het, att u!rymmet endast tillåter oss antyda nigra
få deribland.
fEBland anmärkningsvärda fenomener i det stora
fevomenet: Englands Jndustri, är följande faktum: ..
Såsom eit tillagg rörande bomullsfabrikationens
stora fullkomlighet bör bågkommas, att Eoglands
sinnrika spinn och väfstolar sätter de:samma i till-
fälle, att från Jndien transportera bomullen 53000
Engl. mil, fabriceta henhe, föra benne tillbaka, och
sälja henne med vicst till det land der hon är växt
och der arbetet icke kostar ,Z:del af hvad det ko-
star I Eogland, Af Englands bomulls fabrikation
exporteras årligen för 20 millioner P. St.
Enogland är som bekant förnämsta afsättningsorten
för hela det Norra Europas öfverflöd af Spannmål
Och likväl utgör hela denna spaonmåls import i
medeltal icke mer än 2ne veckors behof!
All Egendom i Stora Brittanien uppskattas till
3,679,500,000 L, samt den årliga produktionen till
514,823,059 L. Följakteligen säger författaren,
skulle hvarje Evgelsman vara värd 186 Pund Sterl.
hvarje Skotte 160, och hvarje Jrläsdare 96 L.
Författaren medger gerna att det, i frågan om ri-
kedom, är föga upplysande, att jemföra det rika
Engiand med de: fattiga och sterila Sverige, men
för kontrastens skull, torde nedanstående uppgifter
ej sakna intresse. Epbligt 1833 års Femårs-berättrl-
ser utgjorde hela Sveriges uppskat!ningsvärde 385
millioner riksdaler Banko. Om an tillägger 115
milliover för allmän och enskild ouppskattad egen-
dom, erhålles totalsumman 500 millioner, som bör
divideras med 3 emedan vi, utan att begå misstag,
kunra antaga Sveriges folk mängd att för det närva-
rande utgöra 3 millioner. Tre uti 500 gör 166 Rdr
32 sk. på bvarje Svensk, eller efter dagens kurs
12 Rdr 20 sk. för ett L. gör 131 L. Det vill säga,
en Engelsman representerar 14 gånger mera rike-
dom än en svensk. Man har talat om de höga
skatterna i England — och att dessa äro höga,
kan icke bestridas — men när man jemför dem
med rikedomen i de båda länderna, så befinnas det
att de likväl i sjelfva verket äro lägre i Er-gland
än i Sverige. Lägger man härtill, att dei England,
ifrån 76 millioner, som de voro 1816, nedsatts till
46 millioner, och äga hopp om ytterligare n-dsätt-
ning; att denna skett under det att Englands rikedom
icke af utan tilltagit, hvaremot förhållandet i båda
hänseenderna är alldeles omvändt i Sverige så tor-
de man ficna, att jemförelsen äanu mindre slår ut
till fördel för Sveriges Administration.
Författaren undersöker på flera ställen orsakerne
till Englands närvarande ställning, finr et den i dess lä-
ge och naturförmoner, men framör allt i folkets lya-
ne, och dess allmänna anda. Han säger härom:
Författaren har nämadt public spirit och i detta
kbänseende står Engelsmännen och deras afkomlin-
gar NordAmerikanarne, enligt min öfveriygelse, vi-
da framför alla andra nationer. I senare tider är
mycket ordadt om municipalinrättningar, d. vw. s.
sågdane befattningar som skötas icke af. embetsmän
utan af folkets egna ombud, och för det mesta u-
tan arfvoden. Om man i en större Engelsk stad
gör sig underrätrad om alla de otaliga välgörenhets-
anstalter, skoldirektioner, sällskaper och föreningar
af alla slag vaniigtvis der finnas, så skall man er-
fara, att delar af alla dessa inrättningar skötas af
personer utan arfvoden. Engelsmännen ha således
redan praktiskt tillegnat sig det sätt att vårda all-
männa angelägenheter, som utgör föremål för an-
dra nationers fromma önskningar. Det synes höra
till dagens tvistämnen, att de som icke vilja med-
gifva staternas utveckling under andra former än
strängt monarkista, med ett iysande hof och thy
åtföljande ansenliga svärm af embetsmän,. vilja ic-
ke heller medgifva, hvarken nyitan, nödvändigheten
eiler möjligheten af att finna personer, som åtaga
sig att i municipal-väg vårda sina mindre lyckligt
loitade likars angelägenheter. De förgäta dock att
samhällsmenskan har icke endast pligter mot sig
sjelf att uppfylls, utan äfven sådana som betydligt
inverka på dess närmaste grannars trefsad och för-
kofran. Vi böra således hoppas att i samma mon
upplysningen hioner sprida sitt milda och välgö-
rande ljus, i samma mon skola ock de bättre, upp-
lystare och i välstånd varande samhällsklasserne,
inse sin skyldighet att föregå med värdiga efterdö-