het, att u!rymmet endast tillåter oss antyda nigra få deribland. fEBland anmärkningsvärda fenomener i det stora fevomenet: Englands Jndustri, är följande faktum: .. Såsom eit tillagg rörande bomullsfabrikationens stora fullkomlighet bör bågkommas, att Eoglands sinnrika spinn och väfstolar sätter de:samma i tillfälle, att från Jndien transportera bomullen 53000 Engl. mil, fabriceta henhe, föra benne tillbaka, och sälja henne med vicst till det land der hon är växt och der arbetet icke kostar ,Z:del af hvad det kostar I Eogland, Af Englands bomulls fabrikation exporteras årligen för 20 millioner P. St. Enogland är som bekant förnämsta afsättningsorten för hela det Norra Europas öfverflöd af Spannmål Och likväl utgör hela denna spaonmåls import i medeltal icke mer än 2ne veckors behof! All Egendom i Stora Brittanien uppskattas till 3,679,500,000 L, samt den årliga produktionen till 514,823,059 L. Följakteligen säger författaren, skulle hvarje Evgelsman vara värd 186 Pund Sterl. hvarje Skotte 160, och hvarje Jrläsdare 96 L. Författaren medger gerna att det, i frågan om rikedom, är föga upplysande, att jemföra det rika Engiand med de: fattiga och sterila Sverige, men för kontrastens skull, torde nedanstående uppgifter ej sakna intresse. Epbligt 1833 års Femårs-berättrlser utgjorde hela Sveriges uppskat!ningsvärde 385 millioner riksdaler Banko. Om an tillägger 115 milliover för allmän och enskild ouppskattad egendom, erhålles totalsumman 500 millioner, som bör divideras med 3 emedan vi, utan att begå misstag, kunra antaga Sveriges folk mängd att för det närvarande utgöra 3 millioner. Tre uti 500 gör 166 Rdr 32 sk. på bvarje Svensk, eller efter dagens kurs 12 Rdr 20 sk. för ett L. gör 131 L. Det vill säga, en Engelsman representerar 14 gånger mera rikedom än en svensk. Man har talat om de höga skatterna i England — och att dessa äro höga, kan icke bestridas — men när man jemför dem med rikedomen i de båda länderna, så befinnas det att de likväl i sjelfva verket äro lägre i Er-gland än i Sverige. Lägger man härtill, att dei England, ifrån 76 millioner, som de voro 1816, nedsatts till 46 millioner, och äga hopp om ytterligare n-dsättning; att denna skett under det att Englands rikedom icke af utan tilltagit, hvaremot förhållandet i båda hänseenderna är alldeles omvändt i Sverige så torde man ficna, att jemförelsen äanu mindre slår ut till fördel för Sveriges Administration. Författaren undersöker på flera ställen orsakerne till Englands närvarande ställning, finr et den i dess läge och naturförmoner, men framör allt i folkets lyane, och dess allmänna anda. Han säger härom: Författaren har nämadt public spirit och i detta kbänseende står Engelsmännen och deras afkomlingar NordAmerikanarne, enligt min öfveriygelse, vida framför alla andra nationer. I senare tider är mycket ordadt om municipalinrättningar, d. vw. s. sågdane befattningar som skötas icke af. embetsmän utan af folkets egna ombud, och för det mesta utan arfvoden. Om man i en större Engelsk stad gör sig underrätrad om alla de otaliga välgörenhetsanstalter, skoldirektioner, sällskaper och föreningar af alla slag vaniigtvis der finnas, så skall man erfara, att delar af alla dessa inrättningar skötas af personer utan arfvoden. Engelsmännen ha således redan praktiskt tillegnat sig det sätt att vårda allmänna angelägenheter, som utgör föremål för andra nationers fromma önskningar. Det synes höra till dagens tvistämnen, att de som icke vilja medgifva staternas utveckling under andra former än strängt monarkista, med ett iysande hof och thy åtföljande ansenliga svärm af embetsmän,. vilja icke heller medgifva, hvarken nyitan, nödvändigheten eiler möjligheten af att finna personer, som åtaga sig att i municipal-väg vårda sina mindre lyckligt loitade likars angelägenheter. De förgäta dock att samhällsmenskan har icke endast pligter mot sig sjelf att uppfylls, utan äfven sådana som betydligt inverka på dess närmaste grannars trefsad och förkofran. Vi böra således hoppas att i samma mon upplysningen hioner sprida sitt milda och välgörande ljus, i samma mon skola ock de bättre, upplystare och i välstånd varande samhällsklasserne, inse sin skyldighet att föregå med värdiga efterdö