och natt ligga i förskräckelsens inbillningsfeber, hvar-
om Statstidningens flesta. doktrinära artiklar bära ett
ojäfaktigt vittnesbörd. Oss. deremot förekommer det
temligen troligt, att, derest icke wi haft det modet, för
sex år sedan; att ensamme bjuda spetsen. emot den för-
menta kraft, för hvilken Statstidningens hjeltar bäfva,
sk Hade förmodligen nu sednast aldrig kunnat kom-
ma. i fråga alt utgifra denna samma Statstidning, som
DIlyj, genom sin ansvarige Redaktör, försöker att med
några lumpna infällen afstraffa oss för det vi omtalat,
hvad ingen är okunnig om, att dess försvar emot Hr
Crusenstolpe ärsunder all. kritik, såsom så mycket an-
nat i Stätstidningen, hvilket vi också kunnat omtala,
fastän vi icke gjort det.
För att helt och hållet betaga Statstidningens ansva-
rige Redaktör, och dess öfriga män, den inbillningen
alt vi på något säll äro oroliga för hvad af dem gö-
res och låtes, anse vi oss kunna härmed begagna till-
fallet att alldeles skilja vår sak ifrån deras, i det vi
förklara, att vi icke det ringaste interessera oss för
buru det kan komma att gå med Statstidningen, med
allt det bedröfliga, eller rättare sagt, allt det elände som
deruti dagligen ser ljuset, och med de personer hvilka
af detta elände representeras. Fi, för vår del, arbeta
för. Svenska idfer i detta samhälles politiska Nf, och
deribland i främsta rummet för Konungamaktens helgd
öch anseende; det hafva vi gjort hitintills, och kunna
göra det hädanefter — ensamme. Att Statstidningen,
under sin ännu korta lefnadsbana, hvad den än må
bafva gjort, icke har gagnat denna sak, derom är all-
mänheten ense; ehvad den än må göra hädanefter till
dess skada, komma vi att anse oss deraf lika obehin-
drade, som af hvad Aftonbladet eller Argus gör, och
fika litet förpligtade till undseende för Statstidningen,
som för Dagligt Allehanda.
Vid ett sådant förhållande torde författaren till de
så kallade MHinervas bekymnier, ati Journalen för i
måndags, gunstbenäget inse, att vit yitrande ötter
den. ansvariges förklaring i tryckfrihetsmålet icke kän.
nat härröra af någon farhåga, att se oss sjelfva, eller
den operationslinie vi intagit, komprometteras af dem,
som skrifva uti, eller svara för Statstidningen, hvilket
blad. alltifrån början haft, såsom de stora gåsungarne,
siniegen gång. Om nyssnämde Herrar för sitt tids-
fördiif, eller af andra- orsaker vilja fortfara med att
skrifva och advocera Statstidningen i qvaf, så är så-
dant för oss fullkomligen likgiltigt. Vi äro till och
med benägne att tro, att detta slutliga resultat kan blif-
va 1 det hela förmånligt för Regeringen, hvilken, utan
ivifvel vore vida bättre tjent med att hafva ingen Stats-.
tidning, än en sådan som den nuvarande; men under
tiden, som åtgår för att hinna till denna upplösning, för-
sköses onödigtvis på experimentet en hel hop af det
aäseende, som det kunnat vara godt för Regeringen att
behålla. Så t. ex. trodde man temligen allmänt, in-
nan; Statstidningen såg dagen, att fastän Regeringen teg,
så kunde den dock upplysa och utreda många för-
hållanden, om den ville, och om den dertill ville
skaffa sig en organ. Denna foreställning har fått cen
svår stöt genom Statstidningen, som visat sig hvarken
kunna upplysa eller utreda någonting. Sedan den på
köpet så oförsvarligt skaffat sig på halsen den nu anhän-
giga injurieprocessen, och under lopppet deraf låtit sin an-
svarige afgifva den oskickliga, långa och rabulistiska för-
ringen, så har derigenom hvarje slags ännu återstående
Nimbus blifvit för alltid förskingrad. Ehuru, som sagdt
är, allt detta kan vara och är för oss likgiltigt, tilläto
vi oss likväl att gifva en vink härom, hvartill vi tro
ogs hafva varit berättigade af det skäl, att jemväl Stats-
tidningen, om än icke i andra afseenden, likväl såsom
objekt i allmänhet, kan vara föremål för mensklig kun-
skap. Det har blifvit illa upptaget, och den ansvari-
oe den högst fåvitska föreställningen, att vi skulle
stå till Statstidningen i ett slags frivillig länspligt, den
vi brutit, eller hysa för densamma symphatier, som gjort
öss oroliga på dess och våra egna vägnar, har uppkru-
pit på taket af sitt eget hus, för att derifrån skrifta
össcinför allmänheten för vår förmenta räddhåga. Vi
boppas nu, att vederbörande måtte vara botade för så-
dana villfarelser, och att de ville försöka, så godt de
förmå, att på egen hand sköta sitt kall: vi skola nog
sköta vårt.
Vi vilja icke för ögonblicket yttra någonting om detta
märkvärdiga document och de resultater, som schismen
kan medföra, eller de förhållanden, som den möjligen
kan beteckna. Vi torde en annan dag få ullfälle göra
nagra betraktelser deröfver.
I —LLA LF LY——