RKALETIDOSEKOR.
OM FÖRDELARNE AF ELAKT LYNNE.
(Ur Frazers Magazine.)
Litom oss förstå hvarandra rätt, käre Läsarel jag sä-
ger icke att de, som måste omgifva en person med e-
lakt lynne, kunna finna sin belägenhet lycklig och aft
undsvärd. Åh, nej. Att vara lemnad till pris för
dystra grillers och förtretliga nyckers ostadiga element,
att ena till mål för ett orättvist tadel, och grundlösa
misstankar; att öfverhopas med förhatliga öknamn, och
nödgas afhöra alla slags därskaper, samt med lugn ut-
härda denna syndaflod; att se huru den missnöjda stän-
digt blir tråkigare och odrägligare, ju starkare dosis af
tålanrod man sätter emot honom, att förgälves försöka;
än mildhet, än höflighet, än förnuftskäl, än förebråelser
och hotelser — detta är ett obehagligt uppdrag, en be-
lägenhet som man endast kan önska sin fiende. Alla
fördelarne härvid tillfalla endast den, som är försedd
med det elaka lynnet. När verlden ropar: Det är ett
olyckligt sinnelag! så misstar verlden sig. Ty detta
sinnelag, olyckligt för den skenbart plågades vänner och
hekanta, är det lyckligaste i verlden för den som äger det.
Må man icke beklaga någon man med elakt lynne;
han är sällskapets konung; hvad man vill fråntaga ho-
nom, är hans magt, hans vapen,
Jag talar icke om den koleriska, häftiga och uppbru-
sande, som skoftals öfverlemnar sig åt sin oviljas retel-
ser och utbrott; han är icke värdig att intaga den verk-
ligt kungliga ställning, hvarom jag talar. Jag vill ha
en ständigt rethg, och ömtålig förtrytsamhet, för hvil-
ken det är ett behof att träta och skrika, att högt upp-
brusa af vrede, ett oafbrutet misstroende, en dyster och
spejande ängslighet, en inre förargelse, en förbittring
som aldrig; upphör, med ett. ord ett elakt lynne i hela
dess bemärkelse. De flesta menniskor kunna icke gö-
ra något anspråk på denna höga värdighet. På sin höjd
binna de tll att våra sura i några veckor celler måna-
der. Derefter klaga de, känna sig ängsliga, förskräckas
vid hvarje bagatell, bli misstänksamma — hafva spleen
med ett ord: Det onda lynnets demoner, dansa omkring
i deras hufvud, och kröner dem med migrän och , yrsel.
tag kan i detta fall tala af erfarenhet. Det är en
höj igst angenäm belägenhet, ett högst förträffligt, sätt att
istera. Det är icke tre dagar, sedan Jag befann mig
i ett ganska elakt lynnes vald. Nu är jag hotad 4— och
beklagar nästan, att jag är det. Farväl j dagar ; ägna
de åt dystra fantasier, dagar, hvilkas sorgsenhet var full
af behag, hvarest jag åtnjöt den lyckan, att anse mig
sjelf för offer, och ätt kunna nedkasta mig framför mitt
sjelfskapade lidandes altare. Så länge anfallet varade,
befinn jag mig så väl, så nöjd med mig sjelf. Må man