IGT, UCUCI UCI älada 10 UVICICHNAC fINCU POLLIACHS
fordringar. . Denna sats är bygd på den. origtiga
principen, ait tvänne närboende nationer ha så oli-
ka intressen att bevaka, att de derföre nödsändigt
måste vara fiendtligt sinnade emot hvarandra. Till
underhållande af denna sinnesstämning ha alla me-
del, dels af fördom och okunnighet och dels af be-:
räkning, blifvit använde. Den sig så småningom
spridande upplysningen, synes dock med hvarje de-
cennium allt mer och mer biaraga till att skingra
fördomarne och vidga begreppen, samt a!t stadga
ett helt annat förhållande mellan jordens olika folk-
slag än blott fiesdtlighet. Det är ingen filantropisk
dröm, utan en på sanua grunder och på ömsesidiga
fördelar hvilande sats, att ju friare och välvilliga-
re de band äro, med hvilka jorders spridda folk-
slag omfatta hvarandra, ju större framsteg skall
den allmänna civilisationen göra, ju förr skall
menskligheten uppnå den humanitet, hvaraf hon
är mägtig.
Man talar mycket, och med skäl om dyrheten i
E-gland. Genom den stora skal, hrari företagen
der kunna bedrifvas, och dena säkra vinst, hvarpå
de ofta kunna räkna, blir bkväl denna dyrhet icke
alltid så stor, ja, fall gifvas, då man har vissa saker
i sjelfva Londoa för bättre pris än i Sverige. När
man sålunda bär i Siockholm får betala 16 sk. för
uppköringen af ett fat vatten, har man det i Lon-
don, genom de machinerier, hvarmed det ledes
kring staden, och den stora förbrukvinogen deraf,
för det:ringa priset af 6 eller 7 runstycken. Likaså
är det med åkningen på s. k. Omnibus, hvilken
vanligtvis ej kostar mer än 6 pence och sällan mer
än en skilling. Författarens reflexion i anlednivg
häraf, förtjenar väl a:t tagas i betraktande af Stock-
holms invånare. Under min vistelse i London,
säger han, träffades flera unga landsmän från
Stockholm; Kvilka, lika med mig, vid deras lång-
väga exkursioner, ofta begagnade sig af Omnibus.
De erkäude denna transportinrärtnings förträfflighet,
och under våra samtal derom yrkade jag alltid, att,
när de återkommit till hemmet, skulle de försöka
att inrät a ett par Omnibus i Sseriges hufvudstad.
Om en sådan ginge t. cex. hvarje timme från Veten-
skap:-Akademiens hus vid Kungsbacken, längs Drott-
ninggatan till Riddarhustorget och Söder Sluss, vän-
de der, samt ginge hvarje halftimme tillbaka . från
Riddarhustorget till Kungsbacker, :å synes det aan-
ska sannolikt, att med en afgift af t. ex. 4 a 6 sk.
person, skulle ett sådant företag ganska väl bära
sig. På samma sätt skulle under sommarmånaderne
ena Omnibus från t. ex. Riddarhustorget till Djurgårds-
siätten icke gerna lemna förlust, och om det Hög
lofl. Hyrkuskembetet skulle klaga öfver iatrång i
privilegierna och följakiligen ligga hinder i vägen,
kusde man ju associera sig med någon sådan.
Mera än ett balft år har förflutit sedan ofvan: äm-
de personer återkommit till fäderaeslandet, utan ait
något, åtminstone offentligen kändt, bifvit tillgjordt,
så alt, ehvad man kan ha att förebiå mina kära
landsmän, ligger dem dock miust till last bråd-
ska och förhastande så i ett som annat afseerde.
Vi ha vämt misslyckade företag i båda länder-
vag vi kurna härvid icke underlåta att erinra om
de misslyckade resuliaterne af en stor statsekono-
misk sats, hvilken länge i Europa varit ansedd som
en trosartike, och hvarvid Eogland; exempel åbe-
ropats såsom en autoritet, Vi meva prohibitivsyste-
met i dess särskilta utgreniogar. Det har i sena-
re tider likväl börjat skakas i sjelfva sina grundva-
lar, och det har åter varit Englind, hvarifrån rubb-
ningen utgått gerom dess statsekonomiska författa-
re, hvilkas läror småningom öfverflyttats i stats-
gsännens handlingar. Det bar Likväl ännu icke kuonat
förjagas ur alla sina fästen, och Hr F..,säger härom?
Genom obestridliga fakia är ådagalagdt, att Eng-
land förlorat årligen, gecom de höga afgifter som
äro lagde på de Nordiska Löändernas trädvaror, I 5
million pund sterliog. Det Canadiska timret är af
en vida sämre beskaffenhet, så i afseende på hård-
het som varaktighet mot drt No:diska, och är dess-
utom unde:rkastadt en hastig förs örelse genom den
så kallade dryroten, ett lags röta som angriper
detsamma reden ef er ett eller par års förlopp. De
höga afgifterne pi Nordiska trädva or bar haft den
verkan, I synnerbet sedaa Eugland drifvit upp sin
jerntillverkoing till den böjd att det S enska jeraet
fipner blott en ringa afsättning i Englacd, att im-
porten från England till Sverige, com år 1814 be-
steg sig till 511,818 P, St., år 1819 fallit ned till
46,656 P. St. På samma sätt med Norige: dess