Viska grundsattser sasom med den Vegsndede 1 Holberg: komedier, att det är flere själar, som tagit iogemen:e i hans person: en a:wstokratisk, en demokrati:k, en konservativ, en juste miliösjäl o. s. v. En tid, när den aristokatiska själen hade öfsverhanden, upphöjde han till skyarna Rådsreg ringen under frihetstiden; när den demokratiska själen var husbonde, berömde han Amerika; när justemiliö-jälen fick öfvertaget, försvarade han de båda Fransyska embetsmännens godtyckliga afsättning, hvarom nyligen nämndes i detta bad, jomte mycke: annat doktrinärt godt ifrån Frankrike, och så vidare. Den sistnämnda själen var nu sednast rådande itre a fyra år, ända till denna riksdag. För att nu komma ur det dilemma hvari han råkat genom vårt framdragande af hans föregående försvar för arbitragen hos styre!sen, utsn att dervid behöfva aldeles motsäga sig, så har han vridit ihop ena vidunderlig sammanställning af sanna och skefva satser, hvilka här vore alltför vidlyftiga att anföra, men som för kuriotiteten skull förtjena att läsas i Argus. Vi vijja i stället begagna detta tillfälle till fortsättande af den i förra veckan påbegynta undersökningen öfver den verkliga orsaken tid det slags oppositionsspel Argus drifvit under sista riksdag och den verkliga betydelsen af den frimodighet han dervid ådagalagt, för att bevisa hvad vi då framställde, nemligen att syftemålet egentligen var att undersiödja de stationära eller sig så ka!lande konservative i alla riktningar, under ett b:mödande att boribanda inför allmänheten hvar det egentliga och förnämsta motståndet mot reformerna dvä!jes. Det lärer icke vara någon obekant, hvilken a! de högst uppsatte Embetsmännen eller Konungens Rådgifvare det är, som anses äga d:n mesta irflytelsen på regeringsärenderna cch det närmaste tillträdet till Konungens person: hvilken det är, som sökande af alia klasser och till alla slags embeten, ej blott militära, utan äfven civila, judiciella, kamerala eller ecklesiastika, fltigast uppvakta för att anhålla om rekommendation; under hvilkens auspicier det var, som den f:mösa tidnirgen Fiderneslandet år 1830 uppträdde, hvilken öppet preditade legitimitetens och aristokratiens intressen, ända till den grad, att suprematien öfver samma tidning och dess tendens till och med i Broekhauss Conaversations lexicon der neuesten Z-it und litteratur finnes anförd såsom en integrerande del i H. Ex, Grefve Brahes biografi. Ls ka litet är man väl oense derom, att om någon bland den högre styrelsepersonalen avsetts äga inflytelse på riksdagen, har ett sådant inflytande allramest kunnat uwöfvas ar Hans Excellens Grefve Brahe. På Ridda huset har H. Exc. uppträdt såsom den syvlige förnämste representanten för regeringens propo:itioner i allt som rört försvarsverket, hvilket utgjort det största tvistexmnet, och för hvars skull statslånen först ifrågasaties. Dessutom lärer det ej nekas, att H. Ex. mer än zågoa annan varit i tillfälle till en personel beröring i synnerhet med de representanter som ti!lika voro militärer, så väl på den officiella vigen genom batongen som han håller i sin band, och sitt inflytande på befordringar til högre platser, som enskilt genom den närmare bekantskap med officerare af alla grader, hvartiil bans soirger lemnat hborom. tillfälle. Huru Hans Exc. begagnat denna inflytelse; i hvad mån å!gärderne med Friberrsrne Klingsporr och Stedingk mer eller mindre direkt kucna härledas från H. Exc) tilltro vi oss icke att afgöra, men såsom General-Adjutant för armeen har han icke kunnat vara för dem aldeles främmande, lika litet som i egenskap af Riksmarskalk, för den bekanta händelsen med Brukspatron Petrs bortvi saode. Att H. Exc. flre gåovger under riksdagen såg hos sig representanter till och med af BondeStåndet, för att med dem samtalz om riksdagsange: ägenheter, är allmänt bekant, likasom att de politiska artiklarne i Siecsholms Dsgblad under samma tid stått u:der Hr Lagmarnen N hrmans ledning, kvilken är H. Exe:s högra hand i vissa delar. Nu finnes det väl för öfrigt ingen som beiviflar, att om än iättvisan bjuder att erkänna, det det H. Exc. inom sitt departement sökt tllvägabringa flera berömvärda förbättringar till armebefäless bidniog och duglighet, så är ban likväl en förklirad motståndare tili de politiska reformerna, och att man i alla afseenden kan a:se honom såsom ett af de förnämsta om icke det förnimsta stödet för de s. k. konservativa grundsaiserna ibland Konungens no I ;