Friherrarne Klicgspors och Stedirgks kommende-
racde till Carlsiens och Carlsborgs fästningar. Se
bär huru bon i detta afseende yttrar sig:
Vi äro der:öre, hvad oss angår, af den tanken, att;
Friherre Klingspors kommenderande till Carlsten,
äfvensom sedermera Friherre von Stedingks till Carls-
rg, äro att anse såsom åtgärder till återförande
af den på villovägor stadda militäriska esprit, hvil-
ken är icke m:rdre nödig i de länders armeer, som
bafva representativa statsförfattningar, än i deras,
som äro sådane förutan. Någon bämd eller förföl-
jelse mot de begge Friherrarne är det oss omöjligt
att dervid förmoda; ty hvad det förflutna angår så
synas deras poiitiska bedrifter hafva varit så utan
all betgdelse, äfvensom utan alla thy åtföljande be-
kymmer för Regn ingen, att verkligen ingenting va-
rit att hämnss, och den af Frib. Klingspor särskilt
begångna oskickligbeten emot Statsrådets ledamöter
personligen, har ju redan för detta medfört sin egen
bestraffaing, på samma ställe der den begicks, neml.
på Riddahuse:; och vidkommande åter det tilkom-
mande, så lär väl knappast ingå i besäkni-gen den
föga sannolika möjhgheten, att de begge Friheriarna
skulle genom tjensigöring tills vidare på GCarlsten
öch Carlsborg blifva mildare till swnes, eller för-
ändra politisk färg till nästa Riksdag; åtminstone
förekommer oss, efter psykologiska reglor, motsat en
vida troligare.
Detta är således den verkliga orsaken! ! Vikun-
na icke neka, att detta förklarande af Minerva,
det må med verkligheten förhålla sig huru som
belst, utgör en bekräftelse på hvad vi -jelfva hört
yttras ifrån pers.ner af vissa högre kretsar. To-
nen ibland officerskorpsen, säges der, är icke god,
det är samma ton, som utmärkte regementet under
f. d. Konungens regering. Uti Klingsporska sa-
ken hafva ju office arre vägrat att blanda sig i
Kapten Klingspors riksdagsmannmaförbandlingar, och
slutligen, då Friherrarne Klingspor och Stedingk
blefvo bortkemmenderade till Adjutanter på fäst-
ningar, har en stor del af officerskorpsen visat, att
de bibehållit vänskap och deltagande för kamrater
scm fallit i oråd och ätit afskedsmiddagar med
båda dessa herrar. Wi tillstå att vi förvånat oss
när vi hört dessa och flere utläggningar. Då offi-
cerskorpsen nekat att på ett eller annat sätt blan-
da sig i Kapten Klingspors riksdagsmannaförhand-
lingar, så har den i vår tanka visat en berömvärd
lagiydighet, samt att den bättre än de, som ville
förmå den till något steg i afs. på Friherrn, kän-
de innehållet af 110 4. regeriogsformen. Den har
derigenom befriat. både sin chef och sig sjelf från
hvarje rättärkande mans ogillar de, och förvärfsat
er ökad rätt till den allmänna aktning den, åtnju-
ter. Ja, vi skulle tro, att dessa egenskaper böra
utgöra ett bevis för hrem som helst, att: denca
korps är den stund när en fara gäller fosterlandet,
vida säkrare att lita på än om den hade handlat i
motsatt anda, såvida det sanna modet, grundadt på
kärslan af åtagna pligter och deras uppfattving,
alltid är säkrare än den blinda undergifvenhet, som
följer medgången.