måtte hjelpa honom att regera; ty detta är egentliga ändamålet med interventionen. Man gjorde sig på detta sätt af med Carlister och Liberala, eller kunde åtminstone i fred och ro förtära de lån man ännu lyckades att kunna negociera. Ludvig Filip skulle gerna gå in på en sådan plan, men på bvad sätt låter det sig väl göra? Hvem betalar kostnaderne för expeditionen? Pi hvad sätt skulle den utföras? Man har väl föreslagit att lägga garnisoner i några fästningar, i synnerhet i Vittoria, för att derigenom afskära Carlisterne från Madrid och förskaffa dervarande regering lugn; men hvar får man proviant för dessa garnizoner, hvad förhållningsordres ger man dem, midt ibland de särskilta parterne; huru kan man undvika att komma i ett detaljkrig med Carlisterne, om man blott vill gå ett steg utom platserne, som hållas besatta? Pa hvad sätt skulle det öfriga Spanien kunna hållas i lugn, sedan regeringen förslösat de krafter, som nu Slifvit gjorde disponibla, och hvilket icke kan dröja länge? Man skulle alltsa rycka in i Spanien med 380,0900 man, och snart finna att man behöfde 100,000 för aratal. Och hvad skulle väl det öfriga Europa säga härom? Det vore derföre måhända bättre att genast angripa Carlisterne, men sadant vore åter att direkte blanda sig ilandets angelägenheter, och att ådraga sig hat hos en del af nationen, och då en förlängd ockupation dock slutligen blefve nödvändig, utsätta sig för faran att omsider få hela landet emot sig. — Ni ser att denna fråga icke är så enkel som den ser ut, och att det således är lätt att finna hvarföre ännu icke något beslut blifvit fattadt. Spanska ministrarne sjelfve äro icke helt och hållet säkra på sin sak; ty på samma gång som de begära interventionen, göra de försök med värfningar; och då de enligt ned åsigterne, som tillhöra det nu rådande systemet, anse allting kunna köpas för penningar, så har det bändt dem att de tagit äfven sådane menniskor för fala, som icke äro det, och som hellre skulle tjena en pariot för intet, än för fullvigtigt guld stå under de kungliga behälhafvarne. Om de emellertid vända sig till Baron Suarce eller till de Belgiske vårfvarne, så behöfva de icke befara några sadane JVej! blott att det kommer att gå långsammare än sjukdomens beskaffenhet tan tillåta. Till slut aterkommer man alltså till de stackars Portugiserne! Det är ett sannskyldigt elände; Hvad förslå väl 8 å 10,000 Portugiser, och hvilka dessutom xäppeligen lära kunna undvaras i deras eget land, så nyss efter ett svårt inbördes krig? Minne det är afsigten att uppoffra dem, och på detta sätt bana väg för on Miguel? Och hvem betalar väl krigsomkostnaderne? — När man således betänker det ena med det andra, så kunde det nog hända, ait Spanska Justemilieu ännu en tid kommer att blifva lemnadt åt sitt eget öde, och skulle det under tiden gå det alltför illa, så kunde det väl hända att hjelpen, när nöden stode för dörren ej vore till finnandes, ty hvarker Ludvig Filip eller Toreno hafva utstrukit Don Carlos ur deras ordbok, ech den som har lyckan med sig, har allt. Oss ETSS ETTER SARREESEE EEE SEEEEISSEKEE :