serne, då de gamla lagstiftninvgsteorierne deremot
utgått från börds- och besittningsrättens bårdare
och ofördragligare grunder. I sammanhang dermed
torde väl äfven den lika arfsrätten för syskon af
bägge könen finna inom RiksStånden ett bifall, som
dess lyckliga följder inom vissa samhällsklasser re-
dan synes tillväckligen förtjena.
Dessa stora och omfattande angelägenheter, äro
likväl endast ea del af de talrika och vigtiga frå-
gor, som folkrepresentanten vid nästa riksdag må-
ste söka att för sig utreda; men de hafva af mig
nu blifvit erinrade, emedan det synes vara nödigt
vid de blifvande riksdagsmanna valen, att den del
af Nationen som redan äger rättighet att välja sina
ombud, måtte söka att fiana stdane, som upp-
fattat dessa angelägenheters vigt, och uppfattat
den i deras för nationen nyttiga anda Det är ic-
ke nog, under närvarande förhållanden, att repre-
sentanten känner sin pligt, att icke bevilja ökade
skatter, och att ej i det ringaste medgifva regerin-
gens inblandning i utöfning af de rättigheter, som
Nationen genom sina ombud tger att sjelf afgöra.
Sådant är visserligen redan en förtjenst; men en
negativ förtjenst, hvilken nödvändigheten påtrugat
oss, vid åsynen af all den ofärd, som fordna efter-
gÖfter redan medfört för oss, och vid den stän-
diga striden om det så kallade Kongl. prerogativet,
som från sin fordna egenskap af Nationens kärlek
och agtning, synes nedryckas till den af en parti-
tillbörighet. Men det tordras äfven bos repiesen-
tanten; den positiva förtjensteu, att känna och kun-
na medverka till den förbättring i samhällets till-
stånd, som känslan af en stor obelåtenhet väl länge
antydt, men som hos mängden ännu icke blifvit klart
uppfattad och derföre icke bittills lyckats att vina-
na ett förtjent afseende.
Men, mine Bröder! alla dessa övskvärda förbät-
tringar, alla dessa sannolikt snart ailmänt erkända
grundsatser: huru skola de väl kunna tränga fram
gerom alla de binder och det motstånd, som de
måste finna inom en lagstiftande församling, hvars
beståndsdelar icke på långt när äga sansma förbål-
lande till hvarandra, som landets folkklasser i all-
mänhet, och inom hvilken den allmänna fördelen
således naturligtvis antager egenskapen af stånds-
och korporationsintresse? Den sem uppmärksamt
betraktat sakernas gång, skall erkänna, att re-
dar länge inom Riks-Stånden spordes manan-
de röster, hvilka visat de vådor och olä-
genheter i vår inre politiska ställning, som nu
alltmer framträda för allas ögon; men hvad hafva
de förmått? och låtem oss ej fördölja det för mna-
tionen: Hvad kan välenskild kraft formå; hvad kan
hela folkets eniga vilja uträtta, så länge ej natio-
nens allmänna valrätt blifvit ex känd, och hvarje be
suten person, hvarje man för sig, kan utöfva en be-
hörig inflytelse -på utväljande af de ombud, som
böra föra nationens talan? Nej. mine brödes! i hvarje
land fordras för ordning och sjelfständighet inom
den höga myndighet, som å nationens vägvar, skall
deltaga i lagstiftningen och :afgöra beskattningsan-
gelägenheterne, något vilkor för usöfningen af det-
ta vigtiga kall. Mean bar sökt det i förmögenhet, i
börd. De brister sådana vilkor alltid måste i nå-
got medföra, får väl klassifikationen i stånd äfven
vidkännas; men — då den likväl erbjuder flere af
de fördelar ett sådant vilkor, en census innebär; och.
då denna klassifikation i tiderne sammanvext med
flere af våra öfriga inre förbållanden må man då
låta den fortfara såsom ett vilkor för Representa-
tionsrättens utöfning, under utvecxilingen af den o-
emotståndliga nödvsndigheten a!t göra allt flere
samhällsklasser delaktige af denna representations-
rält; men måtte å!minstone valrätten oförtöfvadt
lemvas åt alla aktningsvärde medborgares utöfnings
ty utan den skola de ombud, hvilka våra lagstifta-
re tänkt sig såsom Svenska nationens Representan-
ter, endast fortfarande vara några få folkklassers,
inom sig sjelfve till antal och inflytelse, i det orimli-
gaste missförhållande. Om man s:ledes ännu tvekar
att vidröra ståndens Representationsrätt, må man
åtminstone skynda att göra Ståndsrepressntanterne
till verkliga folk- ombud; derigenom, att inom pas-
sande .val-distrikter, genom allminra val, utses ett
lämpligt antal representanter af alla fyra stånden,
men icke genom val af-bjotta ständets egna med-
Jemmar. Förr än en sådan förändring föregått, tor-
de, oaktadt alla redliga bemödanden för en repre-
sentations reform, dess lugnz gerom drifvande blif-
va omöjligt.
Mine Bröder! Jag har trott mig. böra göra allt
detta till föremål tör Eder uppmärksambet, vid
tillfället af vårt afsked. Tiden skall säkerligen än