Den minnesvård som blifvit upprättad öfver afl.
Grefve Otto August Cronhjelm för de bidrag com
åtskillige medborxare lemnat, afiäcktes i går mid-
Jag kl. 3 3 på Kongl. Maj:ts flottas kyrkogård å
Djurgården, der den aflidne är begrafven. Mellan
tyra och femhundra personer bade för tillfället
-amlats, äfven fruntimmer, bland hvilka syntes den
aflidnes familj. Vården består af ett s. k. Gre-
kiskt korss af tackjern, med rågra enkla prydna-
er och inskrift med förgyllda bokstäfver, å ena
sidan den aflidnes namn, samt födelsedagen den 10
. Febr. 1800 och dödsdagen den g9 September 1334,
A den andra: At Representanten och Medborgaren,
af Svenske medborgare.
Efter eit korrt tal af Hr Kyrkoherden Ramsten,
åtskildes sällskapet, af hvilka dock 140 efter öfver-
enskommelse åtföljdes och intogo middag på det nä-
a invid belögna Hotel de Paris. Efter middagens
slut proponerades af Frih. Kantzow, Grefve Cron-
bjelms barns förmyndare, serskilda skålar för det
fongl, husets medlemmar, samt derefter en för
Grefve Cronbjelms minne, med följande tal:
H
Vi lefve i en tid, åtminstone i ett land, der de offentliga
karaktererne äro få. Vilkoret för att bilda dessa torde lik-
väl vara att förstå och erkänna deras värde. Det är hvad
man icke alltid gör hos oss.
Emedlertid finnas naturer, hvilka likasom elektriskt bana
sig väg till hvarje hjerta, byarje sinne — dessa älskyvärda,
öppna, lefvande uppenbarelser af menniskan, Hos dem
ligger äfven fröet till den offentliga Karakteren, till det för
sanningen uppoffrande lugna, redbara, bestämda väsendet,
hvilket utmärker den sanne Medborgaren.
En af dessa var Otto August Cronhjelm. Uti sitt
enskilda lif ett mönster som Make och Fader, omtänksam
och driftig — förbindlig emot alla, gästfri och skild från
alla de vanor och fördomar, som ej sällan rättvist förebrås
män af hans börd; var han äfven, uti hvilken rigtning af
offentlig verksamhet man såg honom använda sig, alltid vid
g!adt mod, alltid oförtruten, ihärdig och duglig. Den säll-
synta snabbhet, hvarmed han genoxträngde ett ämne, kunde
-ndast jemföras med den sällsynta förmåga han ägde att
framställa det angenämt och lättfattligt. — Och ändock
hvilade aldrig hans forskning. — Hans framställning lyste
icke så ofta just afsnillets blixtrar, men den spridde ett ljus
öfver föremålet, hvilket gjorde det åskådligt från alla sidor;
den verkade en förnöjsamhet bo: åhörsren, som endast dem
upprigtiga utgjutelsen ur ett godt hjerta och ett klart för-
stånd kan åstadkomma.
Men hans jordiska verksamhet är bruten; hans menskliga
stämma förstummad. Döden bortryekte honom i hans bästa
der; ban föll ett offer för sin menniskokärlek, i den här-
jande farsot, som nyligen hemsökt oss.
Hvad han uträttat för Fcsterlandet var visserligen än-