er vc
Svaranden Titus: Om ni inte med foten ut ur-
der porten retat Diavolo så skulle han iovte ha bi-
tit er; min hund var hmma och husbosde på
stället, han hade rätt i hrad han gjorde, och ni —
kan dra för .. . ni förstår mig väl ...
Klaganden: Jag retade intet er Bavolo, så myc-
ket som .....
Presidenten: (till klaganden) Men tig då! fall in-
te in i ralerv!
Titus: Jag har erbjudit honom 23 francs . . .
Klaganden: Aldeles iate! lögn! lögn!
Presidenten: Om ni ännu ea gång afbryter så
der, så låter jag aflägsna er!
Titus: Jag har erbjudit honom...
Klaganden: Erbjuditl inte en styfrer!
Presidenten: Skaffa ut klaganden! (befallnivgen
Verkstailes )
Titus: Jag har erbjudit honom 25 fr. för att
godtgöra dena skada min hund ofrivilligt åstadkom-
mit
Klaganden skrikande ute i förmaket: Har aldeles
inte e, bjudit mig något.
Titus: Jag gjorde honom ett dylikt tillbud endast
för den kara tredens skul!; ty det var i alla fall
hvarken jag elier Diavolo som hade orätt.
. Här lyckas kleganden att åter insmyga i domsa-
len, lurar sig igenom vakten och tränger fram ön-
da till de anklagades bink: Ni har alldeles inte er-
bjudit mig det aldra minsta, säger jag, och er hund
bar hela skulden . . ..
Presidenten: Stadstjenare, för ut den klagande!
ban är sannerligen olidlig!
Klagandn: Han har inte erbjudit mig något!
(ute i fö: makei:) Han har inte erbjudit mig negot!
(ute på trappstegev:) Fan har inte erbjudit mig
något!
Seden vittnen för och mot blifvit hörda fäller
doms!e en Titus till 10 francs böter, och 40 francs
i skad-ersättning.
— Kättstj:naren ropar upp: Hr Bajant klagande,
Her och Fiuar Bsjant svarande.
Tre personer från landet framträda på samma
gång, men från tvänne olika sidor. Klaganden
siavnar till höger, de båda anklagade slå sg ned
på bänken till venster. Unander tiden defiierar en
bel evighet af viitnen in j den för dem bestämda
kammaren; detta något stojande tåg gör för ett
ögonblick ett nödvändigt uppehåll i rättens förhand
lingar.
Sedan det åter omsider blifvit tyst, ställer Presi-
denien till de båda anklagade de vanliga frågorna.
Den ena af dem ett fruntimmer, förklarar sig heta
fru Bajant, född Bajint; hennes medklagande anför
att han likaledes heter Boajant.
Klaganden: Mitt namn är Louis Bajant.
Presidenten: Det var mycket Bajanter dei! är ni
slägt?
Båda parterna, på en gång: Något! det der är
min man, det där är min bror, det där är min hu-
siru, som äfven är min kusin, det der är min syster,
det der är min svåger, och alla vittnena äro slägt
oca fränder; allesammans Bajanter, mer och mindre!
(skrat .)
Presidenten till klaganden: Alltså anför ni klago-
mål emot er egen hust:u?
Klaganden: N:ij, vist intel det är emot Bxjant,
min svåger, som will agera husbonde hemma hos oss
tillika med husiru min, hans syster.
Presidenten: Nå men hvarföre har ni då stäm: er
hustru?
Klaganden: Inte jagl det kommer från en annan
fru Bajant, som bar någon gås att plocka med mia
hustru, som är dubbel kusin med henne. (skratt.)
Presidenten: Låt sc! förklara er, och bjud till att
vara tydlig;
Käranden: Ja, det är nog att säga er, hurusom det
varit liet grums i vårt hushåll kantänka, så till vi-
da, alt min kära hälft och Bajant, hennes bror, be-
gagnat sg af min frånvaro för att göra försök och
bryta upp min dörr, och plocka itrån mig mina
mobilier. En vacker dag, som jag kommer in, får
jag se dem laga sig i ordning till expeditionen, då
jag säger helt enkelt? om ett ögonblick är jag här,
ech inte tänker jag stå helt lugn och orörlig och
se på hur man bryter upp mina dö:rar, så mycket
är säker!! — Det är en sak, som åtminstone in!e
skal! afbålla mig från att slå sönder dina rutor!
svarade Bsjant, fick tagien trädgårdshacka och grep
genast verket an med dessa ord: Om jag slår sönder
dem så betalar jag dem också. Efter slikt behöfver