sida (högljudt b fall, bravorop): skall afhjelpa de
missförhållanden, hsvaruti orediga cch obestämda
begrepp om Statsmakternas icbördes ställning och
de mest ir flytelse-sgande Statsinrättningarnes verk-
samhets-sferer, nu försatt o:s. Det finnes, nationer-
nas häfder utvsa det, mellantider af hvila cch för-
ströelser, då foltets politiska krafter, oanlitade, för-
lora deras naturliga spänstighet. Men de äro den
sofvande jettens, som, försktande hvarje trampnoing
på de lugnt utstrack e lemmarne, lik väl vid känslan
af det ringaste, som hindrar hans andedrögt eller
hämmar blodsom!oppet i hans ådror, gerom en en-
da sträckving åverställer allt i fri verksamhet (stark
rörelse, högt bifall) Lycklige, dessa tid-ns Lille:
pytter, som leka med det tdla, stora och kraftful
Ja, om de blott då genom sina barnsl:ga tillstä!l-
ningar framkallat hans medömkan eller förakt; men
icke så, om den valdige skulle upprusande finna, att
man med afsigt sökte fängsla hans händer (uthållan-
de bifallsrop). .
M. H. Jag skulle missbruka Edert tålamod, om
jag nu ingick i en utveckling af det välgjorda, det
halfgjorda, det illa gjorda, och det icke gjorda, som
Riksmötets historia utvisar. J hafven sett ett ut-
tryck af mina tänkesätt om framtidens mest makt-
påliggande angelägenheter, i det afskedstal inom
Bonde-Såndet (bravorop), hvari jag trodde mig bö-
ra angifva de vig:igas:e deribland; men jag skulle
misskänna de tänkesätt, som berett mig denna gla-
da och högtidliga stund, om jag icke vågade så myc-
ket heldre påkalla Eder uppmärksamhet till sjelfva
orsakerna för Ritsdagsbeslutets onekliga brister och
ofullkomlighbeter,
Låtom oss i detta afseende icke längre dåras af
falska förhoppningar på föråldrade sambhillsinstitu-
tioner, eller med blindt förtroende vänta af tiden,
hvad menrniskokraften dock både bör, kan och måiå-
ste uträtta (stark rörelse, högljudda bifall). Det är
icke mer tvifvel underkastadt, att orsakerna till
dessa brister, de må nu för ögonblicket visa sig ut-
gå från Regeringen, förvaltningen, lagstiftande eller
lagskipahde makterna enskilt, eller från fiera, ja alla
gemensamt, likväl ytterst hemta deras tillvaro
uti våra representativa formers otjenliga och sam-
hällsvidriga skick. Det är nu mer allmänt erkär dt,
att dessa former innebära så stora och väsendtliga
oegentligheter, att de icke kunna tillfredsställa na-
tionens Önskningar och behof (hör). Det kan icke
mer fördöljas, att de vållat mer ondt än godt inom
det älskade fosterlandet; och att de ingalunda mot-
svara vilkoret för en nations trefnad och belåten-
het, hvilket är fortskridande i kraft, bildning och
välstånd. Denra krets, denna fest hevisa redan en
af de mest i ögonen fallande ofullkomligheterna deri.
J hedren representanten af ett Stånd, ehuru ingen
af Eder deltager i detsamma, under det att en stor
del af Eder kanhända tvekar att offentligt gilla den-
za ortens egne embuds handlingssätt (stormande bi-
fallsrop). J visev Edert förtroende tillen represen-
tant, som sjelf högtidligen förklarat vårt represen-
tationssätt vara en ibland de verksammaste orsaker-
na tillde olyckor och de sambhällsbrister vi med så
mycket skäl öfverklaga, och hvarföre borden J ej
så kunna hedra dem alla? hvarföre kunnen J ej
hos dem alla finna samma förkärlek för de stora
principer, de menniskotlskande läror, de frihet och
iaglig jemnlikhet andande satser, som J sett mig söka
att följa och hvilka ugöra föremål för Eder hvll-
ning, Edra egne bsmödanden? Jo! emedan Stånds-
representanten utgår, icke från alla de samverkan-
de och medborgerligt förenade samhällsklasserna i-
nom orten, utan från någre få, ofta genom missför-
stådde intressen emot hvarandra stridigt sinnade och
hazdlande Siåndsklasser (bör): emedan han således
ej är Folkrepresentant, utan Ståndsrepresentant:
dömd att handla i en anda, der det: allmänna in-
tresset, om än hans eget hjertas käraste föremål,
måste lemna rum åt det enskilta klassintresse, som
skänkt honom det förtroende, hvilket han således
icke anser sig kunna begagna emot desamme, som
gifvit honom det.
Sådan är den onaturliga och falska ställningen
af den vigtigaste organen inom vår statsform:
Feolkrepresentationen. (hör)
Rikets Ständer kallas, i grundlagen, Svenska fol-
keis representanter. Hvarföre då ej göra dem der-
till? och är det så svårt, är det omöjligt att göra
det? Nej (hör). Om folket, fördeladt i valdistrikter
efter en val-lag, liknande våra bröder Norrmännens,
(bravorop) utsågo dessa Ståndsledamöter; om folk-
förtroendet bestämde så väl adelsmannen, presten,
borgaren och honden. hvilka skulle i Stånden re-