Christianstad den 27 Juni. En af denna månadens varmare dagar hade några bönder, under roendet på Kiabyssjön; tyckt sig midsjös blifva varse något, som på afstånd syntes dem :vara en hjort. F örundrade deröfver, sökte de att, genom en starkare rodd, på närmare håll göra sig förvissade, om synen var villa eller verklig. Då de kommit helt nära det föremål, som tilldragit sig deras uppmärksamhet, befanns det vara en stor : vacker kronhjört, som förgäfves ansträngde sina sista krafter att hålla sig uppe på vattnet. De fattade genast det beslutet att försöka fånga det ståtliga kreaturet, hvilket icke blef dem svårt, då hjurten, hvilken under bemödandet att tvert öfver den icke obetydliga sjön hinna andra stranden, af denna ansträngning blifvit så utmattad, att han, liksom af egen drift, vände sig emot båten, för att deri söka räddning, lät utan motstånd deri upptaga sig. Djurets krafter voro redan så uttömda, att det straxt neddignade i båten och förblef sålunda liggande stilla; ända tills de roende hunnit på några famnar nära land, då det gjorde en rörelse som antydde dess återkommande krafter och dess återvaknande håg till lif och frihet; men det öfvermannades af bönderne, som bundo det och förde det till en gård i Kiaby, der det ännu efter flera. dagars förlopp lefver, och hvars åbo uti insändarens närvaro om händelsen gaf denna berättelse, och utbjöd hjorten till salu för 33 Rdr 16 sk. rgs. Priset ansågs vara för drygt, och bonden fick behålla sin sällsynta fångst. (Christianstads Veckoblad).