Tidningea Svenska Minerva har i dess sista num-
mer som utgafs i Ousdagsafton, vidrört dena rappor-
terade händelsen, att någre representzoter, som del-
tagit i den såkallsd? vexelmiddagen på börsen, väg-
rat stiga upp när Konungens skål dracis; samt i
an!edwng deraf yttret att det skulle blifva intres-
sant förnimma huruvida vågre af desse represen-
tanter ansäigo sig kunna utan skada för sitt anseen-
de, sitta till bords hos Kovunged vid det högtid-
liga tillfället af middagen på Kongl. Slottet i Ons
dags, eller om de åtminstone icke 1 sådant fall stul-
le göra arspråk på, att få sitta med hattarva på?
Det torde med anledruing häraf, och sf de olika
rykten som krioaglupit om denna tilldragelse, med
det tillägger, att det egeniligen varit ledamöter af
Borgare-Ståndet, som förbrutit sig mot etixetten,
vara skäl alt omnämna verkliga förhållandet, som var,
att på en sida sf det ena bordet vid if äg varande mid
caz visserligen ärskillige ledamöter af Borgare-Stånd:t
voro sitiande medan folksårgen uppspeitesoch af:jöngs,
men att desse ledamöter litväl uppstego då skålen
propozserades. först derefer satte sig, samt härut-
innan följde Hr Landtmarskalkens, Öfverste-Kam-
marjunkaren Gr. Levenhaupts och Öfver-Ståthålla-
rens exempel. Skillnarten bestod blott deruti, att
desse sednare åter uppstego under det fo ksången
sjöngs, då de förre förblefvo sittande, swmnolikt dels
emedan de trodde att etiketten i detta fall icke hade
lemnat några bestämda föreskrifter, dels ock derfö-
re, att flera andra personer, hvariblend äfven leda-
möter af R dd. och Adeln, likaledes förblefvo sit-
lande,
Nu kunde man väl tycka, att då ingen! bestämd
föreskrift fiases för dylika fall, och då under sjeifva
Gusstjensten förssmlingen blifver sittande under det
psa!merna sjungas som äro lofsånger till Guds ära,
så kan man vara lika god och laglydig underså e,
samt vara Konungshuset lika tillgifsen, antingen man
siår eller sitter under Hr Dupais folksång, serdeles
då man förut uppstigit, under propositionen, och
druckit Konungens skål stående, samt det för öfrigt
vid måltider ej är vanligt at stå under sångerna,
men så tycka icke alla. En vid middagen nå-
gon befattning hafvande, beställsam person, framkom
genast och formaliserade sig öfver den begångna
uraktlåtenheten, som sedan blifvit af ryktet ulstyrd
ech förär drad derbän, att bemälte Ledamöter vä-
grat uppstiga, hvilket skulle förutsätta, att de der-
om fått någon anmaving, som dock icke ägde :um.
At: Svenska Minerva skulle t2ga illa vid sig öf-
ver häodelsev, var miadre förundransvärdt. För
heane är ea uraktlåtenhet emot etskeltes utan tvif-
ve! en långt svårare förgripelse, än ett iogrepp i
sielfva grundlagen. Mea hvad skall hoax väl då sä-
g2 om den korst derpå följande oerhörda tilidragel.
sen, att vid sjelfva middagen hos Konaunger, i Ons-
d:gs, bela den bjudna personalen af Hösv. Preste-
S:ändet, Biskepparne incinsive, begingo precist sam-
ra2 förgripelse, då de, likasom äfven värden i det
rummet, förbletvo stillasittande, under den på Ko-
nungens skål följande folksånges. Dä det HBögvör-
diga Ståndet och dena tjenstgörande kammarherren
årminsto: e icke lira kuonma beskyllas för chbekant-
skap med ritualen, månne detta icke kunde bevisa
att saken ej är så farlig, som Minerva cch tilläf-
jentyrs några andra fruar i staden, anse den?
