öfverdrift. Vi äro visst icke af den meningen, att man
på en gång skall atergifva dessa så kallade brottslingar
friheten; och sådant först och främst af det skäl, att
desse begge arma barnen icke skulle veta att göra bruk
deraf, samt sedermera, emedan klokheten fordrar, att
man icke låter tvänne blossande Afrikanare, som genom
en blodsgerning förfallit under lagarne, fritt löpa ikring
i samhället... Men man borde väl icke heller störta dem i
grafven af ett förkastadt fängelse; icke begagna deras lyd-
nad, ånger, ja, sjelfya deras moralitet, att framställa
dem, såsom mönster för blifvande galtr-slafvar, hvilka
i likhet med dem, komma från det inre Afrika,!: för att
släpa kedjorna på Algiers roddarbänkar. ln sadan be-
räkning är icke värdig; och vi föreslå derföre ett an-
nat behandlingssätt, som bättre öfverensstämmer med
moral och mensklighet. :
Ja, man bör begagna deras verksamhet: illa ledde
hafva de begått en förbrytelse; medelst goda råd och
med : vishet ; hegagnade skola de kunna göra mycket
godt. Då alla uppsyningsmännens berättelser samman-
stämma till de begge Afrikanarnes fördel, kan man äf-
ven deraf göra sig hopp om deras fråmtid. Icke bör
man anlägga ett nytt stoc khus, utan en egen inrättning,
ett botens hemvist, hvari barndomen, som genom till-
fällighet eller oförstånd råkat begå brott, kunde finna
bildade. lärare; lärorum, i stället för galtrer, ;soch goda
böcker, i stället för blackarne. Man inspärre då Aly
och Soliman flere är; men långt ifrån denna lasternas
och förderfvets håla, denna pestaktiga luftkrets, som
förmår göra sjelfva dygden till brottsling. Man un-
dervise dessa lifliga Afrikanska själars i allt sådant hyari
våre barn undervisas, och framförallt i religionen, som
mildrar och förbättrar naturmenniskan. Man gifve ar-
bete ät dessa fyra kraftfulla bruna armar, som icke
vilja något bättre än verksamhet och flit; och se-
dan: då klokhet och förnuft säga oss, att icke de-
ras frihet vidare kan leda till skada för någon:
då lemne man dem friheten och sände dem åter
till sitt hemland. De skola berätta för de Afrikan-
ska stammarne, för öknens folk, som äro så för-
träfflige åhörare, huru de i Frankrike funnit en faderlig
uppfostran, en nyttig bildning; och dessa berättelser
skola på dem göra ett djupt intryck. Inget säkrare ci-
vilisations-medel kan finnas; ingen omvändelse kan-vara
mer verksam. Erfarenheten har visat att t. ex. Selkirks
vildar, som icke endast mördade utan äfven åto menni-
skor, bortlade sina grymma vanor, efter någon under-
visning, och blefvo de samma missionärer som sedda
predikade hos kanibalerne afsky för blodspillan och kär-
lek till Gud. I Marseille har man sett en Malaj med
tjugu ärr efter vilda strider, den blodtörstigaste kämpen
på Sunda-öarne, döpas, och återvändi sitt land, har han,
under ett ofantligt tillopp af åhörare, på Madagascar pre-
dikat Evangelium. Till sådane missionärer bör man
äfven bilda Aly och Soliman, för att skickas till de nya
fransmännen på Atlas. Det skulle blifva mer nyttigt,
än allå blockhus, bulletiner, dagordres och kanonader.
eV VR
öm —— 2 2sossssyssspspsnsseve 8
