Reformbillen — blo:tställda för en radikal omstörtniug gerom årliga val, votering med slutna sedlar oc allmän rösträttghet. Ja, sjelfva Rikets integrtet är i fara, genom upphäfvande af Irlands föreniog, — Dessa äro rörelsepartiets afsigter och förhoppningar, — Måhända finnes ännu iaogen, som åsytrar elier a priori gillar allas uppfyllande på en gång, men hvarje faktion skall fullfölja sitt föremål, och hela partiet skall drifvas till ett medgifvande af allmän förändring, genom kompromiss em:llan ömsesidiga anspråk. Alla, som deltaga i striden, skola kräfra andel i bytet. — Vi skole få se en amplifikation af Romerska triumviratets blodsdo när. Antonius. Således skola alla dessa dö, som här på listan äro tecknade? Octavius. Er Bror — han måste också dö — ger ni ert bifall, Lepidus? Lepidus. Jag ger mitt bifall. Octavius. Antonius för då upp honom på listan. Lepidus, Ja, en med villor, att ej Publius får lefva, som är Er systerson, Antonius, Antonius. Han skall ej lefva — Se detta streck eg ar honom åt döden. c. c. Xc. Och är det ej allmänt kändt, att majoriteten af dem, som utmärka sig genom häftighet i tal och ytterlighet i åsigter, äro personer, hvilkas enskilta förbållanden icke gifva dem något inflytande i sarshället? De äro antingen tilibedjare af deras fåfänga egenkärlek och gäckar fdupes) för densamma, förvånade och förtjuste att finna tillfälle till någon utmärkelse; eller ock missbelåtna och uppretade föremål för ett eller annat slag af förak: eller ogillande. — Huru, sade ea Elsktor i London till en annan, kunna menniskor med sundt fö nuft öfverlemna omsorgen om deras lif och egendom åt personer, som de enskildt ej skulle ombetro to Pund Sterlings värde? Ett eller annat namn kunde rättfärdiga Ciceros harmfulla utrop. O tempora! O mores! — Senatus hec intelligit ; Consul venit — hic tamen venit — Vivit? — immo vero etiam in Senatum venit — fit publici consilii particeps. (Qvarterly Review, February 1835.) För att nu kunna uppskatta hela halten af detta mesterverk, bör man ibågkomme, hvad den så försk. äckligt fördömda kyrkoreformen egentligen åsyfta-, nemligen att en reglering skulle göras af Pre. si. rskapets inkomster, och, endast der öfverskott upvstod öfver ett visst ganska rundeligt tilltaget medeltal, detta öfverskott användas till allmänt nyttiga ändamål för religionens och upplysningens eget bäste. Att det således ingalunda är ömbhet för religionen, eller för det verkligt tjenstgörande Presterskapets omständigheter, hvilka merendels äro höest usla, som förorsakar dessa bög:judda förbannelser och skrämskott, utan endast kärleken till deta lifvets öfverflöd, är lika tydligt, som det för re: gionens sanna vänner måste vara smärtande att erfara, huru den smutsigaste egoism ikläder sig skenhei.ghetens kåpa, för att genom dylika kraftansträngringar draga hopn på sin sida. I detta afseende kina å!minstone Svenska folket skatta sig lyckligt, att ibland dess Presterskap icke råder ett sidant afb-ott emellan det yppigsaste öfverflöd och den yi ersta fattigdom, utan ett mera jemnt välstånd utan öfvesflöd, och att vi således härutinnan redan bi finne oss på den punkt, dit Engelska folket först ef:er många strider kan hinna, men dit det också, oaxtadt all den energi motståndarne söka utveckla, med säkra steg närmar sig.