larne framdragne opinioner, symptomerna och bere-
delserni till det borgerliga krig, som:-:snart derefter
utbröt, och enhväår som i lagstiftande församlingen el
ler könventet tälät som de: församlade deputeråde i
Caön,; Boiurdeaux, Lyon, Marseille, m. fl., ansågs brots-
lig som dessa. Fastän man icke hade något direkt be-
vis för n någon sammansvärjning, fann man ett: sådant i
öfverensstämmetsetki af de anklägades opinidher; i rden
vänskap: som förenat: en stor del. ibland dem, och i
deras vanliga sammankomster hos Roland och Va-
laze i
Så berättar Hr Thiers sjelf historien om de olyckli-
ge och namnkunnige Girondisternas föregifna komplott,
och han tillägger vidare : Det uppgafs icke något
bestämdt factum emot dem. Man tillvitade dem endast
deras offentligt försvarade opinioner, och de svarade:
våra opinioner kunna vara förvillade, men om vi miss-
taga oss, äro vi ej derföre brottsliga.
Men under revolutionerna kan hvarken rattigheten att
misstaga sig eller att hafva rätt, få nåd inför det segran-
de pårtiet. Efter Girondisterna följde flere: t. ex. Vin-
cent, Ronsin, Hebert, m. fl. så kallade medbrottslige.
Hr Thiers beskritver det sålunda: Propositioner emot
Conventet och Vilfärds-Utskottet, nya Regeringsförslag,
endast omtalade, motioner framställde vill les Cordeliers
och i sectionerna, pamphletter, ett besök af Ronsin i fån-
gelserna, för att unde ;rsöka om der fanns innesluten en och
annan patriot, m. m.; sådane voro deras sammangadd-
ningar. Anklagelsen var således ensamt tillräcklig. Intet för-
svar var möjligt inför en exceptionel Domstol, inför ett
politiskt tribunal, det vill säga inför en fiende. Det
kalla förnuftet qväfves af pasionerna, menskligheten af
hämnden; och förgäfves försvarar sig offret: högsinnadt el-
ler pöbelsinnadt, stort elter lågt, hjeltemodigt eller fegt,
måste det förgås. Schavotten är färdig och väntar det;
och den allena är den verkliga domaren, ty rättvisa,
måste i sin tour träffa enhvar, som under väldets dagar
missbrukat segren och emot sakernas väldiga kraft en-
visats att bibehålla en magt, som fallit ur hans hand.
Så vände sig snart det revolutionära tribunalet emot
densamme, som upprättade det, och mot hans föregifne
medbrottslige: Danton — sade presidenten — Conyentet
anklagar er, för att hafva konspirerat med Mirabeauy,
Dumouriez, Girondisterna, ultlänningen och med den
faktion, som vill återinsätta Ludvigarne. — Min röst,
svarade Danton, min röst, som så ofta låtit höra sig
för folkets stora sak, har icke svårt att tillbakavisa för-
talet. Må de fege, som anklagat mig, framträda och jag
skall öfverhölja dem med vanheder. Frugtlösa önsk-
ningar! En döds-bom var redan tillsluten emellan honom
och hans anklagare. Politiken fordrade offer; afunden
utsåg dem: säger historieskrifvaren Hr Thiers. Danton
och hans vänner aflifvades; till och med två qvinnor,
Heberts och Camille Desmoulins makar blefvo invecklade
i sammansvärjningen och begge måste lemna sine huf-
vuden åt samme guillotine, som blef farligare för revo-
lutioner sjelf än någonsin den varit det för dess fiender.
Det vore lätt att öka exemplen. Restaurationen har
äfven sina. Den intellectuella sammansvärjningen
passar i verkligheten så förunderligt väl för all hämnd,
att alla partier användt den i deras sista stunder. Man
bör således icke förundra sig öfver, att det system, som
i fem års tid uppväckt i Irankrike så mycket motstånd
och motvilja, slutar med att bygga ett tempel eller ett
slags politisk offerplats, der man på en gång kan döma
hundradetals konspiratörer. Det är omöjligt, att cj hela
landet slutligen måste knota öfver denna bedröfliga och
vidunderliga parakronism. Om Hr Thiers fortsätter
sina annaler ända till vår tid, måste han betragta de män,
som nu skädas på de anklagades bänkar i Luxembourg,
såsom offer för en föregifven sammangaddning; ty, oak-
tadt man beröfvat desse anklagade biträdet af ett tillgif-
vet och sympatiserande försvar, har deras naturliga kraft
redan visat, att de endast trodde sig möta vald med
våld, samt att de dervid, omedvetande latit hänföra sig
genom omedelbara och infama materiella retelse-försök,
sedan de med hela Frankrike delat den moraliska upp-
retelse, hvars ursprung går längre tillbaka och hvars ut-
sträckning man mera allmänt känner. Han skulle då
nödgas försvara dem med samma argumenter, som Gi-
rondister och Dantonister, och historieskrifvarens ord skul-
le då blifva den kraftigaste dom öfver denna ytterlighe-
tens och förtviflans politik, till hvar talare, byggmästare
och polisgevaldiger Hr Thiers sjelf låtit sig användas.
Några betraktelser i anledning af en jemförel-
se mellan Engelska och Svenska Kyrkans till-
stånd. (Slut fr. N:o 80).
a 1 Te sr AT
-—X es es . . 2