2:0 BanizoUtskottets memorial N:o 1951, 1 anledning af Adelns och Presteståndets Utskottet gifne åläggande, att inkomma med anmälan, huru Utskottet uppfattat Rikets Ständers beslut i fråga om Bankoreglementets öfrverlemnande till Kongl. Maj:t uti hvilket memorial Utskottet förklarade frågan vara förfallen, äfvensom jemväl föredrogs en den 22 dennes från Presteståadet förut erhållen inbjudning i ämne:; Och yttrade SANS JANSSON (Elfsborgs) att han vid ett tillfälle tillförene väl yttrat att denna fråga syntes icke vara af någon vist i sak, då den rörde bloit sättet eller formen för öfverlemaandet af Bankore glementet till Kongl. Maj:ts kännedom; men han had? nu fattat annan tanka, i anseende till det idkeliga äflandet som tycktes gå derpå ut, att bringa till lifs igen den afslagna Sjuttiotvåan. Många tycktes tro att gecom ogillande af Utskottets åsgt Riksdagen skulle komma att förkortas, emot hvad eljest kunde ske. Talaren trodde motsa!sen; ty i förra faliet komme f.ågan att dragas under Förstärkta-BankoUtskotiet, i sedrare åter, komme den att förfalla; och då af Riksdagsgöromålen ej något mera återstode, fölle väl af sig sjelf, att Riksdagen då borde sfslutas. Utskottets. .memonrial borde alltså läggas till handlingarve och inbjudnirgarne afslås. — Talaren skulle hädre förblifva här ett år till, än efierskänka något af folkets rättigheter, Något sådant låge här sannolikt till grund för försöken, att få ståndet att frångå dess förra beslut. — Om Talmännen hos Kongl. Maj:t anmälde att göromålen äro sluiade, så kan, enligt grundlagen, Ständernes hemförlofvande icke vidare uppehållas; och det enda som nu kunde vara att åtgöra, vore att Bankofullmägtige anmodades att genast öfverlemna Reglemeatet till Kongl. Maj:t. NILS: MÅNSSON (Malmöhus) hade vid de förra öfverläggaingarne hört ytiras, att frågan rörde ord, ice ssk, men trodde, lika med Hans Jansson, att dea mera rörde sak, än ord. Rikets Ständer hade, vid grurdlags-ns stiftande år 1809, varit sorg-. fällige att bevara sine frioch rättigheter, både i afseende på beskattning af Bankens styrelse och statens fasta zgendomar. I denna fråga vore stadgadt, att de af Rikets Ständer uppgjorde reglementen skola af Bankofullmäktige till Kongl. Maj:t aflemnas. Konungen hade högtidligen förklarat, det han icke ville hafva ensan rätt, i af:eende å bankens angelägenheter, än fordne Könungar haft. Hvarföreskulle reglensentet ingifvas till Konungen? Troligen derföre att ej någon möjlighet skulle blifva, att få reglementet : ändrat, under Ständernas frånvaro, — Talaren hyste det förtroende till Ko-g!. Majst, att han nu icke ville ändra hvad Rikets Ständer beslutit; men man .visste ej hvad tider som kunde komma. Måtte man besinra huru tillståndet var 1809, och hurudan utgången skolat blifva, om Konungen fått styra med banken, huru han velat. Många af Ståndets. Ledamöter kunde minnas förre Talmannen Lars Olssons berättelse. om de svåra strider Bankofullmäktige hade, för att hindra Konungen,.att taga bankens redbarhe:er. — När Konungen erhölle del af reglementet, hade han fått hvad han velat. För öfrigt kurde Talaren ej ingå på ett beslut, hvarigenom komme att bortgifvas något af Ståndets rättighe:er. Han skulle då befara att j komma hem med lLifvet. — Inbjudningarne borde derföre afslås och Ståndet vidblifva sitt förra beslut. , Häri instämde många Ledamö:er, bland hvilka JAKOB KIHLBLOM (Södermanlands), som trodde att frågan borde förfalla, helst den idetta ögonblick vore förfallen. Ståndet borde icke visa sådant -vankelmod, att det frånginge sitt förra beslut, och derigenom gåfve anledning till Riksdagens förlängande. ANDERS DANIELSSON: Det har af Talmannen blifvit oss tillkännagifvit att då Bankoreglementet ännu icke till Kongl. Moej:t inkommit, högstdensamme ej kunde bestämma dag för Riksdagens afslutande och denaa kommunikation är förmodligen ämnad att använda såsom skäl att förmå Bondeståndet till rubbning uti dess en gång fattade beslut att förebygga det regeringen icke på detta iodirekta sätt måt:e kunna tillväila sig en andel i Bainko!agstiftningen, som, enligt grundlagen, tillkommer Rikets Ständer allena. Mig förekommer det likväl som att öfversätlaren på vårt språk af Kongl. Maj:ts mening måtte haf-. va misstagit sig; ty mig förefaller det nära omöjJligt, att Kongl. Mij:t, som för några veckor: sedan, uti ett gemom tryck allmänheten mecdeladt tal, förklarade sig icke vilja erhålla någon pröfningsrätt, ränsande lagatna fån Daslan (IA, et ? I RR