Hr Professor innljewalcb skulle anslas en tunna Dbehall-
ningstionde af hvarje kyrka i Stiftet, för bemälte Pro-
fessors besvär att undervisa baramorskor i förlossnings-
konsten.
2:0 Att Konungen slutligen funnit det tiondeanslaget ej
skulle utgå endast till Professor Liljewalch personligen,
utan borde efter hans afgång oafbrutit fortfara, är rätt-
vist och endamälsenligt, men föreskriften härom ligger u-
tom gränsen för Professor Liljewalcbs befattning och att
den ej förut blifvit meddelad, är således en omständighet,
som ej bör uppföras på bans :äkning.
3:o Om Professor Liljewalch eller Doktor Schönbeck,
bör i en framtid lemna nämnde undervisning, är något
som ej bör till närvarande fråga: den angår endasten er-
sättning till den, som nu har det uppdraget att denna un-
dervisning bestrida.
4:0 Att 725 tunnor spannmål, hälften råg och hälften
korn, vose cn orimlig Professorslön, kan ej rimligen ne-
ka:, men på hvsd grund Insändaren säger att Professor
Liljewaleb skulle komma i åtnjutande af en sådan, veta
vi ej. Har har 300 tunnor som Professor och om ban än
erhölle det proj kterade beloppet med 12 kappar af hvarje
utaf Stiftets 425 kyrkor, så blefre hans sammanräknade,
löneinkomst ändå ej mer än 441 tunnor: och 24 kappar.
5:o Professor Liljewalch är visserligen genom sjelfva sin
profession skyldig att lemna undervisning i barnförloss-
ningskonsten, remligen åt dem vid Akademien studerande
sem läsa Läkarvetenskapen, och staten lönar honom derför;
men att han äger samma förpligtelse i anseende till för-
samlingarnes barpmorsklärlingar, är ett påstående utan all
grund. Om det ålåg Artis Obstetriciz Professorn vid
Lunds Akademi att undervisa barnmorskelärlingar , och
det utan särskild ersättning, så hade väl icke särskild lön
blifvit anslagen för en Lärare i barnmorskekonsten, och Ko-
nungen hade väl ej, då denna lön uppbörde, genom Aka-
demiens Kansler låtit förmå Professor Liljewalch, att åta-
ga sig föreläsningar och examina deri till dess andra ut-
vägar i detta afseendet hunno vidtagas.
6:0 De välgrundade skäl Professor Liljewalch hafvit att
slutligen vägra att emottaga lärling från de församlingar,
som ej lemna lönebidrag, äro härofvan tydligen visade, äf-
vensom att han aldrig väckt fråga om, än mindre försökt
att tilltvinga sig 425 tunnor kyrkotionde, Och sedan
bevist är samt genom Nådiga Kungabrefyvet af den 13 Dec.
2834, bvilket Insändaren sjelf citerar, till yttermera visso
blifvit upplyst, att barnmorskeundervisniovgen alldeles icke
tillhör P. L. såsom embetspligt, så må man falla i förun-
dran öfver jemförelsen emellan hans ofvannämnde vägran
och en Prests nekande att förrätta beneficia Ecclesi:e.
7:o Då Professor Liljewalch i sin ansökan till Konun-
en om ersättning, uttryckligen begärt att församlingarne
måtte blifva börda buruvida de vilja gifva något, och i
sådant fall, huru mycket, samt resultatet af detta höran-
de å allmänna Sockenstämmor visat, att en del församlin-
gar nekat och andra jakat, hvarvid det förblifvit; så bar
väl ej något lögebidrag kunnat tillkomma mera frivilligt
och 1 lagenligare väg, om ock ej första steget dertill skett
genom ett erbjudande,
3:o Uppgiften att Herslöfs kyrka erlägger en hel tunna
i aflöning, vederlägges genom Sockenstämmoprotollet, som
visar att endast 12 kapper blifvit beviljade, och äfven des-
sa bar församlingen uraktlåtit att betala, så att Professor
Liljewalch från denna kyrka hitintills ej erbållit ett en-
da korn in natura eller i kontant. Af samma beskaffenbet
är påståendet att. P. Liljewalch till barnmorskorna årli-
gen lemnar endast 7 till 8 veckors undervisning. Den
börjas vid samma tider som de Akademiska föreläsnivgar-
na och fortfar lika länge som dessa och derutöfver: såle-
des ifrån den 1 Oktober till medlet af December, och åter
från den 1 Februari till midsommaren, hvilket gör, enligt
den lägsta beräkniug, 7 månader, och hela! provinsen vet
att det så förhåller sig. Äfvenså känner hela orten att i-
frågavarande Lärare vid denna undervisning ådagalägger
ett nit, ett tålamod och en ihärdighet, som ej lemna nå-
got öfrigt att i detta afseende önska. Undervisningen är
således trägen, och hesvärlig måste den vara, då den gifves
åt personer af den okunniga allmogen, som sakna all
förberedande bildning, och hvilkas begrepp och tankekraft
äro alldeles outvecklade. Då härtill kommer att samma
lärling sällan begagnar lectionerna mer än en termin och
således nya sujetter beständigt måste emottagas, hvilka van-
ligen, i anseende till den ringa lön församlingarna bestå
sina barormorskor, ofta utgöras af de minst vällottade perso-
ner, så är den med denna undervisning förenade möda ojäm-
förligt mycket större än besväret att läsa för andre studerande.
En ersättning af tre till sex Rdr, som hvarje kollegant af
de sednare betalar, cch för hvilkas instruktion i det hela,
ordinarie Professorslön uppbäres, skulle derföre, utgörande
enda ersättningen, icke på långt när emotsvara mödan vid
de förras undervisande. Och att församlingarne, för att i
detta afseende spara vida större utgifter, böra finna sig
högst belåtne och benägne att af kyrkotionden till detta
ändamål årligen uppoffra 12 kappar pannemål, är så myc-
ket påtagligare, som gällande författningar anvisa barnmor-
skelärlingar till Stockbolm, och förbjuder antagandet af
annorstädes undervisade barnmorskor, såvida denna under-
Visning ej blifver att tillgå inom stiftet.
Föga meniskoälskande är ej den Läkare som under sin
mingåriga praktik förvärfvat sig namnet af de fattigas vän,
hvilken med lika beredvillighet infinner sig vid kojans
sjukläger som hos den lyckligt lottade patienten, och som
åt behofyvet så ofta räckt en vänlig hand,
Vi respektera den mening Insändaren antyder att vara
nogräknad med de löneanslag som göras i ett land, der all
billig sparsamhet är nödvändig, och att vid sådana tillfällen
som det ifrågavarande, låta anslagen bero af allmänhetens
ria vilja. Men vi böra också tro, att om han ej varit miss-
ledd af origtiga uppgifter, så hade hans uppsats och an-
märkningar vid närvarande fall uteblifvit. Om vi visste
hvem Insändaren är, så skulle vi hafva ansett tillräckligt