IGT, UCUCI UCI älada 10 UVICICHNAC fINCU POLLIACHS fordringar. . Denna sats är bygd på den. origtiga principen, ait tvänne närboende nationer ha så olika intressen att bevaka, att de derföre nödsändigt måste vara fiendtligt sinnade emot hvarandra. Till underhållande af denna sinnesstämning ha alla medel, dels af fördom och okunnighet och dels af be-: räkning, blifvit använde. Den sig så småningom spridande upplysningen, synes dock med hvarje decennium allt mer och mer biaraga till att skingra fördomarne och vidga begreppen, samt a!t stadga ett helt annat förhållande mellan jordens olika folkslag än blott fiesdtlighet. Det är ingen filantropisk dröm, utan en på sanua grunder och på ömsesidiga fördelar hvilande sats, att ju friare och välvilligare de band äro, med hvilka jorders spridda folkslag omfatta hvarandra, ju större framsteg skall den allmänna civilisationen göra, ju förr skall menskligheten uppnå den humanitet, hvaraf hon är mägtig. Man talar mycket, och med skäl om dyrheten i E-gland. Genom den stora skal, hrari företagen der kunna bedrifvas, och dena säkra vinst, hvarpå de ofta kunna räkna, blir bkväl denna dyrhet icke alltid så stor, ja, fall gifvas, då man har vissa saker i sjelfva Londoa för bättre pris än i Sverige. När man sålunda bär i Siockholm får betala 16 sk. för uppköringen af ett fat vatten, har man det i London, genom de machinerier, hvarmed det ledes kring staden, och den stora förbrukvinogen deraf, för det:ringa priset af 6 eller 7 runstycken. Likaså är det med åkningen på s. k. Omnibus, hvilken vanligtvis ej kostar mer än 6 pence och sällan mer än en skilling. Författarens reflexion i anlednivg häraf, förtjenar väl a:t tagas i betraktande af Stockholms invånare. Under min vistelse i London, säger han, träffades flera unga landsmän från Stockholm; Kvilka, lika med mig, vid deras långväga exkursioner, ofta begagnade sig af Omnibus. De erkäude denna transportinrärtnings förträfflighet, och under våra samtal derom yrkade jag alltid, att, när de återkommit till hemmet, skulle de försöka att inrät a ett par Omnibus i Sseriges hufvudstad. Om en sådan ginge t. cex. hvarje timme från Vetenskap:-Akademiens hus vid Kungsbacken, längs Drottninggatan till Riddarhustorget och Söder Sluss, vände der, samt ginge hvarje halftimme tillbaka . från Riddarhustorget till Kungsbacker, :å synes det aanska sannolikt, att med en afgift af t. ex. 4 a 6 sk. person, skulle ett sådant företag ganska väl bära sig. På samma sätt skulle under sommarmånaderne ena Omnibus från t. ex. Riddarhustorget till Djurgårdssiätten icke gerna lemna förlust, och om det Hög lofl. Hyrkuskembetet skulle klaga öfver iatrång i privilegierna och följakiligen ligga hinder i vägen, kusde man ju associera sig med någon sådan. Mera än ett balft år har förflutit sedan ofvan: ämde personer återkommit till fäderaeslandet, utan ait något, åtminstone offentligen kändt, bifvit tillgjordt, så alt, ehvad man kan ha att förebiå mina kära landsmän, ligger dem dock miust till last brådska och förhastande så i ett som annat afseerde. Vi ha vämt misslyckade företag i båda ländervag vi kurna härvid icke underlåta att erinra om de misslyckade resuliaterne af en stor statsekonomisk sats, hvilken länge i Europa varit ansedd som en trosartike, och hvarvid Eogland; exempel åberopats såsom en autoritet, Vi meva prohibitivsystemet i dess särskilta utgreniogar. Det har i senare tider likväl börjat skakas i sjelfva sina grundvalar, och det har åter varit Englind, hvarifrån rubbningen utgått gerom dess statsekonomiska författare, hvilkas läror småningom öfverflyttats i statsgsännens handlingar. Det bar Likväl ännu icke kuonat förjagas ur alla sina fästen, och Hr F..,säger härom? Genom obestridliga fakia är ådagalagdt, att England förlorat årligen, gecom de höga afgifter som äro lagde på de Nordiska Löändernas trädvaror, I 5 million pund sterliog. Det Canadiska timret är af en vida sämre beskaffenhet, så i afseende på hårdhet som varaktighet mot drt No:diska, och är dessutom unde:rkastadt en hastig förs örelse genom den så kallade dryroten, ett lags röta som angriper detsamma reden ef er ett eller par års förlopp. De höga afgifterne pi Nordiska trädva or bar haft den verkan, I synnerbet sedaa Eugland drifvit upp sin jerntillverkoing till den böjd att det S enska jeraet fipner blott en ringa afsättning i Englacd, att importen från England till Sverige, com år 1814 besteg sig till 511,818 P, St., år 1819 fallit ned till 46,656 P. St. På samma sätt med Norige: dess