I nära 100 år hade man talt om anläggningen afen ny väg i stället för den som gick öfver ett fjell af 380 al:s höjd vester om Landvetters gästgifvaregård. För att undgå denna rysliga väg, begagnade Allmogen mot-våren i det längsta den bräckliga isen på den nedanför belägna sjön. Hvartenda år funno der en eller flera menniskor sing död... Ordinariet arb ikeorten; Hr Lagman och; Justitie Borgmästaren My bewita. hade den godheten emma mig år 1822 om hösten den undersökning, hvilken redan under hans företrädares tid öfver en ny väganläggning, blifvit hållen. Utan att jag mera än en gång farit vägen; hvilken jag den tiden aldrig behöfde, freqventera, uppgjorde jag förslag till ny täxa, öfvertalte jag mina medborgare till aktieteckning, och d. 1 September: året derpå var nya: vägen, med en kostnad af 30 tusen Rdr färdig. Jag uppoffrade deråt 14 månader af min tid, måste i 6 veckor sjelf vara arbetschef; och kunde under allt detta blott egna ringa uppmärksamhet åt mina enskilta affärer. Jag har alltsedan haft bestyr med vägafgiften, och mera än 3:del af aktiekapitalet är redan återbetaldt. Vid brädden af den sjö dit fordom från höjderne nedskallade svordomar och förbannelser och till hvilken de drunknandes jemmerrop fåfängt framträngde, der färdas nu den resande på en jemn väg, och skådar midt för sig den behagligaste utsigt och natur. Af Götheborgs Stads Privilegier har det alltid förekommit miz serdeles betydelsefullt, att dess store Stiftare, den odödlige Gustaf Adolf skänkt Götheborg Mölndals Ström. Den som sett dessa 174 fot höga vattenfall och huru illa de så nära Rikets andra stad äro begagnade, lär få medgifva att förverkligandet af Stiftarens storsinta planer temligen sent komma till.mognad. -:Jag ville i följd af den år 1824 utkomna författning, om anläggning af Trälvägar; förena Mölndal med Götheborg på ett heqvämare sätt och längs ån anlägga en trälväg, så att en häst, spänd för en präm; styrd af ed man, måtte transportera samma mäld med öofrige varor hvartill nu 60 hästar och menniskor dagligen uppoffra tiden och förderfva landsvägen Många andra nyttiga företag, liksom lönkrogrörelsens upphörande längs vägen -skulle varit en följd deraf. Den jord som crfordrades till vägen utgjorde 2 Tunnor 6 kapplant. Min, till Konungens Befallningshafvande inlemnade inlaga blef d. remitterad till Stadens Magistrat, Askim-och Löfvedals HäradsBRätts Domstolar, hvilka samtelige tillstyrkte företaget sasom nyttigt och verkställbart.; Jag blef älagd att på min förskjutande bekostnad låta göra undersökning ar vederbörlig! Landtmätare. Äfven denne, sedan, han. författat plan-cochbeskrifning, intygade företagets lätta verkställighet, likså Kronofogden i Orten med flere andra insigtsfulla personer Åtskillige — och de voro: de rådande; visade dock alldeles sfridiga tänkesätt med de Engelska Lorder som af kärlek till fosterlandets väl dåta draga Kanaler, Railroads. I m. flomidt. igenom sina Parker. Efter ett. grufligt skrifveri och besvär dyckades det mig omsider att af Hr Grefve Rosen: fa. ett lika Korrt som ytterst. remarkabelt Utslag i fyra ord: .Det förtjenar ej afseende,. liksom han ej genast kunnat gifva mig detta besked innan 3 Domstolar:och tre allmänheter blifvit besvärade med: hörande och svarsafgifvande och innan jag behöft utkasta öfver 600 Rdr af hvilka jag aldrig återfått en skilting. Hr Lagman Brusewitz, Hr Lagman Palm och nåvarande Lands-Sekreteraren, då Häradshöfding Engelblom hade. skrifvit. Domstolarnes utlåtanden. En af Rikets mest upplyste män, — en nitisk befrimjare af allt nyttigt stort och ädelt, ett af Konungens StatsRåd; som skådade belägenheten och efteråt genomläste alla handlingar; frågade mig godhetsfullt: hvarföre lät. ni ett, säl dant utslag vinna laga kraft? Lands-Sekretern, af olika tånka medi Landshöfdingen, hade reserverat sig till Protokollet. Skulle jag då, för att tillväzabringa en nyttig sak, — den jag slutligen erbjudit, mig göra. på-egen bekostnad, processa med den, som skall vara mitt stöd och min hjelp. i saken? i Handlingarna ligga nu i. Kgl. Kammar-Kollegium, som fastställde Utslaget. Den som har lust att läsa dem. lär ej ångra mödan. Kort derefter vid regleringen af Göteborgs nya stat hade Kongl. Maj:t efter infordrande af alla möjliga upplysningar och stadens: tarf och utgifter stadgadt: att all Göteborgs stads tolag framdeles skulte inskränkas till 1 ofö på export och 2 ofö på importvaror.. Icke dessmindre befallde Göteborgs stads Drätselkommission, hvari Landshöfdingen var ordförande: att inhemsk tolag skulle betalas på allt hvad som ankom och afgick 4ill:Saltsjön från och till Sverges hamnar, (men ej landoch Göta Elfsvägen). Skepparne blefvo förbudna att utlemna varorna innan afgiften var erlagd. Jag uppmanade .mina medborgare att ej tåla en sådan oförrätt, ty som sådan ansågs den af sjelfve de handlande, som sutto i Drätsel-kommissionen. En petition med underskrifter af mera än 100. handlande, inlämnades i underdånighet till Kongl. Maj:t; Kommerse-Kollegium deröfver hördt,uttryckte sin förnadran, huru Drätsel-kommissionen kunnat tillåta sig en sådan olaglighet, som derefter af Kongl. Maj:t blef upphifven,ssedan (Göteborgs: ochrandra rikets invånare under loppet af nägra år, måst betala mellan 30 å 40,000 Rdr. — Jag har all anledning att tro, att denna afgift utan min revelj, ännu i denna stund skulle fortfara. Vald till ledamot i stadens Handels-Societet, fann jag vid betraktande af ett föråldradt handels-reglemente, att detsamma visserligen ej mera passade för våra tider, men att icke heter något fanns som fyllde luckan. Jag söktes tillvägabringa något som skulle gå till roten, och om nu ett Handels-Institut i Göteborg finnes, så lärer ingen fråntaga mig förtjensten af att ha varit den mest verksamma för dess stiftning. K art darvaftar mäipl otädarnaece Allas nnna Pun dee alba ageha