anhbringandet at dessa askledare, bebada, icke blott thro-
ners och altarens fall, utan upplösning. af all. samhälls-
ordning, all moralitet, all äganderätt, uppkomsten af
Jeges agrariw, och de kunna icke nog beklaga seklets
oroliga rörelse, de ungas öfverklokhet, som vilja för-
stå mer än deras fäder, som icke nöjas med arfyvet ef-
3
ter dem, och som ej tro att då några få högt uppsat-
te i samhället finna sig väl af det bestående, måste
äfven hela samhället göra det. I fall denna strid om
grundsatser, detta bemödande att förbättra samhällsin-
rättningarne, att bereda efterkommande en lyckligare
lott än man sjelf åtnjuter, att arbeta för det största
möjliga antalets största möjliga lycka; ifall detta föror-
sakar jordens mäktige något bryderi och omak; om en för-
näm persons slägtingar och klienter derigenom gå miste
om väntade fördelar, eller förlora dem de redan äga;
om en minister, som föraktar folkets röst, borttränges
från sin plats, samt ännu mer, om en furste, hvilken
har den lyckan att vara legitim, derigenom råkar ned-
sättas till blotta rangen af andra menniskobarn, och
störtås från utöfningen af en makt, som han ej ville
eller kunde begagna till sitt lands bästa — så hafva de
icke tårar och anateåmer nog att utgjuta öfver tidens o-
lyckor och förstöringsanda.
Allt sådant kommer naturligtvis af dessa Herakliters
milda hjertelag. De alska: freden, och anse den icke värd
att bryta för ett sådant lappri, som mängdens bästa;
de tåla icke se en blodsdroppa flyta, och anse hvarje
sådan som utgjutes för mensklighetens rättigheter, för
kommande slägters trefnad och sällhet, såsom ett mord,
hvilket aldrig kan nog strängt bestraffas. Men emot
denna blödsinnighet, mot dessa fredliga tänkesätt kon-
trastrerar högst besynnerligt en annan sida af deras...
själsorganism, nemligen deras. kärlek för personer,
hvilken är aldraminst lika mäktig, som deras hat mot
reformer. Under det de anse de scnare aldraminst
värda ingenting, ges det bland de förra vissa utv alda,
-hvilkas pris de icke högt nog kunna uppskatta. När
således t. ex. Europas. furstar år 1815 förde en mil-
lion soldater emot Frankrike, så funno de sådant all-
deles i sin ordning, emedan de legitima : Burbon .-
ernas bibebållande. på thronen väl förtjente så
mycket; när blodet sedan upphört att flyta på
slagfältet, men i dess ställe började strömma från scha-
votterna, när Protestanterna mördades i Nimes, när
Brune Sönderslets af en pöbelhop, när uppresningar här
och der tillställdes af policen, för att lemna ett tillfälle
att använda bajonetter och guillotiner mot vissa hatade
individer eller hela menigheter, när en af det rådande
partiet ganska naivt yttrade: men, min Gud, våra for-
dringar äro ju ytterst moderata; vi hegära icke mer, än
tre hundra hufvuden, båra tre hundra hutvuden; när
Tysklands fästningar fylldes med anklagade för Dema-
gogische Umtriebe; när de till och med upplätos att
emottaga flyktade Greker, som räddat sig undan den
legitima Turkiska bilan; när Franska härar fördes emot
Spanska konstitution; när dess filialkonstitutioner ge-
nom enahanda medel öfvycrändakastades i Neapel, Pie-
mont och Portugal; och när dödsdomar, fängelsestraff,
landsförvisningar, egendoms-konfiskationer intogo de
fordna representantdebatternas ställen; när dessa länder
härigenom beröfvades sina ädlaste medborgare; när Por-
tugals thron vanpryddes af en blodsölad menedare, som
man karakteristiskt kallat odjuret; när i denna stund
Spanien sönderslites af inbördes strider, för att på dess
thron uppsätta en Prins, som dertill hvarken åger do-
kumenternas eller själsgåfvornas rätt — när allt sådant
och mycket mer af samma slag tilldragit sig, då hafva
de beskedlige och fredsamme fällt inga suckar för des-
sa strider, och inga tårar för detta blod. De finna allt
dylikt helt och hållet i sin ordning, och om några skul-
le sätta lagligheten, rättvisan och moraliteten deraf i
fråga, så äro de fardiga att till evidens deducera det. .
Mången torde tycka att detta är en kontradiktion,
en inkonseqvens; men man bedrar sig. Vara Herakliter
äro ganska konseqventa. De vilja hafva Nationerna
lugna. . Nå väl, hvar är man då lugnare än i fängelset,
och hvar upphöra alla strider säkrare än 1 grafven? De vil-
ja att Nationerna ej skola förlora någon af de fördelar
de äga; nå väl, hvilket säkrare medel gifves dertill, än
om man lagar så, att de ha alldeles ingenting au förlo-
ra, hvarken egendom, eller frihet, eller hyfsning. De
vilja att menniskor skola må väl, skola hafva godtatt
äta, goda kläder, varma rum, nöjen och tidsfördrif, alla
lifvets beqvämligheter med ett ord; men ett enda litet lap-
pri behöfver härvid observeras, nemligen, att de med
menniskor icke mena den stora pöhbelmassan, utan
de gynnade dödlige som bära stora namn, skrifna på
stora diplomer, och som, för att komma i besittning af
dessa fördelar och bibehålla dem, låta några smulor af
sitt bord falla åt sina klienter, som lärt att taga reson. De
resonera följakteligen alldeles följdrigtigt, och det är, så-