REVY AF TIDNINGARNA.
Dagligt Allehanda yttrar, angående processen mellan
Hr Crusenstolpe och Statstidningen, följande:
Processen emellan Hr Cruseustolpe och Sverges
Statstidning eller, rättare sagdt, Hr Crusenstolpes an-
förande i detta mål, har väckt en uppmärksamhet,
hvaraf det också i många afseenden ostridigt är förtjent.
Hvad som likväl synes mest förvåna, är den obegripli-
ga oförsigtigheten hos Statstidningens redaktion och le-
dare att blottställa styrelsen och sina käraste vänner på
ett sådant sätt som nu skett. Vi tycka, att Skildrin-
garna bordt tillräckligt varna för en man med Hr Cru-
senstolpes talang och oförskräckthet. Att nu, genom
att, göra sig sjelf till agressör, så godt som i försvars-
väg framtvinga offentliggörandet icke blott af de intima
förhållanden, hvilka ägt rum mellan flera af de högst
maktegande och den man, hvilken nu af styrelsens of-
ficiella blad förklaras snart sagdt ärelös, utan äfven af
den lumpenhet, hvarmed han blifvit behandlad af dem,
till hvilkas trogne tjenare han en tid gjort: sig, såsom ,
det nu vill synas, i verklig och uppriktig. mening att
vara dem till gagns och bjuda spetsen åt det revolutio-
nära muvement, hvarmed Europa den tiden hotades,
och för hvilket Hr Crusenstolpe, då ännu lefvande i
sina rent af vilda aristokratiska drömmar. och illusioner,
var lika rädd som trots någon af de mest förskräckta
— sådant vittnar, efter vår slutkonst, om en så. full-
komlig brist på förutseende och takt, att vi näppeligen
kunna föreställa oss huru de utomordentliga talanger,
som redigera Statstidningen, kunnat undga att rigta sin
tanka åt detta håll.
För dem hvilka icke så noga veta, huruledes spelet
bedrifves vid höga platsers bortgifvande, blir det eljest
ganska karakteristiskt att erfara, om verkligen trådar-
na till sådana befordringar sammanhållits af en person,
som man någon tid derefter icke ens vill erkänna rät-
vigheten att vara i hederligt sällskap; äfvensom det vill
se ut, som ett behöfligt ljus komme att uppgå för all-
mänheten öfver tillkomsten af de för Ryska makten
behagliga artiklarna mot Polackarna, hvilka blifvit af
Hr Crusenstolpe, i tidningen Päderneslandet, öf-er-
satta m. m. som väl framdeles torde uppenbart varda.
Kinkigt torde dock blifva för de utomordentliga talan-
gerna att författa en någorlunda nöjaktig exception e-
mot Hr Crusenstolpes libell. Man hjelper sig här fö-
ga med slingringar och krumliga virflingar (såsom en
viss numera afliden Eloqventix Professor uttryckte sig
då han skulle försvenska, om vi rätt minnas, det stäl-
le i Virgilius, der Laocoons olyckliga öde beskrifves).
Frågan ,är här, att, anungen genom tystnaden erkänna
uppgifternas rigtighet, eller ock gifva bestämda svar på
bestämda frågor. Och i denna ställning hafva styrel-
sens organer satt sig sjelfva till en så föraktlig individ
i samhället, som en publicist!!!