OM
gifier.
Nu återstå de 20 kvsapt bärjade familjerna. Dem
drabbar skatteförändringen vid alla deras företag.
De kunna icke umbara kött, bröd, dricka, litet
kaffg, th och :ocker, en bok för sina barns ui-
dervispiog, en tidving, sllt med ett ord, som hör
till lifvets nöd:oft och likväl står en grad öfver
d:a egentliga dagsverkarens lefnadsbehof. De få
för dessa artik:ar betala ett högre pris som gör en
förhöjning af 100 Rdr på hvardera, eller tillsam-
means 2000 Rdr. Nu kommer härtill följande om-
ständighet: de direkta skatterna kostade föga i
uppbörd, ej mer än 100 Rdr, hvaremot de inde-
rekta kosta 600. Staten har då egentligen icke er-
bållit mer än 2000 Rdr, och således uppstår en
brist af 1000. Denna måste fyllas, och accisen
såluvda förh:jas. Dess uppbörd blir alltid dyrare,
ju högre afgitten är, och således måste man be: äk-
va brutto-ickomsten till 4000 Rdr. Denna förde-
las nu i samma proportion som förut, neml. att
dena snåle rike, betalar iatet, den anständigt lefva -
de ungefär 960, knapt 1000 Rdr, således i alla fall
icke mer än bans direkta skatt förut utgjorde, men
med den skillnad, act det numera beror af horom
sjelf, att genom en inskränkning i lefnadssättet ör -
minska denna skat, huru långt han behagar, hvil-
ket förut icke var möjligt, och att hela tyngden
faller på de fattiga och knapt bärgade familjerna,
hvilka ru bvardera måste erlägga 150 Rdr i stäl-
ler för de 50, de förut erlade i direkta utskylder,
Vi fråga nu: är denna fördelning af skatterne
rättvis, när de ovilkorligen drabba den stora mas-
san som ingeuting äger, hårdast, och kunna de sä-
gas utgå med lätthet, rär uppbördssättet medför en
så stor förhöjning deri? Må man icke tro att det-
1a är öfverdrifvet. I Eovgland stiger uppbörds-
kostnaden till nära 4 millioner Sterling, och i Frank-
rike till 120 millioner francs. De indirekta skat-
ternas uppbö:dskostnad här i Sverige, är änmu stör-
re, ty då tullen ivbringar två millioner, stiger Tull-
satens aflöring till 570.000 Rdr. Således omkring
30, och med b-räkning aftolag m. m., säkert 83 1-3
procert, då uppbördskostnaden för den direkta be-
slattningen anses utgöra något öfver 3 prccent. Om
man skuile antaga det så mycket beprisade in-
direkta b-skattniogs-systemet i hela dess vidd,
om man skulle afskaff:, eller betydligt nedsätta de
direkta utskylderna, för att söka inbrivga aila sta-
tens behof genom en förböjning i tullen, och genom
en accis på konsumtionen, så skulle kostnaden der-
före, i vårt glest bebodda land, bli proportionsvis
ännu vida högre, och snart stiga till milloner.)
Mean smickrar vanligtvis den fattige, med den väl-
ljudande frasen: att den rike som konsumerar myc-
ket, får då äfven proportionsvis betala mycket till
Saten. Låtom oss undersöka halten af denna sats.
Om den rike är rik, om han på lofligt och lag-
ligt sätt förvärfvat sin egendom genom arf eller ge
vom egen flit och framgång, är detta något brott?
Nan torde icke påstå det. Men om sjelfva ägandet
icke är sådant, tan användandet möjligtvis vara det?
Kan det vara ett fel, om han bygger sig ett vackert
hus, och låter Byggmäs are, konstnärer och arbets-
fotk lefva? Om han båller ett godt bord, och låter
bagare, bryggare, slagtare, källarmästare, kryddkrä-
mare m. fl. lefva? Om han består sig och de sina
snygga kläder, och låter fabrikanten, köpmannen,
skräddaren m. fl. lefva? Om hen unnar sig nöjen
at mer eller mindre spirituell natur, och sålunda lå-
ter Lilteratören, Artisten, Talangen m. fl. lefva? Om
ban med alla dessa depenser, gör en oneklig nytta
ås det allmänna, bör ban derföre stiaffas och be-
iungas i alla sina företag? Ce som ropar på öfver-
fi.det skulle säkert sjelfve önska att vara rika. Eller
borde man mera besömma den rike, om han bort-
lade sitt såkallade öfsverflöd, om han satte sig på en
viadskammare, och lefde af sill och potates: om han
avvände sina penningar att oupphörligt gripa omkring
sig och föröka sin egendom: om sålunda alla mindre
possessioner upphörde, och landet skifiades emellan
några få ofantligt rika, befallande öfver en skara
torpare och legohjon? Skulle landet verkeligen der-
igenom bi lyckligare, skulle menskligheten derige-
nm vinna, och skulle särskilt den fattige vinna?
Mon kan med mycken visshet bestrida det. Onek-
lizan är en yrande lyx, ett ötverflöd, sträckt öfver
tlgångarna, förderfligt, både för den enskilta bhus-
ballninger och den sllmänna; men allt öfverflöds
a skaffande, alla njutningars upphörande skulle bli
fe Hmm en ds la TT bo hsaamns oc : oo sa