(Slut fr. gardagsbl.)
Vill någon veta hvad Hr G. anser för det mest ut-
märkande draget i vår tid? Kanhända gissar man i
dess sträfvande efter frihet och upplysning, dess bemö-
dande att göra dessas välgärningar allmänneliga, att sö-
ka göra alla folk, och hos folken hvarje enskildt tjen-
bg att taga del i medborgeliga rättigheter, att konsti-
tuera hvarje statsborgare till menniska, att upphäfva
kastskillnad och slafveri, att införa Jlagbundenhet och
ordning öfver allt, att från allt utestänga godtycket, med
något dylikt mera af hvad vi se tiden sträfva tll, och
hvad sannt nationella representanter, författare och pu-
blicister yrka, men nej, Hr G. har funnit ingenting af
allt detta, utan snarare dess fullkomliga motsats. Han
har funnit att det utmärkande draget är, dess bemö-
dande, att taga samtliga frihetens vilkor under sin e-
gen hand.? Vi ana att ingen, efter denna upplysning,
ännu förstår hvad Hr G. menar. Han sjelf har också
anat något dylikt, och derföre lagt der bredvid en för-
klaring, eller såsom frasen går, att sjelf konstituera al-
la sina sociala garantier. Hr G. finner vidare, att
sjelfva begreppet (Aans begrepp) följer en allmän iso-
leringsprocess, och att hvar och en mäter sin egen
frihet mindre efter hvad han sjelf behöfver, än efter
hvad han förmodar sin granne icke behöfva.? Wi veta
ej med visshet om vi här förstått författarens mening;
men skulle den vara, att tidens menniskor arbeta på
att isolera sig, att inkräkta hvar och en på sin gran-
nes. frihet, så tveka vi icke att förklara detta påståen-
de för. en fullkomlig osanning, ty aldrig har någon tids
lösetv i högre grad varit allmännelighet än vår, all-
drig Ähar någon. mindre önskat förtrampa den andres fri-
het än nu.; En: skymt af aning säger oss dock, att Hr
G. lärer mena det för honom förskräckande, att den
lefvande generationen icke. alltid åtnöjes med hvad hon
ärft från förfädren, att hon, om detta arf är mörker
fordrar ljus om det är godtycke fordrar laglighet, o.
s. v. Hvad han ytterligare säger om, att man stundom
i vår tid, för striden om frihetens möjlighet icke kom-
mer till dess verklighet, är till. någon del sant, men
denna beskyllning träffar icke : egentligen tiden, u-
tan några dårar, som tro sig. vara klokare än ti-
den, och frihetens fiender, som motarbeta henne; dels
öppet genom våld, dels hemligt genom förvillande lä-
ror.
Att en diatrib emot Fransyska revolutionen. icke får
saknas i en skrift af Hr G. behöfver icke sägas. Här-
ifrån leder han sig till en granskning af den konstitu-
tionella monarkien, om hvilken han yttrar sig med all
den höglärda medömkan, som någonsin en doktrinär
kan känna derför. Den fördelaktigaste odlingen, heter
det, ansågs nu af nödvändighet vara ett slags blandsäd
af begge, och de konstitutionella sånings- machinerna
saties med högvederbörligt tillstånd i gång. Hr G.
finner det omöjligt, att förena de särskilta principer-
na, af den monarkiska maktens ärftlighet och fol-
kets valfrihet, hvilken förening han kallar ett stille-
stånd fullt af oro? och glömmer dervid att all repre-
sentation, alla band på makten, hvilka vår och andra
länders historia erbjuda, måste hänföras under den
konstitutionella monarkiens begrepp, samt att ändamå-
let med de moderna konstitutionerna endast varit att
göra jemvigten så varaktig och slitningarna mellan mak-
ten -och motståndet så litet vådliga som möjligt, genom
det representativa samhällsskicket och den ministeriella
ansvarigheten. Englands hittillsvarande konstitution,
son? han kallår en Brituisk Idiotism och föga tjenlig
vill allmänt bruk, anser han hafva berott derpå, att
det hade en herrskande grundkraft i stat och kyrka:
sristokratien, att denna kraft snart komme att upphö-
ra, att man 1 Frankrike förgäfves velat skapa en ny
aristokratisk motvigt, att i den moderna konstitutionella
monarkien är mönarken blott hindret för en inom sig
följdrigtig samhällsförfattnings fulla kraft, d. v. s. för
en republik 0. S. V. :
Det är aldeles onekligt, att i den sista puäkten lig-
ser sanning ; men det är en ensidig sanning, en, som
saknar antingen förmåga eller vilja att skåda från ytan
ned i djupet, utan som kastar en rädd blick omkring
sig, upptäcker bland de omgifvande föremålen ett och
annat, som ej öfverensstämmer med hans åsigter,eller önsk-
ningar, och derföre genast fyller rymden med troll
och vidunder, arbetande på, att störta allt i blod och
lågor och ruiner. Det är möjligt, att det nuvarande
Puropa kommer att .sträfva till republiken, men om så
sker, ligger felet väl mindre hos folken, än hos Regen-
terna och kasterne, som ej begripa tiden, utan tro den
vara ett sekel yngre än den verkeligen är. Man kan
ned bestämdhet påstå , alt massan af nationerna för när-
varande icke tänker på republik, att mängden af deras
tänkande hudvuden icke önskar den, och att, om hon