-
gra tillfälliga liberala tankar — hvari vi fullkomligt
instämma, dock med den anmärkning, att tillfälliga eller
medfödda illiberala tankar äro lika dåliga, och inga tan- i
kar aldra sämst. I själens egenskaper består den; och :
äfven häri torde förf. icke få någon. motsägelse, då sä;
kert ingen v ll eller tror, att kroppens egenskaper just
synnerligen behöfvas vid rådsbordet, ehuru de ofta im-
ponera. Högsinthet, oegennytta, karaktersfasthet, vär-
me för kulturen, samt en upphöjd och skarp blick
äfver tidehvarfyvet och dess behof, allt detta är just,
hvad vi och säkert alla med oss önska vår Konungs
rådgifvare. Ar icke förf. händelsevis en skalk? eller
har han nedskrifvit dessa ord, utan att draga litet på
munnen ?
Vi bedja läsaren om förlåtelse för våra digressioner.
Frågan var ju om något göra åt de unge och ännu ic-
ke utmärkte män, som vilja sysselsätta sig med allmän-
na ärender? Hvar blef det utaf? Jo det var så, och vi
ämna oss dit; men den, som vill följa en, som sprin-
ger i krokar, måste sjelf göra dylika. Annu en stunds
tålamod, och vi äro vid målet, blott vi hunnit hjelpa
förf. att plocka ett eller par strån vid vägen. Han vill
endast. i förbigående beklaga, att Samhället icke har
öfverflöd på högsinta och nitiska embetsmän, och
föga förhoppning är, att deras antal ökas under en tid,
då tungans lediga spolelöpande (?) i de torftigaste par-
lamentariska väfnader värderas mer än. studier och
forskning, och den jemmerligaste gallimatias (t. ex. —
detta) uppbäres med förtjusning. Att prat värderas
mer än studier och forskning, må väl vara en sanning,
ehuru vi icke märkt det nu mer än förr; men då är
det ock en högst bedröflig sanning. IZvwvar den så vär-
deras, säger icke förf. uttryckhgen; men frågan är
ju om embetsmäns bildning och — tillsättning. — Visst
har väl en och annan före förf. sagt, att utnämningar
till embeten icke just ske med afseende på studier och
forskning; men vi hafva aldrig trott, att förf. skulle
erkänna det.
Ändtligen komma vi då till målet. I de många
brister, heter det, hvilka vidlåda vårt statsskick, 6)
öppnar sig annars ett rikt fält för unge arbetsamme
och talangfulle män, att genom forskningar, utrednin-
gar och förslag tjena sitt fädernesland och bereda : sig
framtida duglighet på högre platser; men denna stig
aktar man sig ått beträda, utan anser beqvämligare
att sälla sig till det otidiga skriket öfver brister, hvil-
ka man icke gör det minsta för att afhjelpa, c) denna
larmtrumma på Norrmalm, under det elden brinner
vid Hornstull. d) Alla ropa öfver, att sakerna stå sta-
tionärt, att allting är illa tillställdt, och att ingen-
ting går framåt; men få äro de, hvilka, då till
fälie dertill bjudes, e) vilja taga selen på, för att med
allvar bjelpa till lassets dragning (2), aldraminst där
sådant helst behöfves, i uppförbackarna (der tyngsta
arbetet är.) De flesta vilja springa lösa bredvid och göra
krumsprång. Om en fjerdedel af de krafter, som off-
rats i berörde krumsprång, blifvit använde till verk-
lig hjelp, så hade vi troligen nu varit ett godt stycke
längre på väg. f)
Hvyilket lågt moqueri. detta allt är, hafva vi sökt vi-
sa i noterna. Antingen är förf. okunnig om, huru
det, werkligen går till, eller ock gäckas han på ett
högst föraktligt sätt med en hop menniskor, om hvil-
ka han antager att de skulle kunna uträtta något
godt, om de wille sätta sig i verksamhet, men om hvil-
ka han tillika vet att de icke få använda sina krafter.
Må. han undersöka tillkomsten af oppositionsmännen;
och han skall i många fall finna, att de säkert kunnat
direkte vara verksamma i statens tjenst, om icke just
de idfer, hvarför de förrådt sig vara varma, blifvit för-
fälida och de sielfve fått del af förföljelsen och blifvit