noga halva sett hvarje vinkel och vrå af den Dbedömdes verksamhet, ja, af hans tankar, att intet undgått den pröfvande blicken; och ändock påstå vi, att ett omdöme, framställdt öfver en bank, vore oförealigt med rättvisa och sanning, ty ett folk af xo millioner, ssm innehölle 10 mill. djeflar, är lika otänkbart, som ett, hvilket skulle bestå af 10 mill. englar. Den, som tilltror sig att om en hel nation säga att den består af idel beräknade egoistiska skurkar, den är således, — vi upprepa det, — en narr; ty äfven om han blott skulle gå deras ärender eller söka deras gunst, för hvilka den Nordamerikanska republiken är en djupt hatad förargs-lseklipp:, så är han ändock en narr, som icke begriper, att han ingenting verkar, emedan han vill verka för mycket. Något kan dock den officiöse smädaren till en början uträtta hos korttänkt fo!k eller hos dem): som anse för snart sagdt en bof hvar och en, hvilken t, ex. rökar tobak i fruntimmers sällskap eller försöker dansa utan hanskar. Det var derföre c.e illa passande, att Herrar Gosselmans och Arfvedssons resor utkommo straxt efter, sedan Hr Hauswolf gått i författving om spridande af den smädeskrift, som en Tysk ultra eller ultraska sammansmid: mot den stora republikens folk. Ehuru Hrr G. och ÅA. visst icke äro lika i öfrigt, hafva de dock den likheten, att de omisskänneligen äro opartiske, byarken drifvas af förkärlek eller hat, uan helt enkelt berätta, hvad de hört och sett. Då desse bida ögonvittnen öfverensstämma däruti, att det visserligen ickeär så illa, som det låter i de legitimes throllopiader, utan tvärtom att i Förenta Staterna, såsom i hvarje annat land, ondt och godt fiana; blandade, och att icke ens det förra där mera öfverväger än aonorstädes, så torde vi få antaga, att mot Ar Hauswolffs beskyllningar en motbevisning är åstadkommen, så fullständig, som Svenska lagen den kräfver, eller med två mannavittne. Det är en besynnerlig skickelse, att desse båda Hrr just skulle vara färdiga med sina arbeten i samma stuud, då Hauswolffska filippiken hade sett dagsljuset. Innan vi ingå i en närmare granskning af de båda förevarande resorna, torde det kanske varapå sitt ställe att göra några allmänna betraktelser öfver republikanismen. Till en sådan närmar sig uan tvifve! hela dan civiliserade verlden, emedan mänmiskoförståndet alldrig rätt kan fatta den gudomliga arfs ätten, hvilken man bemödar sig att framställa lika oaturlig som arfsrätten till ett skattebemman. Man har så svårt att föreställa sig, det riken och folz kunna vara en egendom; och derföre känner heIa den tänkande verlden sig dragen till en sorts republikanism. Men lyckligtvis för Furstaraa, har man kommit så långt, att man vet skilja verklighet från sken, anda från form, och att den hufvudsakliga skilnaden ligger i Furstarnes ärftlighet och presidenternas val, men att thronerne, likaväl som republikernes verkställande makter, måtte omgifvas med de af diverse tanklösa pladdrare så utgrinade republikanska institutionerna, d. v. s. rådslående representationer, ministeriel ansvarighet, yttrandefrihet o. s. v. Detta förstå folken; men på andra hållet synes det icke falla sig så klart, ty ett oupphörligt sträfvande förspörjes att göra de i monarkierna inblandade republiktanska institutioner kraftfösa, eller till och med förstöra dem. På detta sätt kaa det lätt lyckas att ändteligen utledsna de låogmodiga folken och tvinga dem att se sig om efter republiken. Men — vi vete, att detta är att prediia för döfva öron. Hvar och en hafver sitt öde i sina händer; må han gå det till möte! — Vi veta äfven alltför väl, att dylikt anses för hotelser fria den enskilde, frambragta af hatet eller beräkningen; och det är dock blott en varning af erfareshbeten och tingens ordning. Dessa misstydningar förvåna oss numera icke. : I allmänhet kan allt slags författareskap delas i två klasser: arbetets och snillets. Om jag läser en