de oförgängliga skyddswakteröe i en: sådan, stat; -och : ehuru alla i förnuftets enliet. ionehållas,. si har dock hvarje sin särskilta och fridlysta spher;. som uttrycker urvecklingsmomenterna af sjelfva förnuftet; men alla. bidraga till förklaring och helgelse af det: menskliga sinnet. I konsten liksom uppvaknar förnuftet till sjelfå-. skådning och känsla af sitt inre: lif;i vettenskapen kon-: stituerar det sig till handlande och ordnande. grundkraft i naturen, och: i religionen åter går det i andan till återförening med det gudomliga, som försonande och helgande upptager det och underordnar . det sin heliga vilja till en lefnad i gudsfruktan, visdom, dygd och lycksalighet. Men ehuru momenterna äro trenne, är enheten odelbar, och alla innehålla hvarandra; ty liksom konsten måste uttrycka en tanke, så måste också tanken vara skönhetensväsende eller det som blir objektivt i konsten, och . religionens anda sväfva öfver båda:och förena dem med det högre, universella lif, ur hvilket hela skapelsens: mångfald utgått i all sin oändliga skönhet och omätliga. storhet. Om man tillämpar detta på samhället, så blir det sjelf en oförgänglig konstprodukt, der tankens högre lif i aålla sina skiftande nuancer framträder i åskådning, begrepp af handling, och der det -högsta liksom -är konstverkets eller templets döme, der himmelska bilder visa sig i ett halfsynligt fjerran i all den förklaring, som det jordiska ögat är mäktigt . att fatta. — Sådan är idden af stat; men man påstår att idealet aldrig kan uppnås i ändligheten, och härmed tror man sig ha affärdat alla fordringar af en beständig approximation till detsamma, men man.går ännu längre: man hänger sig fast vid förra tiders åsigter, då staten icke ens tänktes i sin lägre form såsom rättsanstalt, utan utbildade sig under striden emellan alla dess lösryckta elementer till ett strängt slutet korporationssystem, der hvart och -ett stånd tänker sig staten såsom uttryckt i-:det, och alla: de andra såsom mer eller. mindre fientliga utansidor, mot hvilka man måste förskansa sig, tills det; af. omständigheterna kunde tillåtas. att. besegra dem och att få behandla dem såsom eröfringar under kategorien af ting och förvärfvad egendom. Våra moderataste statsläkare yrka likväl på reform, men uttryckligen — blott såsom rekonstruktion — af korporationssystemet. — Det är den olycksalige idten om organismen, som :beständigt sväfvar för deras inbillning, utan att de förmå att fatta den såsom idd. Vi här i Sverge fingo således ett reformeradt parlament, bestående af reformerade adelsmän, prester, borgare och bönder. Våra politiska protestanter skulle liksom Dissenters i England få ett eller annat ord med i läget, och sedan skulle statsvagnen rulla fram På. sin gamla bana med nybeslagna hjul och hålla ut några decennier tills man ånyo måste reparera deh; Men invänder man, om mark, och folkrörelsens stormar skaka dess grundval. Frågan är hår hvad man menar med folket. ll man alltid hafva och tänka sig pöbel under denna benämning, så kan saken hafva en skenbar rigtighet för sig; men tänker man sig genom religion förädlade och genom mensklig kunskap bildade medborgare, så är det svårt att inse hvad man egentligen kan sätta öfver dem. Thronerna stå der ju ibland menniskorna icke fös sin. egen skull? Det är ju för sanning och rättvisa, för befordran af sedlighet och gudsfruktan, ordning och alla samhälliga dyg der, som öfverheten , är förordnad på jorden? Lefver och verkar den för detta ändamål, så kan blott ett barbariskt folk vilja störta en sådan regering; det vill säga, alla dess bemödanden om folkets bildning och hyfsning hafva misslyckats, och det vill heldre qvarstadna på sin lägre ståndpunkt, än att emot sin vilja låta upphöja sig till en renare mensklighet. .. Men i det fallet har antingen regeringen gått oförsigtigt till väga eller också är det blott ett personligt ombyte, och de som komma i stället skola troligen bättre lyckas, än deras föregångare. Men är det nu ett skäl för en regering att afstå från uppfyllandet af sina heligaste pligter, derföre att deras utöfning är förenad med vissa möjliga vådor? Det enda hjelpemedlet mot alla aristokratiska och demokratiska oredor -är r folkupplysningen. Såsom sitt hufvudsyfte borde regeringarna derföre bedrifva den, och inom några decennier skulle en förädlad mensklighet uppstå, som skulle gå den rätta vägen till målet. Den andeliga och materiella näringsfriheten blir sedan ctt sådant samhälles första grundlag, och svärt är att. inse, huru stånd kunde uppkomma om den antoges och hörsammades. — Men huru upplysningens krafter såsom religionsundervisning, humanistisk bildning i allmänhet och publicitet skulle verka i ett sådant samfund, torde bäst kunna bli föremål för en särskild undersökning. som så snart som möjliot kan följa.