Article Image
Bindmössor. Sådana ega icke, åtminstone på våra spektakler, tillträ— de till de förnämsta platserna. Nattmössor hafva gammal häfd och änorna för sig. ! i Dansmästare. Af dylika, både små och stora, mer eller mindre kuriösa att påse, är hela verlden full. Det finnes dansmästare i skor och strumpor uch dansmästare i sporrar, i simpel brun frack och uti guldgalonerad, dansmästare på goda fötter — och dansmästare på skäligen klena, dansmästare med blott halftannat ben och dansmästare med ena foten redan i grafven. För öfrigt hoppar till och med den störste stundom i galen tunna. Dansöser. Ett lättfotadt slägte i silfvertyg, som hoppar fram sin bana på tåspetsen. En dansös med den aldra minsta fot lefver ofta på den aldra största, och hennes toffel har stundom gällt lika mycket som Karl den! tolftes stöfvel. Drilla. Att drilla fint är en konst så god som tva. Hur man må göra det par excellence, båtar det likväl föga, då man för öfrigt spelar en dåilig fiol. Kulisser. Att titta bakom kulisserna är icke beskedligt. Hur derinnanför spelas och machineras och arrangeras, är icke för de lyckliga illusionerna särdeles hugnande att förnimma; och liksom Acteon blef ihjälbiten af sina egna hundar, för det han råkat få se mer än tillbörligt var, så har det till och med någongång händt att — —Puder. Ett fint mjölstoft, som i fordna dagar brukades af allom i gemen, egentligen för att om hvarannan bortblanda ålderdomy--ochungdom, men numera endast på scenen afen och annan begagnas, för att med heder kunna vara far åt. sin; bror eller hustru, eller tante åt sin herr man. F Phder att. slå i ögonen på folk är någonting helt annat; se. derom: Diplomater, under artikeln Aktörer. Upplysning. Kostar theaterdirektionerna vackra fyrkar om året; men krona måste man väl bestå, så länge man, gudi lof, icke är republikan. Anmärkningsvärdt är, att ju högre denna upplysning stiger, desto ohjelpligare sitter publiken i skumrasket. Denna omständighet tyckes, om något, gifva stöd ät vissa politiska skriftställares vishetsläror derom, att en stigande upplysning verkligen icke är sa särdeles upplysande, som man i allmänhet vill låta påskina. För öfrigt häraf, hvad kronan beträffar, alla dessa talesätt: Upplyst publicum, upplysta konstdomare. 0. S. V. EN UTFLYGT TILL SPANIEN I MAJ ENNE

24 juli 1835, sida 3

Thumbnail