anhbringandet at dessa askledare, bebada, icke blott throners och altarens fall, utan upplösning. af all. samhällsordning, all moralitet, all äganderätt, uppkomsten af Jeges agrariw, och de kunna icke nog beklaga seklets oroliga rörelse, de ungas öfverklokhet, som vilja förstå mer än deras fäder, som icke nöjas med arfyvet ef3 ter dem, och som ej tro att då några få högt uppsatte i samhället finna sig väl af det bestående, måste äfven hela samhället göra det. I fall denna strid om grundsatser, detta bemödande att förbättra samhällsinrättningarne, att bereda efterkommande en lyckligare lott än man sjelf åtnjuter, att arbeta för det största möjliga antalets största möjliga lycka; ifall detta förorsakar jordens mäktige något bryderi och omak; om en förnäm persons slägtingar och klienter derigenom gå miste om väntade fördelar, eller förlora dem de redan äga; om en minister, som föraktar folkets röst, borttränges från sin plats, samt ännu mer, om en furste, hvilken har den lyckan att vara legitim, derigenom råkar nedsättas till blotta rangen af andra menniskobarn, och störtås från utöfningen af en makt, som han ej ville eller kunde begagna till sitt lands bästa — så hafva de icke tårar och anateåmer nog att utgjuta öfver tidens olyckor och förstöringsanda. Allt sådant kommer naturligtvis af dessa Herakliters milda hjertelag. De alska: freden, och anse den icke värd att bryta för ett sådant lappri, som mängdens bästa; de tåla icke se en blodsdroppa flyta, och anse hvarje sådan som utgjutes för mensklighetens rättigheter, för kommande slägters trefnad och sällhet, såsom ett mord, hvilket aldrig kan nog strängt bestraffas. Men emot denna blödsinnighet, mot dessa fredliga tänkesätt kontrastrerar högst besynnerligt en annan sida af deras... själsorganism, nemligen deras. kärlek för personer, hvilken är aldraminst lika mäktig, som deras hat mot reformer. Under det de anse de scnare aldraminst värda ingenting, ges det bland de förra vissa utv alda, -hvilkas pris de icke högt nog kunna uppskatta. När således t. ex. Europas. furstar år 1815 förde en million soldater emot Frankrike, så funno de sådant alldeles i sin ordning, emedan de legitima : Burbon .ernas bibebållande. på thronen väl förtjente så mycket; när blodet sedan upphört att flyta på slagfältet, men i dess ställe började strömma från schavotterna, när Protestanterna mördades i Nimes, när Brune Sönderslets af en pöbelhop, när uppresningar här och der tillställdes af policen, för att lemna ett tillfälle att använda bajonetter och guillotiner mot vissa hatade individer eller hela menigheter, när en af det rådande partiet ganska naivt yttrade: men, min Gud, våra fordringar äro ju ytterst moderata; vi hegära icke mer, än tre hundra hufvuden, båra tre hundra hutvuden; när Tysklands fästningar fylldes med anklagade för Demagogische Umtriebe; när de till och med upplätos att emottaga flyktade Greker, som räddat sig undan den legitima Turkiska bilan; när Franska härar fördes emot Spanska konstitution; när dess filialkonstitutioner genom enahanda medel öfvycrändakastades i Neapel, Piemont och Portugal; och när dödsdomar, fängelsestraff, landsförvisningar, egendoms-konfiskationer intogo de fordna representantdebatternas ställen; när dessa länder härigenom beröfvades sina ädlaste medborgare; när Portugals thron vanpryddes af en blodsölad menedare, som man karakteristiskt kallat odjuret; när i denna stund Spanien sönderslites af inbördes strider, för att på dess thron uppsätta en Prins, som dertill hvarken åger dokumenternas eller själsgåfvornas rätt — när allt sådant och mycket mer af samma slag tilldragit sig, då hafva de beskedlige och fredsamme fällt inga suckar för dessa strider, och inga tårar för detta blod. De finna allt dylikt helt och hållet i sin ordning, och om några skulle sätta lagligheten, rättvisan och moraliteten deraf i fråga, så äro de fardiga att till evidens deducera det. . Mången torde tycka att detta är en kontradiktion, en inkonseqvens; men man bedrar sig. Vara Herakliter äro ganska konseqventa. De vilja hafva Nationerna lugna. . Nå väl, hvar är man då lugnare än i fängelset, och hvar upphöra alla strider säkrare än 1 grafven? De vilja att Nationerna ej skola förlora någon af de fördelar de äga; nå väl, hvilket säkrare medel gifves dertill, än om man lagar så, att de ha alldeles ingenting au förlora, hvarken egendom, eller frihet, eller hyfsning. De vilja att menniskor skola må väl, skola hafva godtatt äta, goda kläder, varma rum, nöjen och tidsfördrif, alla lifvets beqvämligheter med ett ord; men ett enda litet lappri behöfver härvid observeras, nemligen, att de med menniskor icke mena den stora pöhbelmassan, utan de gynnade dödlige som bära stora namn, skrifna på stora diplomer, och som, för att komma i besittning af dessa fördelar och bibehålla dem, låta några smulor af sitt bord falla åt sina klienter, som lärt att taga reson. De resonera följakteligen alldeles följdrigtigt, och det är, så