måtte hjelpa honom att regera; ty detta är egentliga
ändamålet med interventionen. Man gjorde sig på det-
ta sätt af med Carlister och Liberala, eller kunde åt-
minstone i fred och ro förtära de lån man ännu lycka-
des att kunna negociera. Ludvig Filip skulle gerna
gå in på en sådan plan, men på bvad sätt låter det sig
väl göra? Hvem betalar kostnaderne för expeditionen?
Pi hvad sätt skulle den utföras? Man har väl föreslagit
att lägga garnisoner i några fästningar, i synnerhet i
Vittoria, för att derigenom afskära Carlisterne från Ma-
drid och förskaffa dervarande regering lugn; men hvar
får man proviant för dessa garnizoner, hvad förhåll-
ningsordres ger man dem, midt ibland de särskilta par-
terne; huru kan man undvika att komma i ett detalj-
krig med Carlisterne, om man blott vill gå ett steg u-
tom platserne, som hållas besatta? Pa hvad sätt skulle
det öfriga Spanien kunna hållas i lugn, sedan regerin-
gen förslösat de krafter, som nu Slifvit gjorde dispo-
nibla, och hvilket icke kan dröja länge? Man skulle
alltsa rycka in i Spanien med 380,0900 man, och snart
finna att man behöfde 100,000 för aratal. Och hvad
skulle väl det öfriga Europa säga härom? Det vore der-
före måhända bättre att genast angripa Carlisterne, men
sadant vore åter att direkte blanda sig ilandets angelägen-
heter, och att ådraga sig hat hos en del af nationen,
och då en förlängd ockupation dock slutligen blefve nöd-
vändig, utsätta sig för faran att omsider få hela landet
emot sig. — Ni ser att denna fråga icke är så enkel
som den ser ut, och att det således är lätt att finna
hvarföre ännu icke något beslut blifvit fattadt. Span-
ska ministrarne sjelfve äro icke helt och hållet säkra på
sin sak; ty på samma gång som de begära interventio-
nen, göra de försök med värfningar; och då de enligt
ned åsigterne, som tillhöra det nu rådande systemet,
anse allting kunna köpas för penningar, så har det
bändt dem att de tagit äfven sådane menniskor för fala,
som icke äro det, och som hellre skulle tjena en pa-
riot för intet, än för fullvigtigt guld stå under de
kungliga behälhafvarne. Om de emellertid vända sig
till Baron Suarce eller till de Belgiske vårfvarne, så
behöfva de icke befara några sadane JVej! blott att det
kommer att gå långsammare än sjukdomens beskaffenhet
tan tillåta. Till slut aterkommer man alltså till de stac-
kars Portugiserne! Det är ett sannskyldigt elände; Hvad
förslå väl 8 å 10,000 Portugiser, och hvilka dessutom
xäppeligen lära kunna undvaras i deras eget land, så
nyss efter ett svårt inbördes krig? Minne det är afsig-
ten att uppoffra dem, och på detta sätt bana väg för
on Miguel? Och hvem betalar väl krigsomkostnader-
ne? — När man således betänker det ena med det an-
dra, så kunde det nog hända, ait Spanska Justemilieu
ännu en tid kommer att blifva lemnadt åt sitt eget öde,
och skulle det under tiden gå det alltför illa, så kunde
det väl hända att hjelpen, när nöden stode för dörren
ej vore till finnandes, ty hvarker Ludvig Filip eller
Toreno hafva utstrukit Don Carlos ur deras ordbok,
ech den som har lyckan med sig, har allt.
Oss ETSS ETTER SARREESEE EEE SEEEEISSEKEE :
