Tassos hesegrare! . . . ja, medömkan med uslingen,
den 5:vergifne.
Upplagan är icke ful, men öfversättningen hade,
som man ser, på sina ställen behöft vara något
bättre.
ADVOKATEN TRELATS TAL I FRANSYS-
KA PÄRSAKAMMAREN.
I rättegången inför Fransyska Pärskammaren rö-
rande det bekanta brefvet till Aprilfängarne höll
advokaten Trelat hwvilien låtit föranstalta om tryck-
ningen af detta dokument och således egentligen
föranledi rättegången, ett tal som väl icke lyckats
att rättfärdiga det origtiga af att publicera brefvet
försedt med digtade uvderskrifter, då det varit Tre-
lat och hans kamrat Michel ensamme, som förfat-
tat och undertecknadt detsamma, men deremet
innehåller åtskilliga allmänna betraktelser öfver sa-
kernss ställning i Fravkrike, hvilka gifva ett märk-
värdigt prof på det orubbliga mod, den likgiltighet
för egna personer och den förtröstan på framtiden
som böter, fängelse ecch alla slags förföljelser icke
kunnat utplåoa bos desse republikaner, hvilke kun-
na säga med Mucius Sczvola: Vi äro trehuodrade
sådane som jag. I sanning är deticke att förundra
sig om Pärskammaren darrar för detta vilda mod
cch söker ait så länge som möjligt stänga lejonen
inom sina burar Ifrågasarande tal lyder sålunda:
Mine Herrar: Pärer! Fox yttrade en gång i
Parlamentet: Öfverallt der pressen blir giftig, kan
man drstigt påstå, att Regeringen är ömklig. En
annan au oritet, vid hvilken J kanhända fästen me-
ra vigt. Hr Thiers, har yrkat: Man kan utan fa-
2a lemna pressen oinskränkt frihet; det är blott
sanningen, som är fruktansvärd; lögnen är vanmiäg-
Ug, ju mer den öfverdrifver, desto mer förlorar
den kredit; ännu har ingen Regering blifvit
störtad genom osanna beskyllningar af sina
motståndare. — Slutligen har en tredje autoritet,
utan tvifvel för Er den käraste, yttrat: Hvarje Re-
gering, som öfverträder gränsen af det lagenliga,
gräfver sin egen graf. Detta är Eder Konungs, det
är Ludvig Philips egna ord. Det tyckes emedler-
tid, som alla dessa autoriteter ej synnerligen verka-
de på Eder, ty det som fört oss inför Eder och
bvad som under dessa fyra dagar här tilldragit sig
vittnar i sanning icke om serdeles vördnad från
Eder sida, för pressens frihet och lagenlighet.
Ett stortantal anklagade voro inställde inför Eder.
Dessa anklagade hade i alla delar af Frankrike
väckt ett lifl gt deltagande; de påkallade sina vän-
ners bistård, och dessa vänner, med rätta stolte öf-
ver ett dylik: förtroende, inställde sig, i den öfver-
tygelsen att kunna gagna vid försvaret, med den if-
ver som vänskapen alltid inger. Ankomne till Pa-
ris erforo de, att man ej ville höra dem. De an-
klagade ssmtyckte vid Rättens första session att
ända till 13 imskränka antalet af sina försvarare;
ändock förkastaden J dem! Jag kände detta våld
med så mycket djupare smärta och harm,
som jag blard de anklagade räknar mina
bästa vänner och som jag en tid vid deras
sida suttit på de anklagades bänk. Det. må
ej förundra Eder, om jag gjort allt hvad jag trod-
de mig böra göra, för att försvara dem.
Herr Michel och jag hafva trott oss göra vår
pligt, då han författade och jag publicerade den
skrift, för hvars skull vi blifvit ställda till ansvar
inför Eder. Den vittnar om den djupa förtrytelse
vi måste känna öfver kränkandet af försvarsrättig-
heten och öfver alla de våldsamheter, som ru i fem
år följt på hvarandra. Vi hafve dock ej deri nämnt
den ovärdiga behandling man tillåtit sig mot våra
vänrer. J påmirnen Eder, mine Herrar, att efter
en Rätts session ett start antal afde anklagade afför-
des till Luxemburgska fängelset, men J kännen kan-
hända icke, att Herr Marrast inkastades i en båå4
i Conciergeriet och blef på det mest ovärdig? sätt
behandled för en scen, för hvilken har Var helt
och hållet fremmande. Då flere ihknd oss gjorde
föreställnipgar mot en dylik ned-ghet, svarade den
person, som vakar öfver Par säkerhet och fån-
garnes vård: Det vet jas väl, men hvarföre har
icke Herr Marrast begogvat sitt inflytande att fö-
rekomma denna scen? — Ett annat yttrande har
blifvit fäldt i närvaro af män, hvilka kunna inty-
ga det, och hvilkas trovärdighet väl ingen lärer be-
tvifla, Herr Michel och Carrel, då de i egenskap
af valde försvarare och ledde af sin pligtkänsla be-
gåfvo sig till Herr Polisprefekten. Om dessa sce-
ner ej tagit slut,? yttrade denne, skulle vi låtit
fusillera de anklagade i arresterna.