det speciella fall, som föranledt den 1 malet uttagne
stämningen. Statstidningens redaktion, som i detta bi-
hang inrymt ett så kalladt sändebref? från Häradshöf-
dingen Grefve David Frölich tull de liberala och illi-
berala Tidningsredaktörerne och synnerligen till Hrr L.
J. Hjerta och W, F. Dalman, åberopar nemligen till
stöd för befogenheten af detta afvikande från sin med så
mycken tillgjordhet offentligen hvcklade afsky för per-
sonliga förfördelanden, följande deduktion, ord från ord,
så fydande:
Oansedt Statstidningen, till följe af dess prospektus,
ingalunda ämnar inblanda sig i personlig polemik, har
dess redaktion trott sig kunna, utan att bryta emot bla-
des bestämmelse, lemna ett rum ät ofvanförmälta upp-
i Hennes motiver äro: att denna moraliskt borgar
sig sjelf, såsom beledsagad med författarens under-
skrift: att den rörer sak, såsom innebärande ett försvar
i anledning af flera emot författaren i andra Tidnings-
blad rigtade artiklar; att Statstidningen, enligt sin plan,
icke bör neka sin medverkan till 7 upplys sande af sak,
samt att hon, som orden lyda, ju mera hon förbju-
der sig anfallet, destomindre bör undandraga sig för-
svaret, och slutligen, att de tidningar, som innehållit
na redaktionsartiklar emot författaren, naturligtvis icke
äro i förlägenhet om utrymme för hvad de kunna haf-
va att andraga, hvilket deremot, så framt Statstidnin-
gens redaktion vägrat sitt biträde, möjligtvis kunnat hän-
da författaren till närvarande uppsats.
itet var kanske oförsigtigt af Staätstidningens redak-
tor, att så bestämdt och oförtydhgt motivera införan-
det af Häradshöfding Frölichs sändebref. Hon synes
böretinnan smittad af sådana styrelsens sätt att tillväga-
ga, bvilka aldrig minnas hvad de sagt eller gjort i går,
aldrig beräkna hvad omständigheterna kunna föreskrif-
va att säga eller göra i morgon. Jag föreställer mig
nemligen, att dessa motiver nu komma rätt illa till pass, då
deröligger Statstidningens ansvarige utgifvare, att genmäla
mitt åtal mot nedanstående tirad i N:o 127 d. 4 Juni
der, i en insänd uppsats, kallad: Försök till en karak-
ierisuk öfver sista Riksdagen, hämtad från dess handlin-
7, det, bland annat, heter:
Den bekanta, mycket omskrifna utvoteringsfrågan på
Piddarhuset har, efter vårt förmenande, den besynner-
liga karakteren, att på en gång utgöra både dag- och
skuggparti i taflan. Det förra derföre, att trefjerdedelar
at Ständet röstade för uteslutandet af en medlem, som
va saprydde dess protokoll med sina uttryck, och för-
:ärmade dess anseende med sin närvaro; det sednare
tesföre att en fjerdedel ville, utan att bestrida deta,
inmdock behålla honom.?
Under denna uppsats söker man förgäfves efter den
moraliska borgen: författarens underskrift, son Stats-
tidningens Redaktion åberopat, i afseende på Härads-
höfding Frölich och hans sändebref. Den anonyme
Savningsvännen har trott sig göra nog för sin person-
liga säkerhet, då han bemödat sig att iakttaga ett icke
destomindre genomskinligt inkognito. Detta är af så
mn cket större vigt, som derest antingen den ansvarige
aren, eller sanningsvännen, eller någon bland dess
vis da kamrater, ingen nämd och ingen glömd, under
artikeln utsatt sine namn; sjelfva namnteckningarne i
sidant fall moraliskt borgat för det moraliska gift-
blandningsförsökets oskadlighet.
S
Förgälves frågar jag mig sjelf från hvilka förhållanden
i min tillryggalagde vandel man vill hemta, om icke.
den bevisning, som gör tillfyllest inför Domstol, ätmin-
one de anledningar hvilka inverka på opinionen, för
su rättfärdiga regeritigsbladete uttalade omdöme, att min
hivtta närvaro förnärmar Riddarhusets anscende. Vis-
eriigen känner och erkänner jag att mitt kunskapsföraåd
ringa och mina intellektuella förmögenheter mindre
än mången lyckligare lottads. Vid sidan af de lysande
snillen, de djupsinnige statsmän, de öfverlägsenheter
ved ett ord i alla vetandets och förvaltningens grenar,
Hnvaraf Svenska Riddarhuset nu öfverflödar och :som i
närvarande epok göra det så frejdadt och framför allt
så dyrkadt, har jag dock föreställt mig, att ännu en
eller annan medelmåtta kunde finnas af den art, att min
borde så störa harmonien af det vördnadsbjudande
hela, att, ur den synpunkten, jag företrädesvis och en-
San borde stämplas såsom den der förnärmar Ståndets
avseende genom min blotta närvaro.
Väl hade jag under riksdagen 1828 och 1830 tillfälle
all visa nu mera Stats-Rådet Friherre Akerhjelm den
s:anlagenheten, att enskildt komwnicera honom vissa
HETA .dlingar, med hvilka någon bland hans icke beundra-
ve försett mig, i akt och mening alt jag skulle offent-
isen angripa Frihervens administration, såsom dåvarande
teneral Tull-Direktör; men om detta mitt förfarande
nöjaktigt motiverar Friherrens nit att yrka mitt uteslu-
Tande från Riddarhuset den påföljande riksdagen, lärer
dock den anonyme insändaren i Statstidningen ej I kun-
Ng ee 7 a FS