(Slutet töjer.) REVY AF TIDNINGARNA. Tidningen Svenska Minerva har, i an!edning af frågan om de båga Frihina Kli.spor:s och S:edings bortkommendering, och det utomordeutliga uppseende som dessa åtgärder vållat ibland allmänheten, fått en kär anledoving att återkomma till försvaret för en af sina favoritidger: E sbetsmäns godtyckliga afsätlighet. Af en publicist, som har sitt egentliga rörelse-element och ser den egentliga kraften hos en Styrelse uti voterinzen för uniformen, och som haft den berömvärda naiviteten att predika om nödvändigheten för regeringen att söka inverka på valen till nästa riksdag, vore det verkligen inkonseqvent att icke äfven ifra för embetsmännens af sätrlighet efter godtycse. Då detta slags reform, som siulle gifva ett förtriffl gt större utrymme åt vijorna hos d:n högsta sty:elsepersonalen, hittills bedröfligtvis icke kuana införas i Sverige, i anseende till det besynnerliga hat till godtycket, som de mycket goda tidningarnva ännu icke mäktat arbeta bort ur det tröga Svenska folkets sinnen, är det åtmins!one en tröst alt få slicka sig om mun nen åt dylika aneller inrättningar i andra länder, hvarifrån man bra gerna skulle se sådana saker lös ryckt införda, ehuru man eljest på det högsta fördömer exemplen af samma staters icrättningar, och icke ens will hafva någon ministerstyrelse med verklig ansvarighet, emedan denna sj-1f skulle åstadkomma en inskrävkniog i ett ännu högre god:ycke. Hvad som icke är, kan väl koma, tänker emedlertid Minerva. Det är förmodligen i deana tanka bon i förra veckan enfaldeligen förehållit sina Läsare, hurusom i sjelfva de Förenta S:aterna i Amerika embetsmännen kunra godtyckligt afsättas af presiderten, likasom i England cch Franvike af mioisteren. När nu sådant kan ske i sjelfva Amerika, som J ungdomar annars ständigt åbesopen oca upphöjen, utropar den blifvande Fru Filaleta, hvarföre skolen J taga illa vid Ev öfver en bortkommendering af ett par kaptener vid gardet, som aldeles icke är någon afsättning, utan enligt min och min blifvande mans samt andra förnumstige mäas åsigter, endast är att betrakta såsom en liten hsl esam tuktan, för att göra dem mindie språksamma ? Så ungefär resonerar den goda tanten i sin vishet. Det kan icke beskrifvas huru glad hon blef att hitta på det Amerikanska xemplet. Vibeklaga derföre, om vi nödgas störa denna triumf genom tillägg af ett litet item, som åtfö jer presidentens rättighet att afsä ta Embetsmän i Amerika, men hvilket item är så väsentligt, att det utgör en sior blunder af Minerva att glomma det; nemligen att folket sjelf der har rättighet att afsätta Presidenten, gevom nytt val hvart fjerde år. Nu är det väl först och främst gifvet, alt en större makt utan fara bör kunna anförtros åt en person, hvars besitning af denna makt helt och hållet beror af folket, och hans återväljande följaktligen på den rättvisa, bvarmed han uiöfvat denna makt, och som i irgen händelse kan utan afbrott bekläda den mer än ett visst antal år, än åt dem, som icke allevast erhålla styrelsen över stater för lifstiden, och icke lagligen kunna afsättas derifrån, om de än regera aldrig så oreg-rligt, utan äfven är!va kronor likasom annan cgindom, utan afseende derpå, om arfvingen till det stora fideikoråmisset är ett snille eller en idiot, en upphöjd och menniskoälskande eller en våldsam, skuggradd och passionerad karakter, — en Eugese eller en Miguel. Vi slå emedlertid vad att Sv. Minerva ingalunda skulle vara hugad att byta, om någon föreslog henne att bär i Sverge införa embetsmännens afsättlighet, åtföljd af ett sådant der litet vilkor, eller af en verklig ministeriell ansvarighet, ty sådant skulle icke blott å ena sidan utvidga godtyckets ressorer, utan äfven å andra sätta en säkerhetshake derpå. För öfrigt bör man, hvad Amerika heträffar, ihågkomma att den storaskilnvaden i embstsmännens ställning i ett land, hvarest den offentliga makten nästan i alla sina utgreningar beror af folket, der inga domstolar tillsättas .f regeringen, der en så stor del af förvaltningen sker genom valda förtroendetjensier utan lön, der sjelfsa mnationalförsvaret bestrides af folket sjelf, der den exsecutiva makten är delad mellan många federerade stater simwmt der de egentliga, af Unionens gensam ma styrelse tillsatta embeismännens antal är så ringa att det knapt förtjenar tagas i beräkning. Här i Sverge deremot ss tv 1 MM 1 I 2 då