DCI VI IfrdiD5 allt. Jag UIVETICIETIAT SL CUT Tull
ne bröder, att sjelfve besinta om icke, på detta sätt,
antingen Regeringen skulle få vara alld-les enväldig,
eller ock framkalla en revolution, åtminstone i så
måtto, ati Rikets Ständer åtskiljde sig sjelfva.
Det är derföre jag upprepar, att dei icke är tänk-
bart, att Kovgl. Maist yitrat annat än att han ic-
ke kunde utsätta dag för riksdagens aflysning förr-
än Talmännen anmälte, att alla ärenden voro af-
gjo da.
Emellertid, saken må förhålla sig huru som helst,
Sveriges allmoge är det icke värdigt, att emot sin
öfvertygelse, af hvilka förespeglingar som helst, !å-
ta skrämma sig till ett leslut, stridarde emot grund-
lagens mening, och innefattande första steget på ba-
nan af nya maktinkräktnirgar å Rikets Stsnders
område. Jag tillstyrker således, att BondeStåndet
förklarar Banko-Utskottet hafva rätteligen förfarit,
då Utskottet förklarat frågan om Bankoreglemen-
tetis öfverlemvande vara förfallen.
Vice Talmannen JON JONSSON ansåg de, af vi-
se ledamöter uppgifne betänkligheter mot inbjud-
ningens antagande, ej vara af så vådlig beskaffen-
het, som man velat förspegla, utan trodde anta-
gandet vara med nationens enhälliga önskan öfver-
ensstämmande.
PETTER PERSSON (Kalmar) instämde med vi-
ce Talman; och förklarade, att det icke förundra-
de honom, att en del ledamö:er kunde fiona sig vid
att qvårblifva här längre, då de, såsom på en gång
fullmägtige i Banken eiler Riksgä!dskon!oret och
Riksdagsful!mäktige, h:de dubbla sflöningar, eller
ock, ensamt i denna senare egenskap, 38, ända till
30 Rdr om dagen. : i
Flere ledamöter, bland hvilka Anders Eriksson
och Nils Persson från Örebro län och Gustaf Apel-
qvist fr. Blekinge, talade för bifall till utlåtandet och
inbjudningarnes afslående. Hans Jansson upptog
Petter Perssous yttrande, och förklarade, att om
sådane motiver, som han velat insinuera, skulle i
Ståndet gjort sig gällande, så inträffade det bedröf-
liga förhållande, att egentligen den låga egennyttan
skulle inserka på yttrandena och besluter. Om tala-
ren skulle vara så usel, att han, för beräkning afarfvo-
de åunde vija förlänga Riksdagen, så vore S:åndet
mest att beklaga, som gjort ett så dåligt val, då detanta-
git honom till Rgs fulimögtig. Att förhållandet ej vo-
re sådant kunde lätt inses, — Vice Talmannen hade
yttrat att bela nationen önskade ett sådant resultat,
som inbjudningarna åsyftade. Det- vore likväl käst,
om Talmanren endast svarade för sine egoe kom-
mitenter. Talaren trodde åtminstone, att hans icke
vore af samma mening.
Sedan vice Talmannen yttrat, att icke det minsta
af nationens rättigheter komme att efterst änkas, samt
diskussionen förklarats slutad, yttrade Talmannen,
att denna fråga efter hans åsigt icke kunde, emot
73 4. R. O. förfalla, utan måste enligt samma grund-
lags stadgande, de skiljaktige meningarne samman-
jemnkas och i fall det icke låte sig göra eller sam-
manjerankningen ej antoges, Rikets Ständers beslut
ko-Utskott. Stadgandet i 1830 års Batko-Regle-
mente innchölle med klara ord, blott huru förbål-
las skulle med detta eller 1830 års seglemevte. Det
kunde således icke lämpas till 1835 års Reglemente,
nian att R. St. det särskilt beslöto. I anledning af
den motion, som blifvit väckt om sättet för öfver-
Iemnandet till Kongl. Maj:t af förevarande Rik:dags
Banko-reglemente, bade blott två Stånd ;beslutit, att
öfverlemnandet skulle ske på lika sätt, som ägde
rum med reglementet af år 1830, hvaremot: de an-
dra Stånden, mid någon skiljaktighet sig emellan
ansett, att Rikets Ständer sjelfve skul:e vill Kongl.
Mäj:t insända detsamma, I närvarande stund fiones
alltså icke något Rikets Ständers beslut uppå huru
det skall tillgå med öfverlemnandetxaf Rikets Siän-
ders nu uprättade reglemente, och såsom Talman-
nen redan ytirat, gällde föreskrifien i 1830 års reg-
lemente endast den. handlibgen. Talmanren kunde
derföre icke mediela proposition på bifall till Banko-
Utskottets memorial N:o 151, eller dess läggande till
handlingaine, som- här skulle innefatta eu indirekt
gillande af Utskottets åsigt. i
Då Ståndet härefter tillfrågades om det äskade
sådan proposition som Talmannetr nu: förklarat sig
icke kunta meddela, svarades både ja cch nej,
jemte det äti votering, till urtönande af Ståndets
mening, äskades; Och som vid den derefter företsgne
voterirg Ståndet, med 36 röster mot 26, yrkade en
sådan proposition, så förklarades, enl. 55 f. R. O,
öfverläggningen så väl om Bankuv-Utskottets ifråga-
i frågan bestämmas genom vötering i Förstärkt Ban-
