DCI VI IfrdiD5 allt. Jag UIVETICIETIAT SL CUT Tull ne bröder, att sjelfve besinta om icke, på detta sätt, antingen Regeringen skulle få vara alld-les enväldig, eller ock framkalla en revolution, åtminstone i så måtto, ati Rikets Ständer åtskiljde sig sjelfva. Det är derföre jag upprepar, att dei icke är tänkbart, att Kovgl. Maist yitrat annat än att han icke kunde utsätta dag för riksdagens aflysning förrän Talmännen anmälte, att alla ärenden voro afgjo da. Emellertid, saken må förhålla sig huru som helst, Sveriges allmoge är det icke värdigt, att emot sin öfvertygelse, af hvilka förespeglingar som helst, !åta skrämma sig till ett leslut, stridarde emot grundlagens mening, och innefattande första steget på banan af nya maktinkräktnirgar å Rikets Stsnders område. Jag tillstyrker således, att BondeStåndet förklarar Banko-Utskottet hafva rätteligen förfarit, då Utskottet förklarat frågan om Bankoreglementetis öfverlemvande vara förfallen. Vice Talmannen JON JONSSON ansåg de, af vise ledamöter uppgifne betänkligheter mot inbjudningens antagande, ej vara af så vådlig beskaffenhet, som man velat förspegla, utan trodde antagandet vara med nationens enhälliga önskan öfverensstämmande. PETTER PERSSON (Kalmar) instämde med vice Talman; och förklarade, att det icke förundrade honom, att en del ledamö:er kunde fiona sig vid att qvårblifva här längre, då de, såsom på en gång fullmägtige i Banken eiler Riksgä!dskon!oret och Riksdagsful!mäktige, h:de dubbla sflöningar, eller ock, ensamt i denna senare egenskap, 38, ända till 30 Rdr om dagen. : i Flere ledamöter, bland hvilka Anders Eriksson och Nils Persson från Örebro län och Gustaf Apelqvist fr. Blekinge, talade för bifall till utlåtandet och inbjudningarnes afslående. Hans Jansson upptog Petter Perssous yttrande, och förklarade, att om sådane motiver, som han velat insinuera, skulle i Ståndet gjort sig gällande, så inträffade det bedröfliga förhållande, att egentligen den låga egennyttan skulle inserka på yttrandena och besluter. Om talaren skulle vara så usel, att han, för beräkning afarfvode åunde vija förlänga Riksdagen, så vore S:åndet mest att beklaga, som gjort ett så dåligt val, då detantagit honom till Rgs fulimögtig. Att förhållandet ej vore sådant kunde lätt inses, — Vice Talmannen hade yttrat att bela nationen önskade ett sådant resultat, som inbjudningarna åsyftade. Detvore likväl käst, om Talmanren endast svarade för sine egoe kommitenter. Talaren trodde åtminstone, att hans icke vore af samma mening. Sedan vice Talmannen yttrat, att icke det minsta af nationens rättigheter komme att efterst änkas, samt diskussionen förklarats slutad, yttrade Talmannen, att denna fråga efter hans åsigt icke kunde, emot 73 4. R. O. förfalla, utan måste enligt samma grundlags stadgande, de skiljaktige meningarne sammanjemnkas och i fall det icke låte sig göra eller sammanjerankningen ej antoges, Rikets Ständers beslut ko-Utskott. Stadgandet i 1830 års Batko-Reglemente innchölle med klara ord, blott huru förbållas skulle med detta eller 1830 års seglemevte. Det kunde således icke lämpas till 1835 års Reglemente, nian att R. St. det särskilt beslöto. I anledning af den motion, som blifvit väckt om sättet för öfverIemnandet till Kongl. Maj:t af förevarande Rik:dags Banko-reglemente, bade blott två Stånd ;beslutit, att öfverlemnandet skulle ske på lika sätt, som ägde rum med reglementet af år 1830, hvaremot: de andra Stånden, mid någon skiljaktighet sig emellan ansett, att Rikets Ständer sjelfve skul:e vill Kongl. Mäj:t insända detsamma, I närvarande stund fiones alltså icke något Rikets Ständers beslut uppå huru det skall tillgå med öfverlemnandetxaf Rikets Siänders nu uprättade reglemente, och såsom Talmannen redan ytirat, gällde föreskrifien i 1830 års reglemente endast den. handlibgen. Talmanren kunde derföre icke mediela proposition på bifall till BankoUtskottets memorial N:o 151, eller dess läggande till handlingaine, somhär skulle innefatta eu indirekt gillande af Utskottets åsigt. i Då Ståndet härefter tillfrågades om det äskade sådan proposition som Talmannetr nu: förklarat sig icke kunta meddela, svarades både ja cch nej, jemte det äti votering, till urtönande af Ståndets mening, äskades; Och som vid den derefter företsgne voterirg Ståndet, med 36 röster mot 26, yrkade en sådan proposition, så förklarades, enl. 55 f. R. O, öfverläggningen så väl om Bankuv-Utskottets ifrågai frågan bestämmas genom vötering i Förstärkt Ban