så höll han! dem . åtminstone stundtals sig från lifvet. Två sådana legioner skulle kunna uttröttas, om man ville ålägga dem att? uppleta en enda verklig reform i LIiberal anda, som skulle erkännas af våra conservativa. — Reformer?. — Ja bevars. — Den reformen? — Nej. — Och såi all evighet. — På det sättet? — Nej. .På det då? Nej (OM så Aer oupphörligt. Och så ofvanpå alltsamman den :osanningen , att man hvarken kunnat säga hvad eller huru. Andemeningen är, att ingen skall föreslå dessa i allmänhet,så liberalt gilla de reformer: styrelsen will icke och de obetydlige enskilde få icke. En olycklig vana vill, att alla unga män afbildning här i Sverige söka sig in på embetsmannabanan; och detta ger förf. anledning att, i den redan releverade diatriben om votering för uniformen, skarpt hunsa dem, hvilka ej ännu tillryggalagt tjenstens och bildningens subalterngrader, att de understå sig att tala mot sina förmän. Han vill, att blott den, som i sitt lands opinion står högt, icke i följd af rang, men i följd af förtjenster om fäderneslandet, blott den har moralisk rätt att afkunna en sådan dom (om höga Embetsmän.) Förf. är nemligen då säker, att han först och främst har sin talan öppen vid afgörandet af förtjensterna, d. v.s. han aldrig behöfver erkänna dem hos någon, som icke faller honom sjelf påläppen, och sedermera att, såsom notabiliteter här äro klassificerade, den ene icke kommer att fälla ett oblidt omdöme om den andre. Oss synes det enda sätt att bedöma befogenheten af en dom vara det, att iman ser till, huruvida den är motiverad eller icke, domaren må sedermera vara en :notabilitet eller icke. Detta gäller lika väl om en opinionssanning, som om hvarje annan; den utmärkta personligheten gör hvarken till eller ifrån. Dessutom hafva vi ju sett, huru det gått äfven då, när utmärkta personligheter vagat sig fram med anmärkningar ; de hafva varit lika litet skyddade mot gycklet och smädelsen; man har just för deras dom sökt nedsätta och nedsyvärta dem, beröfva dem den förut innehåfda utmärkta rangen. — (Forts. följ.)