REFLEXION. (Insändt).
Riksdagens efterlängtade slut har omsider inträf-
fat. Sedan de efter storm vavliga dyningarne lagt
sig, kan man vänta en tids vindstilla i den inhemska
politikens farvatten. Sådana tillfällen böra begag-
nas för anställande observationer, för upptagande
från djupet af gamla vrak hvilka väsendtligen hin-
dra navigat onen o. m. d. Det är isynnerhet från
inloppen som dessa gamla försänkningar böra un-
canrödjas innan de falla sönder, då hela innehållet
sprides och gör rensningen omöjlig, åtminstone myc-
ket svårare. Det egentliga inloppet till det offeut-
l:aa lifvets stora, ofta upprörda insjö bär genom en
archipelag som kallas Municipal-Inrättningar. Der
lar sig ynglingen lossa och giga seglen, styra en
jolie, slup och speljakt, innan han kan användas på
de: stora statsskeppet, och dess framtida duglighet
be:or ofta helt och hållet på denna lärspån. Är
farvattnet rent och dess verksamhet således obehin-
d:ad, ledes han af upplysta, frisinnade, redbara äl-
dre kamrater, är organismen af denna skola god,
så kan statens skepp derifrån alltid påräkna en rask
Besättning, men om deiemot skärgården är uppfylld
a: gamla vrak och förtöjda galejor, hvilka, ehuru
nistan otjenstbara, likväl envist fylla platsen tills
tidens tand hunnit gnaga af täget, om således de
lättare men dock säkra farkosterne af sednare ti-
ders modell, j kunna röra sig utan att ständigt
stö!a mot dessa lappsalvade fornlemningar, så för-
lora de unga kraftfulla sjömännen lusten att beseg-
la den allmänna nyttans haf, och styra oftast istal-
let åt nöjets ocean, i hvars böljor ty värr mån-
gen förträffligt utrustad farkost begrafvesy och inö-
dens stund får statsskeppet bemannas antingen af
galejornes till allt framgående oförmögne invalider
e!!er af oerfarre våghalsar, som blotistälia det för
strandning. Betrakten våra Maånicipal-inrättningar,
från Legio 2f Stockholms Kommissioner, Komi-
tcer, Direktioner, Deputerade, Sällskaper 0. wm.