solisism i religionen; och stridande mot alla sam-
hälisiotressen måste dea nödvändigt förfördela dem
så länge den fortfar att frossa med verldens goda.
De män, äro således relig:onens bäste vänner, i sann
mening, hvilia söka att rena den ifrån hvarje ytt-
re tillsatts, som icke är i fullkomlig harmoni med
Evangelii anda. Man måste medgifva det faktum
— nu från alla håll besannadt — att de hittills be-
gagnade tvångsmedel för att omvända Ir!ändarve till
protestastiska religionen alldeles misslyckats. Stör-
sta de:en af Irlands befoliniog äro Katoliker. Hvil-
ket är då förnuftigaste sättet att behandla detta
folk ? Icke kunna vi utrota dem; icke heller tvinga
dem ait bliva protestanter.
De äro likvil våre medborgare; och det är vår
pligt, såväl som vår egen fördel, att lefva i enig-
het med dem. Är det då icke bäst, att erkänna
sakernas skick sådant det verkligen är, efter lång-
samma och mödosamma försök i tre århundraden,
att frambringa ett annat tillstånd, eller rättare, att
framtvinga motsattsen af det tillstånd, som är. Man
erkänner nu, at dena religion, som råder i Irland,
alldeles icke kan förändras genom de medel man
använder. Låtom oss derföre, tvärtom, på ett vär-
skapligt sätt b-handla detta folk och tillse att dess
uppväxande generationer uppfostras på ett sätt, att
derta olyckliga land måtte kunna njata fred i fram-
nuden. Lå!tom religionen vara helgad i våra kyrkor
och bevarad i våre hiertan; men det är hög tid
att detta ord icke längre må tjena till lösen för de
politiska partierne inom vår lagstiftande församling,
eller vara en symbol af fiendtlighet ibland med-
lemwärne af ett upplyst folk.