(Slut fr. gardagsbl.) Vill någon veta hvad Hr G. anser för det mest utmärkande draget i vår tid? Kanhända gissar man i dess sträfvande efter frihet och upplysning, dess bemödande att göra dessas välgärningar allmänneliga, att söka göra alla folk, och hos folken hvarje enskildt tjenbg att taga del i medborgeliga rättigheter, att konstituera hvarje statsborgare till menniska, att upphäfva kastskillnad och slafveri, att införa Jlagbundenhet och ordning öfver allt, att från allt utestänga godtycket, med något dylikt mera af hvad vi se tiden sträfva tll, och hvad sannt nationella representanter, författare och publicister yrka, men nej, Hr G. har funnit ingenting af allt detta, utan snarare dess fullkomliga motsats. Han har funnit att det utmärkande draget är, dess bemödande, att taga samtliga frihetens vilkor under sin egen hand.? Vi ana att ingen, efter denna upplysning, ännu förstår hvad Hr G. menar. Han sjelf har också anat något dylikt, och derföre lagt der bredvid en förklaring, eller såsom frasen går, att sjelf konstituera alla sina sociala garantier. Hr G. finner vidare, att sjelfva begreppet (Aans begrepp) följer en allmän isoleringsprocess, och att hvar och en mäter sin egen frihet mindre efter hvad han sjelf behöfver, än efter hvad han förmodar sin granne icke behöfva.? Wi veta ej med visshet om vi här förstått författarens mening; men skulle den vara, att tidens menniskor arbeta på att isolera sig, att inkräkta hvar och en på sin grannes. frihet, så tveka vi icke att förklara detta påstående för. en fullkomlig osanning, ty aldrig har någon tids lösetv i högre grad varit allmännelighet än vår, alldrig Ähar någon. mindre önskat förtrampa den andres frihet än nu.; En: skymt af aning säger oss dock, att Hr G. lärer mena det för honom förskräckande, att den lefvande generationen icke. alltid åtnöjes med hvad hon ärft från förfädren, att hon, om detta arf är mörker fordrar ljus om det är godtycke fordrar laglighet, o. s. v. Hvad han ytterligare säger om, att man stundom i vår tid, för striden om frihetens möjlighet icke kommer till dess verklighet, är till. någon del sant, men denna beskyllning träffar icke : egentligen tiden, utan några dårar, som tro sig. vara klokare än tiden, och frihetens fiender, som motarbeta henne; dels öppet genom våld, dels hemligt genom förvillande läror. Att en diatrib emot Fransyska revolutionen. icke får saknas i en skrift af Hr G. behöfver icke sägas. Härifrån leder han sig till en granskning af den konstitutionella monarkien, om hvilken han yttrar sig med all den höglärda medömkan, som någonsin en doktrinär kan känna derför. Den fördelaktigaste odlingen, heter det, ansågs nu af nödvändighet vara ett slags blandsäd af begge, och de konstitutionella såningsmachinerna saties med högvederbörligt tillstånd i gång. Hr G. finner det omöjligt, att förena de särskilta principerna, af den monarkiska maktens ärftlighet och folkets valfrihet, hvilken förening han kallar ett stillestånd fullt af oro? och glömmer dervid att all representation, alla band på makten, hvilka vår och andra länders historia erbjuda, måste hänföras under den konstitutionella monarkiens begrepp, samt att ändamålet med de moderna konstitutionerna endast varit att göra jemvigten så varaktig och slitningarna mellan makten -och motståndet så litet vådliga som möjligt, genom det representativa samhällsskicket och den ministeriella ansvarigheten. Englands hittillsvarande konstitution, son? han kallår en Brituisk Idiotism och föga tjenlig vill allmänt bruk, anser han hafva berott derpå, att det hade en herrskande grundkraft i stat och kyrka: sristokratien, att denna kraft snart komme att upphöra, att man 1 Frankrike förgäfves velat skapa en ny aristokratisk motvigt, att i den moderna konstitutionella monarkien är mönarken blott hindret för en inom sig följdrigtig samhällsförfattnings fulla kraft, d. v. s. för en republik 0. S. V. : Det är aldeles onekligt, att i den sista puäkten ligser sanning ; men det är en ensidig sanning, en, som saknar antingen förmåga eller vilja att skåda från ytan ned i djupet, utan som kastar en rädd blick omkring sig, upptäcker bland de omgifvande föremålen ett och annat, som ej öfverensstämmer med hans åsigter,eller önskningar, och derföre genast fyller rymden med troll och vidunder, arbetande på, att störta allt i blod och lågor och ruiner. Det är möjligt, att det nuvarande Puropa kommer att .sträfva till republiken, men om så sker, ligger felet väl mindre hos folken, än hos Regenterna och kasterne, som ej begripa tiden, utan tro den vara ett sekel yngre än den verkeligen är. Man kan ned bestämdhet påstå , alt massan af nationerna för närvarande icke tänker på republik, att mängden af deras tänkande hudvuden icke önskar den, och att, om hon