sa SKUUNSeE vi ej ett ogonDliCk ff? 7 hh rö ee att en dylik ädelmodig osann; endast skulle lemna makten fr:are spel. Det är således jag ensar som är den skyldige. En iblaod Eder, mine Her Hr De Bastard, har i går högtidligt förklarattt uti offen:iliggörandet af den ifrågavarande sken låg det egentligen brottsliga. Äfven författa, Hr Michel, är följakteligen sak!ös. Och, i va, verket, hvem kan väl förhindra oss att till a vänner enskilt skrifva hvad vi behaga? Detär ent den, som inför allmänheten gör vår skrifvelse hint, hvilken bör tilitalas; de bida ansvarige Tiogs-utgifvarre, af hvilka den ena, då den åtaladesriften i deras Tidnivgar infördes, reste i söd Frankrike, den andra satt i fängelse, kunna ej fer rättvisligen straffas för dess publicering; det ändast mig, som hela skulden drabbar. 7Nu mine Herratillåten mig några allmänna betraktelser. Jag er rnödigt att noga skildra Er ställnirg ech mia er. Det är ) sedan gårdagen vi äre fiender. ÅA1:;814 förbannade jag den man, som hade tj-ttratriheten; år 1815 grep j3g till vapen för att beså återvändandet af Edra kärälsk liga Herrar; i Ju 1830 gjorde jsg min skyldighet såsom många an! och med lycka; 8 dagar derefter återtog jagitt gevär, ehuru ej krigare, och begaf mig till d Post Lafayette oss anvisat, för för att marsche mot Er person!igen, mine Herrar! Det var min närvaro, ipför mig och mina vänner, en ibljd Eder (Hr Argout) emottogs på Stadshuset. BP inställde sig då inför oss och gret; i dag inställar oss inför Eder, men vi gråta icke, ej heller böjri knä. Vi bafve besegrat Edra Konungar, J Iven ej kunnat besegra folket! Jkunnen behållass såsom gisslan; vår personliga belägenhet bekyrsr oss föga! Det anstår oss icke att köpslaga m Er om våra hufvuden eller att hos Er erkännar karakter, den J ej egen. Min doiär i förväg fälld, jag vet det. Nå väl, görenhvad Eder lyster med min kropp; min själ or mitt samvete äro utom Eder domsrätt. J hafven f Eder de gamla lagarne, stiftade under inflytej af dem, hvilka af Gud föregåfvo sig ega sina rilgheter: nå väl, om Edert samvete det tillåter, tilmPpen dessa lagar nu då folkets rätt är barrskande Framgån på Eder bana, likasom vi på vår! Händhved som vill, jag får endast med fångvaktaren a göra, J domare! skolen en dag få en mer allvagm räkning att uppgöra med nationen! Forske i tdens alla politiska handlingar, öfverallt sken J endast fisna vanära och försämring. I samhälle värvarande tillstånd är det trädets topp som är visad; det måste toppas, för att ej gå ut. Om folkegkulle för snart biyta sina fjettrar, skulle andra sdan vara färdigsmidda. Man förundre sig ej, d konungamakten ännu står upprätt i ett sahbälle, som hatar den; den måste qvarst med upphöjdt hufvud till dess sista stund, dess sista ardedrägt, för att visa verlden sin armikt och ålderdomskrämpor. Det tyckes som nåste den stå upprätt till det ögonblick , då dess hygtad, öfverallt uvderminerad, skall förvandlas till oft och bortsopas, utan att med sina ruiner besv:2 den fria mark, hveruti frön skpla utsås för frntiden. Dessa frön skola uppspira, vi äro mer är Bågonsin förvissade derom, sedan vi kommit hit inr eder. Hvyem skulie kunna betvifla denna framtid, då man ser2vad som nu tilldrager sig. Öfverallt endast ocdvivgar och harm! Det gifves inga lagstiftare, is? domare mera; blott fiender som hämnas ! Fö fem år sedan becörde Hr Persil, före 1830 års revlutions räkning, Furst Polignacs bufvud; nu begär en af hans underordnade deras hufvuden, hvill.s historia han af en regering, utgången från denr. revolution, fått uppdrag att författa! )pg ser här en domare (Hr Barthe) som egrat tio år af sin lefnad, att bos ungdomen utveckla rereplikanska tänkesätt! Hvem vet om vi, utom hans republikanska vältalighet, vore här! Jag har sett depne domare svänga en kvif, i det han prisade Brutus! Jag har ännu i mina händer den ed han, då Carbonari likasom jsg, svurit republiken; och likväl skall jsg dömas för att hafva blifvit min första ed trogen! Är väl det!a rättvisa? Rättvisa! Hvad behöfven J den? Hr Dupin har sagt Er det i den kammare I kallat till Eder bjelp och hvars förbannelser blandat sig med våra; J borden, jemte oss, förekalla den inför eder. Påminnen J Er dessa ord af Hr Pägös: Frankrike har någon tid låtit Pärsdomstolens rättvisa passera, Pärsdomstolen måste under sekler underkasta sig FrankCC TY s KN