(Insändt).
Erindran vid blifvande Bränvinsbränningsförord-
ningen.
Den 14 Januari 1930 aflät Kongl. Statskontoret
ett bref till Landshöfdingarne, af innehåll, att 7;
anledning af förekommen fråga om rese- och trak-
tamentspevnirgar för kronobetjening, vid föregåen-
de år vertstäld försegling af Bränvinsbränningsred-
skap, har Kongl. Maj:t, som i nåder funnit sådan
ersättning icke kunna beviljas, täckts i nådig skrif-
velse till äongl. Statskontoret af den 35 förutgång-
ne Decemb r, förordna, att vid fördelningen af den
å Bränvinsbevillningen anslagne procent, Länsmän-
nen, hvilta ej såsom den öfriga kronobetjeningen,
åtnjuta respenningar, må hädanefter, för försegling
af Bränvinsredskap tilläggas eu emot deras kostna-
der svarande ersättning. Då derefter — år 1932 —
dylik försegling verkställdes, begärde Länsmännen
i följd häraf sin billiga ersättning, men hvilken af
koaungens Befallningsbafvande afslogs på den grund,
att 39 I. af Kongl. kungörelsen den 25 Juni 1830
uttryckligen bestämde, det någon resekostnadser-
sättning icke bestods för dylika göromål. Nu kun-
de väl tyckas att ett stadgande till Länsmänvens
förmon, som endast gälde 7 månader, då det ej be-
höfde tillämpas, ej var af särdeles värde för dem,
men en och annan förmodade dock att olika per-
soner redigerat den Kongl. kungörelsen och den
nådiga skrifvelsen till Statskontoret, hvarföre den
förre blef af lika innehåll som 1824 års förordning
om Bränvinsbränningen, eller ock att kungörelsen
endast afsåg kronans ersättningsskyldighet. Emel-