Hr Professor innljewalcb skulle anslas en tunna Dbehallningstionde af hvarje kyrka i Stiftet, för bemälte Professors besvär att undervisa baramorskor i förlossningskonsten. 2:0 Att Konungen slutligen funnit det tiondeanslaget ej skulle utgå endast till Professor Liljewalch personligen, utan borde efter hans afgång oafbrutit fortfara, är rättvist och endamälsenligt, men föreskriften härom ligger utom gränsen för Professor Liljewalcbs befattning och att den ej förut blifvit meddelad, är således en omständighet, som ej bör uppföras på bans :äkning. 3:o Om Professor Liljewalch eller Doktor Schönbeck, bör i en framtid lemna nämnde undervisning, är något som ej bör till närvarande fråga: den angår endasten ersättning till den, som nu har det uppdraget att denna undervisning bestrida. 4:0 Att 725 tunnor spannmål, hälften råg och hälften korn, vose cn orimlig Professorslön, kan ej rimligen neka:, men på hvsd grund Insändaren säger att Professor Liljewaleb skulle komma i åtnjutande af en sådan, veta vi ej. Har har 300 tunnor som Professor och om ban än erhölle det proj kterade beloppet med 12 kappar af hvarje utaf Stiftets 425 kyrkor, så blefre hans sammanräknade, löneinkomst ändå ej mer än 441 tunnor: och 24 kappar. 5:o Professor Liljewalch är visserligen genom sjelfva sin profession skyldig att lemna undervisning i barnförlossningskonsten, remligen åt dem vid Akademien studerande sem läsa Läkarvetenskapen, och staten lönar honom derför; men att han äger samma förpligtelse i anseende till församlingarnes barpmorsklärlingar, är ett påstående utan all grund. Om det ålåg Artis Obstetriciz Professorn vid Lunds Akademi att undervisa barnmorskelärlingar , och det utan särskild ersättning, så hade väl icke särskild lön blifvit anslagen för en Lärare i barnmorskekonsten, och Konungen hade väl ej, då denna lön uppbörde, genom Akademiens Kansler låtit förmå Professor Liljewalch, att åtaga sig föreläsningar och examina deri till dess andra utvägar i detta afseendet hunno vidtagas. 6:0 De välgrundade skäl Professor Liljewalch hafvit att slutligen vägra att emottaga lärling från de församlingar, som ej lemna lönebidrag, äro härofvan tydligen visade, äfvensom att han aldrig väckt fråga om, än mindre försökt att tilltvinga sig 425 tunnor kyrkotionde, Och sedan bevist är samt genom Nådiga Kungabrefyvet af den 13 Dec. 2834, bvilket Insändaren sjelf citerar, till yttermera visso blifvit upplyst, att barnmorskeundervisniovgen alldeles icke tillhör P. L. såsom embetspligt, så må man falla i förundran öfver jemförelsen emellan hans ofvannämnde vägran och en Prests nekande att förrätta beneficia Ecclesi:e. 7:o Då Professor Liljewalch i sin ansökan till Konunen om ersättning, uttryckligen begärt att församlingarne måtte blifva börda buruvida de vilja gifva något, och i sådant fall, huru mycket, samt resultatet af detta hörande å allmänna Sockenstämmor visat, att en del församlingar nekat och andra jakat, hvarvid det förblifvit; så bar väl ej något lögebidrag kunnat tillkomma mera frivilligt och 1 lagenligare väg, om ock ej första steget dertill skett genom ett erbjudande, 3:o Uppgiften att Herslöfs kyrka erlägger en hel tunna i aflöning, vederlägges genom Sockenstämmoprotollet, som visar att endast 12 kapper blifvit beviljade, och äfven dessa bar församlingen uraktlåtit att betala, så att Professor Liljewalch från denna kyrka hitintills ej erbållit ett enda korn in natura eller i kontant. Af samma beskaffenbet är påståendet att. P. Liljewalch till barnmorskorna årligen lemnar endast 7 till 8 veckors undervisning. Den börjas vid samma tider som de Akademiska föreläsnivgarna och fortfar lika länge som dessa och derutöfver: således ifrån den 1 Oktober till medlet af December, och åter från den 1 Februari till midsommaren, hvilket gör, enligt den lägsta beräkniug, 7 månader, och hela! provinsen vet att det så förhåller sig. Äfvenså känner hela orten att ifrågavarande Lärare vid denna undervisning ådagalägger ett nit, ett tålamod och en ihärdighet, som ej lemna något öfrigt att i detta afseende önska. Undervisningen är således trägen, och hesvärlig måste den vara, då den gifves åt personer af den okunniga allmogen, som sakna all förberedande bildning, och hvilkas begrepp och tankekraft äro alldeles outvecklade. Då härtill kommer att samma lärling sällan begagnar lectionerna mer än en termin och således nya sujetter beständigt måste emottagas, hvilka vanligen, i anseende till den ringa lön församlingarna bestå sina barormorskor, ofta utgöras af de minst vällottade personer, så är den med denna undervisning förenade möda ojämförligt mycket större än besväret att läsa för andre studerande. En ersättning af tre till sex Rdr, som hvarje kollegant af de sednare betalar, cch för hvilkas instruktion i det hela, ordinarie Professorslön uppbäres, skulle derföre, utgörande enda ersättningen, icke på långt när emotsvara mödan vid de förras undervisande. Och att församlingarne, för att i detta afseende spara vida större utgifter, böra finna sig högst belåtne och benägne att af kyrkotionden till detta ändamål årligen uppoffra 12 kappar pannemål, är så mycket påtagligare, som gällande författningar anvisa barnmorskelärlingar till Stockbolm, och förbjuder antagandet af annorstädes undervisade barnmorskor, såvida denna underVisning ej blifver att tillgå inom stiftet. Föga meniskoälskande är ej den Läkare som under sin mingåriga praktik förvärfvat sig namnet af de fattigas vän, hvilken med lika beredvillighet infinner sig vid kojans sjukläger som hos den lyckligt lottade patienten, och som åt behofyvet så ofta räckt en vänlig hand, Vi respektera den mening Insändaren antyder att vara nogräknad med de löneanslag som göras i ett land, der all billig sparsamhet är nödvändig, och att vid sådana tillfällen som det ifrågavarande, låta anslagen bero af allmänhetens ria vilja. Men vi böra också tro, att om han ej varit missledd af origtiga uppgifter, så hade hans uppsats och anmärkningar vid närvarande fall uteblifvit. Om vi visste hvem Insändaren är, så skulle vi hafva ansett tillräckligt