det speciella fall, som föranledt den 1 malet uttagne stämningen. Statstidningens redaktion, som i detta bihang inrymt ett så kalladt sändebref? från Häradshöfdingen Grefve David Frölich tull de liberala och illiberala Tidningsredaktörerne och synnerligen till Hrr L. J. Hjerta och W, F. Dalman, åberopar nemligen till stöd för befogenheten af detta afvikande från sin med så mycken tillgjordhet offentligen hvcklade afsky för personliga förfördelanden, följande deduktion, ord från ord, så fydande: Oansedt Statstidningen, till följe af dess prospektus, ingalunda ämnar inblanda sig i personlig polemik, har dess redaktion trott sig kunna, utan att bryta emot blades bestämmelse, lemna ett rum ät ofvanförmälta uppi Hennes motiver äro: att denna moraliskt borgar sig sjelf, såsom beledsagad med författarens underskrift: att den rörer sak, såsom innebärande ett försvar i anledning af flera emot författaren i andra Tidningsblad rigtade artiklar; att Statstidningen, enligt sin plan, icke bör neka sin medverkan till 7 upplys sande af sak, samt att hon, som orden lyda, ju mera hon förbjuder sig anfallet, destomindre bör undandraga sig försvaret, och slutligen, att de tidningar, som innehållit na redaktionsartiklar emot författaren, naturligtvis icke äro i förlägenhet om utrymme för hvad de kunna hafva att andraga, hvilket deremot, så framt Statstidningens redaktion vägrat sitt biträde, möjligtvis kunnat hända författaren till närvarande uppsats. itet var kanske oförsigtigt af Staätstidningens redaktor, att så bestämdt och oförtydhgt motivera införandet af Häradshöfding Frölichs sändebref. Hon synes böretinnan smittad af sådana styrelsens sätt att tillvägaga, bvilka aldrig minnas hvad de sagt eller gjort i går, aldrig beräkna hvad omständigheterna kunna föreskrifva att säga eller göra i morgon. Jag föreställer mig nemligen, att dessa motiver nu komma rätt illa till pass, då deröligger Statstidningens ansvarige utgifvare, att genmäla mitt åtal mot nedanstående tirad i N:o 127 d. 4 Juni der, i en insänd uppsats, kallad: Försök till en karakierisuk öfver sista Riksdagen, hämtad från dess handlin7, det, bland annat, heter: Den bekanta, mycket omskrifna utvoteringsfrågan på Piddarhuset har, efter vårt förmenande, den besynnerliga karakteren, att på en gång utgöra både dagoch skuggparti i taflan. Det förra derföre, att trefjerdedelar at Ständet röstade för uteslutandet af en medlem, som va saprydde dess protokoll med sina uttryck, och för:ärmade dess anseende med sin närvaro; det sednare tesföre att en fjerdedel ville, utan att bestrida deta, inmdock behålla honom.? Under denna uppsats söker man förgäfves efter den moraliska borgen: författarens underskrift, son Statstidningens Redaktion åberopat, i afseende på Häradshöfding Frölich och hans sändebref. Den anonyme Savningsvännen har trott sig göra nog för sin personliga säkerhet, då han bemödat sig att iakttaga ett icke destomindre genomskinligt inkognito. Detta är af så mn cket större vigt, som derest antingen den ansvarige aren, eller sanningsvännen, eller någon bland dess vis da kamrater, ingen nämd och ingen glömd, under artikeln utsatt sine namn; sjelfva namnteckningarne i sidant fall moraliskt borgat för det moraliska giftblandningsförsökets oskadlighet. S Förgälves frågar jag mig sjelf från hvilka förhållanden i min tillryggalagde vandel man vill hemta, om icke. den bevisning, som gör tillfyllest inför Domstol, ätminone de anledningar hvilka inverka på opinionen, för su rättfärdiga regeritigsbladete uttalade omdöme, att min hivtta närvaro förnärmar Riddarhusets anscende. Viseriigen känner och erkänner jag att mitt kunskapsföraåd ringa och mina intellektuella förmögenheter mindre än mången lyckligare lottads. Vid sidan af de lysande snillen, de djupsinnige statsmän, de öfverlägsenheter ved ett ord i alla vetandets och förvaltningens grenar, Hnvaraf Svenska Riddarhuset nu öfverflödar och :som i närvarande epok göra det så frejdadt och framför allt så dyrkadt, har jag dock föreställt mig, att ännu en eller annan medelmåtta kunde finnas af den art, att min borde så störa harmonien af det vördnadsbjudande hela, att, ur den synpunkten, jag företrädesvis och enSan borde stämplas såsom den der förnärmar Ståndets avseende genom min blotta närvaro. Väl hade jag under riksdagen 1828 och 1830 tillfälle all visa nu mera Stats-Rådet Friherre Akerhjelm den s:anlagenheten, att enskildt komwnicera honom vissa HETA .dlingar, med hvilka någon bland hans icke beundrave försett mig, i akt och mening alt jag skulle offentisen angripa Frihervens administration, såsom dåvarande teneral Tull-Direktör; men om detta mitt förfarande nöjaktigt motiverar Friherrens nit att yrka mitt utesluTande från Riddarhuset den påföljande riksdagen, lärer dock den anonyme insändaren i Statstidningen ej I kunNg ee 7 a FS