öfverdrift. Vi äro visst icke af den meningen, att man på en gång skall atergifva dessa så kallade brottslingar friheten; och sådant först och främst af det skäl, att desse begge arma barnen icke skulle veta att göra bruk deraf, samt sedermera, emedan klokheten fordrar, att man icke låter tvänne blossande Afrikanare, som genom en blodsgerning förfallit under lagarne, fritt löpa ikring i samhället... Men man borde väl icke heller störta dem i grafven af ett förkastadt fängelse; icke begagna deras lydnad, ånger, ja, sjelfya deras moralitet, att framställa dem, såsom mönster för blifvande galtr-slafvar, hvilka i likhet med dem, komma från det inre Afrika,!: för att släpa kedjorna på Algiers roddarbänkar. ln sadan beräkning är icke värdig; och vi föreslå derföre ett annat behandlingssätt, som bättre öfverensstämmer med moral och mensklighet. : Ja, man bör begagna deras verksamhet: illa ledde hafva de begått en förbrytelse; medelst goda råd och med : vishet ; hegagnade skola de kunna göra mycket godt. Då alla uppsyningsmännens berättelser sammanstämma till de begge Afrikanarnes fördel, kan man äfven deraf göra sig hopp om deras fråmtid. Icke bör man anlägga ett nytt stoc khus, utan en egen inrättning, ett botens hemvist, hvari barndomen, som genom tillfällighet eller oförstånd råkat begå brott, kunde finna bildade. lärare; lärorum, i stället för galtrer, ;soch goda böcker, i stället för blackarne. Man inspärre då Aly och Soliman flere är; men långt ifrån denna lasternas och förderfvets håla, denna pestaktiga luftkrets, som förmår göra sjelfva dygden till brottsling. Man undervise dessa lifliga Afrikanska själars i allt sådant hyari våre barn undervisas, och framförallt i religionen, som mildrar och förbättrar naturmenniskan. Man gifve arbete ät dessa fyra kraftfulla bruna armar, som icke vilja något bättre än verksamhet och flit; och sedan: då klokhet och förnuft säga oss, att icke deras frihet vidare kan leda till skada för någon: då lemne man dem friheten och sände dem åter till sitt hemland. De skola berätta för de Afrikanska stammarne, för öknens folk, som äro så förträfflige åhörare, huru de i Frankrike funnit en faderlig uppfostran, en nyttig bildning; och dessa berättelser skola på dem göra ett djupt intryck. Inget säkrare civilisations-medel kan finnas; ingen omvändelse kan-vara mer verksam. Erfarenheten har visat att t. ex. Selkirks vildar, som icke endast mördade utan äfven åto menniskor, bortlade sina grymma vanor, efter någon undervisning, och blefvo de samma missionärer som sedda predikade hos kanibalerne afsky för blodspillan och kärlek till Gud. I Marseille har man sett en Malaj med tjugu ärr efter vilda strider, den blodtörstigaste kämpen på Sunda-öarne, döpas, och återvändi sitt land, har han, under ett ofantligt tillopp af åhörare, på Madagascar predikat Evangelium. Till sådane missionärer bör man äfven bilda Aly och Soliman, för att skickas till de nya fransmännen på Atlas. Det skulle blifva mer nyttigt, än allå blockhus, bulletiner, dagordres och kanonader. eV VR öm —— 2 2sossssyssspspsnsseve 8