FRANSYSKA DOMSTOLSCENER.
En elegant bla frack med pressade kvappar och
sammetskrage briljerar framför Domstolens skrant,
och ådsager sig allmän uppmärksamhet. Ni är ci-
vil part, och behöfver inte aflägga ed! anmärkte
ganska rigtigt dena lysaede blåfrackens advokat.
Blåfracken: Jag har icke fulla vitsnen, och är ej
i stånd att tilifyllest upplysa domstolen om alla
brott, begånguva af Hr B:ry, hvilken jig här ankla
gar att hafva velat mörda mig. Jag går ed.
Presidenten: Afgif ert klagomål; domstolen skall
se om hon behöfver uppskjuta saken en åtta dagar,
för att sfhöra nya vittnen.
Blåfracken: Det är i anledning af hans hustru
som gör skor hos mig, och det i all äs barhet, som
gunstig berren der tillåtit sig mot mig en mängd
ytterlighete:; han har brhandlat mig på tusen olika
förolämpande sät, och blavd annat kallat mig re-
publikan och oäkting; han har öfverfallit mig, ka-
stat omkull m:g; och inom några minuter var jag
alideles ifrån mig, rakt af, en förlorad man. Mo:-
gonen efter det!a rysliga mord, hvad ser jag? sam-
ma person, som kommer in till mig, drager ea han-
ske ur fickan, och kastar den föraktligt fram på
mia pupet med dessa ord: Se här! jag u!-
manar dig!
Presidenten: Till saken!
Blåfracken: Det rör mig föga, svarade jag, att
du kas ar bandsten åt mig! maken till så är det
par! Lemna genast mitt hus, så framt jag inte skall
galla polisen! Härpå svarade han med nya våld-
samheter och bugg och slag; och om inte granrar-
na kommit till bjep, skulle jag inte i dag stå här
jör att fordra rättyva och skydd,
Den anklagade Bery: Det är just jag som klagar
öfver den der herren, och med vida större skål.
Jag vet väl bäst sjelf hur min näsa sg utefter vår
lilla förklaring oss emellan; Hr underdoma: ea har sjelf
sett den; och jag vädjar till honom. Var gunstig
och kasta en huldrik blick på min nästipp.
Ett vittne förklarar att det ingentiog sett,
och domstolen uppskjuter, på kiagardens be-
gran, målet till åtta dagar derefter.
Åtta daga;! säger den anklagade, nå väl! j:g
väntar dig, som en oförskräckt man, med säker och
fast fot .. . och lita vå du, den skall betala mig
min näsa ... . och pennan .... och.....
—Det är jag som här är kl-ganden, pustar en vid-
Iyftig, friserad figur, som med möda armbågar sig
fram gerom den mänrgdaf vittnen ban medfört; jag
är käranden, jag bekiagar mig, jag beklagar mig,
jag afger klagomål, jag . . .. .
Presidenten: Hvad är er åstundan? hvad fordrar
vå!
Svaranden: Jag fordrar mina stöflor och mina
byxor, som den der karlens hand rifvit sön-
der för mig.
Presidenten: Hur mycket fordrar ni i skadeer-
sättning!
Käranden. Åh, — det öfverlemnar jag åt ert ädel-
modiga godtfinnsnde!
Presidenten: Bestäm summan, så mycke ni 1vc-
ser er lagligen kunna fordra!
Käranden: Som sagt är, det öfverlemnar jag helt
och hållet åt nådig Presidenten att afgöra! gör som
t: behagar!
Presidenten: Om ni inte sjelf bestämmer er ska-
sfeersältning, så kan inte heller domstolen faststäl-
ja någon.
Käranden: Nå ja, 10 francs för stöflorna kan-
-
Presidenten: Godt! nu till saken! hvad k!agar ni
FaRr?