ful tid; ty när de båda herrarne talt ut, så säges
det att de
Slogo
Ett väldigt handslag, så att högen klang.
hvilket vår tids unga Riddersmän icke lä:a föra
efter. Det torde emellertid icke heller ha varit så
aldeles vanligt på den tiden, ty det hade en säll-
sam effekt. De båda yoglingarne plägade väl råkas
här mången aftonstund, men denna gång, reste fä-
drens andar sig ur högen, och Fyrisån lade tyst
sip våg mot stranden
Och Hednatemplet stod i aftonbranden
Och värmde sig vid Sveas unga hopp.
detta vill sfga på vanlig Svenska, att gamla Upsa-
la kyrka blef varm af att Gustaf Vasa stod på Up-
sala högar. Vi hoppas att Läsaren är nöjd med
denna förklaring.
Det ardra Poemet: Gustaf Adolf vid Litzen,
är väl föller ej så långt, men ändå fullt så skönt
som det föregående. Vi skola icke tala om de
vavliga tilldragelserne i den moderna digtningen,
såsom att Tåren skymmer ögats himlar blå, el-
ler huru jorden suckar i bojornas grus, eller hu-
ru jorden förmörkad i en molnstod satt m. m.
Sällsammare är beskrifningen på Wallensteins härj-
ningar i Sachsen, hvarom det bland annat heter:
O.h jorden blir stekt i det heta skjul,
med eld drifver vattenqvarnen sitt hjul.
hvaraf syoes att ångmaschinen är äldre än man
vanligen förmodar och redan varit uppfunnen i
Weallensteins tid. Men för honom var sådant ett
lappri, ty om honom heter det:
Och vill han ställa om en stjernas lopp
Titaniskt djerf, han vältar berg dit opp.
Ännu ett utdrag kan Ins. dock ej neka sig nöjet
att införa. Det är besktifningen på sjelfva slaget:
Hör, Åskorna dundra
Ur djupen, från topparna
Kroaterna plundra
Halfmördade ki; opparne.