tiga sig ordet. Han talade i samma anda som Zagrange, men i ännu mindre valda ordalag. Sedan han, under höga bifallsrop af de anklagade, slutat, och generalprokuratorn förbehållit sig att, i händelse sådane förgripliga yttranden vidare förekommo, få göra påstående om tillbörlig bestraffaiog å vederbörande, fick ak:uarien befallniog att uppläsa anklagelseakten. Men knappt hade han börjat, förrän 10 å 12 bland fångarne och en advokat begärde ordet. Den senare, Hr Bousguet, anhöll att få utröat, huruvida hans klient, Mercier från Lyon, erkände honom såsom sin försvarare eller ej. Presidenten svarade att dermed fioge väntas, tilldess anklagelseakten blifvit uppläst. Men knoappt had? aktuarien börjat läsa, förrän alla Pariserfångarne ropade att de icke ville höra detta dokument, och protesterade mot dess uppläsande. Under det chefen för municipalgardisterne sökte återställa lugnet, uppsteg Baune från Lyon, och uppliste en protest, utan att det ringaste frå ga efier hvarken geneialprokuratorn, som ålade ho nom tystnad, elier municipalgardisterne, som alltjemt sökte få honom att sätta sig. Protesten ianehöll hufvudsakligen att de anklagade förklarade sig icke vidare ämna vara närvarande vid debatterne, då man hvarken ville höra dem e!ler deras försvarare, och att de endast med våld kunde släpas inför domstolen, hvilken gjordes ansvarig för allt, sow häraf kunde följa. — Under ett fortfarande förfärligt tumult höll generalprokuratorn Martin ett tal, bvari han yrkade att de bland fångarne, som hädanefter störde lugnet inför domsto!en, genast skulle återföras till fängelset, der, efter sessionens slut, protokollsföranden skulle meddela dem hvad som förefallit under debatten, utan att deras frånvaro komme att hindra processens fortgång. — Under alltj:mt tiltagande buller och oväsen befallte presidenten, att de anklagade, som nästan alla rest sig upp och till en del stodo på bänkarne, skulle sätta sig, och municipalgardisterne sökte bringa befallningen till verkställighet. Ea af fångarne, Caussidiere från Etienne, var nära att förgripa sig på en municipalgardist, som fattat i honom, för att få honom att sätta sig. Understå dig icke att röra mig — ropade han — haf aktning för en gammal soldat af Kejserliga gardet, som varit med i Egypten. Tror du attjag är rädd för en sådan der ung konskriberad som du; Jag har afskjutit flere patroner än du rånsin i hela din lifstid får se. — Slutligen återstod intet annat medel för presidenten att göra slut på oväsendet, än att befalla de anklagades återförande till fängelset, hvilket också verkställdes, ehuru icke utan svårighet. Domstolen förklarade derpå, att för den följande dage: dess session komme att inställas. Dagen derefter stod i flere journaler att läsa en af 110 bland de anklagad: undertecknad protest, hvari de förnyade den inför domstolen afgifoe förklariog, att de icke ämnade godvilligt inställa sig inför Pärskammaren. Vi skola efterhand fortfara att meddela underrättelser om processens fortgång.