FRANSYSKA DOMSTOLSCENER. En elegant bla frack med pressade kvappar och sammetskrage briljerar framför Domstolens skrant, och ådsager sig allmän uppmärksamhet. Ni är civil part, och behöfver inte aflägga ed! anmärkte ganska rigtigt dena lysaede blåfrackens advokat. Blåfracken: Jag har icke fulla vitsnen, och är ej i stånd att tilifyllest upplysa domstolen om alla brott, begånguva af Hr B:ry, hvilken jig här ankla gar att hafva velat mörda mig. Jag går ed. Presidenten: Afgif ert klagomål; domstolen skall se om hon behöfver uppskjuta saken en åtta dagar, för att sfhöra nya vittnen. Blåfracken: Det är i anledning af hans hustru som gör skor hos mig, och det i all äs barhet, som gunstig berren der tillåtit sig mot mig en mängd ytterlighete:; han har brhandlat mig på tusen olika förolämpande sät, och blavd annat kallat mig republikan och oäkting; han har öfverfallit mig, kastat omkull m:g; och inom några minuter var jag alideles ifrån mig, rakt af, en förlorad man. Mo:gonen efter det!a rysliga mord, hvad ser jag? samma person, som kommer in till mig, drager ea hanske ur fickan, och kastar den föraktligt fram på mia pupet med dessa ord: Se här! jag u!manar dig! Presidenten: Till saken! Blåfracken: Det rör mig föga, svarade jag, att du kas ar bandsten åt mig! maken till så är det par! Lemna genast mitt hus, så framt jag inte skall galla polisen! Härpå svarade han med nya våldsamheter och bugg och slag; och om inte granrarna kommit till bjep, skulle jag inte i dag stå här jör att fordra rättyva och skydd, Den anklagade Bery: Det är just jag som klagar öfver den der herren, och med vida större skål. Jag vet väl bäst sjelf hur min näsa sg utefter vår lilla förklaring oss emellan; Hr underdoma: ea har sjelf sett den; och jag vädjar till honom. Var gunstig och kasta en huldrik blick på min nästipp. Ett vittne förklarar att det ingentiog sett, och domstolen uppskjuter, på kiagardens begran, målet till åtta dagar derefter. Åtta daga;! säger den anklagade, nå väl! j:g väntar dig, som en oförskräckt man, med säker och fast fot .. . och lita vå du, den skall betala mig min näsa ... . och pennan .... och..... —Det är jag som här är kl-ganden, pustar en vidIyftig, friserad figur, som med möda armbågar sig fram gerom den mänrgdaf vittnen ban medfört; jag är käranden, jag bekiagar mig, jag beklagar mig, jag afger klagomål, jag . . .. . Presidenten: Hvad är er åstundan? hvad fordrar vå! Svaranden: Jag fordrar mina stöflor och mina byxor, som den der karlens hand rifvit sönder för mig. Presidenten: Hur mycket fordrar ni i skadeersättning! Käranden. Åh, — det öfverlemnar jag åt ert ädelmodiga godtfinnsnde! Presidenten: Bestäm summan, så mycke ni 1vcser er lagligen kunna fordra! Käranden: Som sagt är, det öfverlemnar jag helt och hållet åt nådig Presidenten att afgöra! gör som t: behagar! Presidenten: Om ni inte sjelf bestämmer er skasfeersältning, så kan inte heller domstolen faststälja någon. Käranden: Nå ja, 10 francs för stöflorna kanPresidenten: Godt! nu till saken! hvad k!agar ni FaRr?