sa SKUUNSeE vi ej ett ogonDliCk ff? 7 hh rö ee
att en dylik ädelmodig osann; endast skulle lemna
makten fr:are spel.
Det är således jag ensar som är den skyldige.
En iblaod Eder, mine Her Hr De Bastard, har
i går högtidligt förklarattt uti offen:iliggörandet
af den ifrågavarande sken låg det egentligen
brottsliga. Äfven författa, Hr Michel, är följakte-
ligen sak!ös. Och, i va, verket, hvem kan väl
förhindra oss att till a vänner enskilt skrifva hvad
vi behaga? Detär ent den, som inför allmänheten
gör vår skrifvelse hint, hvilken bör tilitalas; de
bida ansvarige Tiogs-utgifvarre, af hvilka den
ena, då den åtaladesriften i deras Tidnivgar in-
fördes, reste i söd Frankrike, den andra satt i
fängelse, kunna ej fer rättvisligen straffas för dess
publicering; det ändast mig, som hela skulden
drabbar.
7Nu mine Herratillåten mig några allmänna
betraktelser. Jag er rnödigt att noga skildra Er
ställnirg ech mia er. Det är ) sedan gårdagen
vi äre fiender. ÅA1:;814 förbannade jag den man,
som hade tj-ttratriheten; år 1815 grep j3g till
vapen för att beså återvändandet af Edra kärälsk -
liga Herrar; i Ju 1830 gjorde jsg min skyldighet
såsom många an! och med lycka; 8 dagar der-
efter återtog jagitt gevär, ehuru ej krigare, och
begaf mig till d Post Lafayette oss anvisat, för
för att marsche mot Er person!igen, mine Her-
rar! Det var min närvaro, ipför mig och mina
vänner, en ibljd Eder (Hr Argout) emottogs på
Stadshuset. BP inställde sig då inför oss och gret;
i dag inställar oss inför Eder, men vi gråta icke,
ej heller böjri knä. Vi bafve besegrat Edra Ko-
nungar, J Iven ej kunnat besegra folket! Jkun-
nen behållass såsom gisslan; vår personliga belä-
genhet bekyrsr oss föga! Det anstår oss icke att
köpslaga m Er om våra hufvuden eller att hos
Er erkännar karakter, den J ej egen.
Min doiär i förväg fälld, jag vet det. Nå
väl, görenhvad Eder lyster med min kropp;
min själ or mitt samvete äro utom Eder domsrätt.
J hafven f Eder de gamla lagarne, stiftade un-
der inflytej af dem, hvilka af Gud föregåfvo sig
ega sina rilgheter: nå väl, om Edert samvete det
tillåter, tilmPpen dessa lagar nu då folkets rätt är
barrskande Framgån på Eder bana, likasom vi på
vår! Händhved som vill, jag får endast med fång-
vaktaren a göra, J domare! skolen en dag få en
mer allvagm räkning att uppgöra med nationen!
Forske i tdens alla politiska handlingar, öf-
verallt sken J endast fisna vanära och försämring.
I samhälle värvarande tillstånd är det trädets topp
som är visad; det måste toppas, för att ej gå ut.
Om folkegkulle för snart biyta sina fjettrar, skul-
le andra sdan vara färdigsmidda. Man förundre
sig ej, d konungamakten ännu står upprätt
i ett sahbälle, som hatar den; den må-
ste qvarst med upphöjdt hufvud till dess si-
sta stund, dess sista ardedrägt, för att visa
verlden sin armikt och ålderdomskrämpor. Det
tyckes som nåste den stå upprätt till det ögonblick ,
då dess hygtad, öfverallt uvderminerad, skall för-
vandlas till oft och bortsopas, utan att med sina
ruiner besv:2 den fria mark, hveruti frön skpla
utsås för frntiden. Dessa frön skola uppspira, vi
äro mer är Bågonsin förvissade derom, sedan vi kom-
mit hit inr eder.
Hvyem skulie kunna betvifla denna framtid, då
man ser2vad som nu tilldrager sig. Öfverallt en-
dast ocdvivgar och harm! Det gifves inga lagstif-
tare, is? domare mera; blott fiender som hämnas !
Fö fem år sedan becörde Hr Persil, före 1830
års revlutions räkning, Furst Polignacs bufvud; nu
begär en af hans underordnade deras hufvuden,
hvill.s historia han af en regering, utgången från
denr. revolution, fått uppdrag att författa!
)pg ser här en domare (Hr Barthe) som egrat
tio år af sin lefnad, att bos ungdomen utveckla re-
replikanska tänkesätt! Hvem vet om vi, utom hans
republikanska vältalighet, vore här! Jag har sett
depne domare svänga en kvif, i det han prisade
Brutus! Jag har ännu i mina händer den ed han,
då Carbonari likasom jsg, svurit republiken; och
likväl skall jsg dömas för att hafva blifvit min för-
sta ed trogen! Är väl det!a rättvisa?
Rättvisa! Hvad behöfven J den? Hr Dupin har
sagt Er det i den kammare I kallat till Eder bjelp
och hvars förbannelser blandat sig med våra; J bor-
den, jemte oss, förekalla den inför eder. Påminnen
J Er dessa ord af Hr Pägös: Frankrike har nå-
gon tid låtit Pärsdomstolens rättvisa passera, Pärs-
domstolen måste under sekler underkasta sig Frank-
CC TY s KN