solisism i religionen; och stridande mot alla samhälisiotressen måste dea nödvändigt förfördela dem så länge den fortfar att frossa med verldens goda. De män, äro således relig:onens bäste vänner, i sann mening, hvilia söka att rena den ifrån hvarje yttre tillsatts, som icke är i fullkomlig harmoni med Evangelii anda. Man måste medgifva det faktum — nu från alla håll besannadt — att de hittills begagnade tvångsmedel för att omvända Ir!ändarve till protestastiska religionen alldeles misslyckats. Största de:en af Irlands befoliniog äro Katoliker. Hvilket är då förnuftigaste sättet att behandla detta folk ? Icke kunna vi utrota dem; icke heller tvinga dem ait bliva protestanter. De äro likvil våre medborgare; och det är vår pligt, såväl som vår egen fördel, att lefva i enighet med dem. Är det då icke bäst, att erkänna sakernas skick sådant det verkligen är, efter långsamma och mödosamma försök i tre århundraden, att frambringa ett annat tillstånd, eller rättare, att framtvinga motsattsen af det tillstånd, som är. Man erkänner nu, at dena religion, som råder i Irland, alldeles icke kan förändras genom de medel man använder. Låtom oss derföre, tvärtom, på ett värskapligt sätt b-handla detta folk och tillse att dess uppväxande generationer uppfostras på ett sätt, att derta olyckliga land måtte kunna njata fred i framnuden. Lå!tom religionen vara helgad i våra kyrkor och bevarad i våre hiertan; men det är hög tid att detta ord icke längre må tjena till lösen för de politiska partierne inom vår lagstiftande församling, eller vara en symbol af fiendtlighet ibland medlemwärne af ett upplyst folk.