gan endast bliva: Innehaåtler berättetsen t SMatstudmn.
gen något som ej är grundadt på Authentika Riks-
dagshandlingar, såsom i dess titel varit utlofvadt?
Svaret på denna fråga ligger i en öppen dag
Skulle det för sin Historiska sanning behöfva nå-
got annat och ytterligare bevis än det som innefattas i
sjelfva resultatet, Riddarhus-Pluralitetens Opinionsyttringg
så saknas ej ett sådant, och ett af den mest öfvertygan-
de natur, min motparts eget. I sitt redan åberopade
skrifna yttrande, uppläst inför Ridderskapet och Adeln
den 30 April, säger han; sVid tvenne af de på sin
höjd fem till sex tillfällen, då, under loppet af in-
nevarande långa Riksdag jag här haft ordet, har
Riksdagsmannens yttranderätt i min person blifvit
våldförd på ett så oerhört sätt, att det föranledt
protester till och med af mina motståndare
Hvari detta väldförande bestått, upplyser han äfven sjelf
längre ned. i samma tal, der han nämner trampningen
och af en annan värd Riddarhusledamots yttrande, att
det sätt hvarpå Hr Assessoren emottagits varit honom
välkommet, emedan han funnit orsaken dertill ligga i
en vacker känsla af harm öfver det otillbörliga
ser man, att detta sätt bestått i buller! är detta förhål-
lande sannt, som, det väl måste vara, då det anföres af
min motpart sjelf, så måste det väl för hvarje, äfven
det inskränktaste omdöme bevisa att Riddarhuset, så-
som insändaren i Statstidningen yttrat, vid det ifråga-
rande tillfället ansäg sig för nära trädt, eller för-
närmadt i sitt anseende, i den aktning det hade rätt
att fordra genom min motparts närvaro der un-
der sådane omständigheter. Intill dess det så
ledes lyckas hönom . ätt bevisa och få. allmänt antagit,
att en Riddarhusmedlems emottagande på Riddarhu-
set med buller och stampningar bevisar att hans
närvaro der är sedd med nöje och aktning, intill
dess åtminstone måtte Statstidningens af honom åtalade
berättelse få anses och gälla som homogen med hans
egen, och således mot honom och hans person icke
innehållande något, hvarken mer eller mindre för-
klenligt än denna.
. Jag hoppas nu hafva tillräckligt visat och bevisat ic-
ke allenast oförgripligheten men oklanderligheten af
den tirad 1 Statstidningen, som min motpart åtalat. Att
jag således blifvit, -utan all rimlig anledning af honom
besvärad med denna rättegång, anser jag vara obe-
stridligt.
Jag kan ej sluta denna försvarsskrift, utan att anmär-
ka den betydelsefulla sida, som denna rättegång för mig
och troligen för mången annan torde få, genom sjelfva
det obetydliga i dess anledning, jemfördt med det pas-
sionsfulla i dess bedrifvande, med de helt och hållet
främmande episoder man deruti söker inblanda, och
i synnerhet med andra Blads (Statstidningens poli-
tiska motståndares) öppet och i förväg ådagalagda be-
nägenhet för käranden och käromålet. Afven med den
orubbligaste föresats att ej söka klandervärda motiver
till andras handlingar synes det omöjligt att icke i den-
na process mot Statstidningen och de nitiska understöd,
dess anställare funnit och tvifvelsutan skall fortfara att
finna af den såkallade liberala pressen, se ett försök
mot sjelfva yttranderättens frihet, det vill här säga ett
försök, icke emot tillvarelsen af ett kändt faktum hvar-
om nägra berättande ord i Stats-tidningen influtit, utan
emot sjelfva tillvarelsen af denna Statens tidning. Be-
qvämare vore också i sanning att allena talande, kunna ef-
ter behag monopolisera med yttranderättens fr ihet till för-
mon för egna anfall och åsigter, och det förmedelst deras
angripande och afskräckande, hvilka ännu skulle våga
att, ålminstone i försvarsväg, begagna den; ja! man
skulle till och med af min motparts i ett af dessa blad
framhållna förskräcklighet såsom talangfull Jörfatta-
re af skildringar och det hot denna framställning in-
nebär, icke otydligen kunna ana, hvad slags terrorism
man för detta ändamål synes vilja begagna. - Men jag
hoppas att detta bemödande skall stranda mot mina
landsmäns rättskänsla och deras mod, som ej skola fe-
la att understödja den. Jag vet att de ädlare sinnes-
rörelserna : aktning för andras rätt och person, kärlek till
ordning, vördnad för öfverhet och lagar, äfven ibland
oss hafva goda skriftställare att påräkna med mod att
den försvara. — Och funnos de ej i ett fritt samhälle;
vore det endast de orostiftande passionerna, äregirighe-
ten, vinningslystnaden och afunden, som der hade or-
ganer af talang och mod; vore det endast dessa, som
befunno sig i besittning af den större Publicitetens för-
delar; — då vore den jemvigt störd hvarpå detta skö-
na Samhällsskick hyvyilar, och detsamma. förvandladt till
det sämsta af alla, om det annars under sådana om-
;ständigheter kunde kallas ett samhälls skick och fortfa-
ra som sådant.
Stockholm den 15 Juli 1835.
Ar Jo FK