Vv Mb VT UPP H VI HILL VINUUIAC. HAD VUOLt nästan färdig ait tro, det nämnde iuflytande vore det vådligaste fondspel, för hvilket man hade att taga sig till vara, Med full öfvertygelse, att han sökte bereda fäderneslandets bästa, lemnade han således sin röst till inbjudningens antagande. i LARS GEZELIUS från Stora Kopparbergs Län anförde, att då han hörde omtalas fördelarte af lånen med kapitalrabatt, kunde han icke å!erhålla sin förundran deröfver, alt ett så fördelaktigt system icke förr än nu blifvit infördt, och att man så länge vid offentliga låneafbandlingar sökt få full valuta, — likasom vid enskilta. Ja! man måste förundra sig öfver den enfald, som t. ex. vår Svenska Lag påbjudit, att ingen vore skyldig betala mer än han lånat utom ränta... Men om man granskade fördelarna skulle man lätt finna, att den gamla tiden och dess lagstiftare icke haft så orätt i sitt sätt att se sakerna. Eburuväl Talaren begrep att Staten kunde komma att betala mindre för ett lån, som erhölls mot 3 procent ränta och med 10 procent rabatt, än för ett lån mot full valuta och 4 procent ränta, så insåg han dock att denna vinst skulle blifva inbillad, och äfven skadlig genom den rubbning ett dylikt kreditbruk skulle vålla i vår penningröredse. Des utom hade här icke blifvit föreslaget rågon säkerhet eller garanti derföre att Staten eller den upplånande auktori:eten skulle afhandla så försigtigt, att blott en vinstgifvande rabatt komme i fråga. Ståndets en gång fattade beslut borde derföre ej ändras; Talaren beklsgade att våra former tilläto något så oformligt som dessa inbjudningar, att ändra en gång fattade beslut; och om Utskotten måhända borde ega rätt att föresiå jemKxningar, så borde det åtminstone ej vara andra Stånds rätt, att anse sig så öfvermägtiga i förstånd och fosterlandsnit, att de, medelst sina inbjudningar, borde bringa osäkerhet och söndring i ett annat Stårds-en gåog, efter öfverlägguing och grundlig grarskning, yttrade öfvertygelse. Talaren afstyrkte all eftergift för Utskottets nya förslag och Ridd. och Adelns i sammanhang dermed gjorda inbjudning. Sekreteraren ansåg sig, i anledning af Gezelii yttrande, böra upplysa att ifrågavarande inbjudning vore från StatsUtskottet och grundade sig på 73 S. R. O., som ålade Utskott att sammanjemka Ståndens olika beslut, samt erindrade att då h:r vore fråga endast om sådan upplåning, att hvad af kapitalrabatten, fördeld på hela upplåningstiden, komme att på hvarje år belöpa, sammanlsgdt med den årliga räntan, icke finge utgöva mer än 5 proc. :å den summa, som i Lån. erhöäjlits, sädant upplåningssätt icke vore stridande mot allmänna lagens föreskrift, som inneböll att ränta å försträckningar må uppgå ända till 6 proc. NILS PERSSON från Örebro Län förundrade sig, att sedan Bonde-Ståndet redan en gång, till följd af Adelns inbjudning, frångått sitt fattade beslut i sjelfva Lånefrågan, infunne sig nu Adeln åter med en inbjudning, hvars åsyftade ändamål stod i strid med vår allmänna Lag... Han trodde icke att Rikets allmänna fördelar skulle kunna beredas genom ett dylik lånesätt, som det ifrågavarande, :och önskade att man ieke måtte af de förespeglade fördelarne låta sig hänföras till en förvill.lse, hvarigenom både egen och efterkommandes väifärd och sjelfbestånd kunde äfventyras. Derföre yrkades afslag på inbjudningen. ILS MAGNUSSON från Calmar Län, PETTER PERSSON och JOHANNES ANDERSSON från Jönköpings Län talade för intjudniovgens afslående, hvilket äfven yrkades af ANDERS JANSSON från Upssla Län, och GÖRAN JONASSON från Kronobergs Län. JOHAN ERIKSSON från St. Kopparbergs Län skulle hafva omfattat tillfället att antaga inbjudningen, om sådant icke vore alltför stridande emot. hans öfvertygelse. Han hade noga betänkt förhållandet och funne sig hafva förbindelser att iagttaga både met sig sjelf, sina kommittenter och efterkommande, Bondeståndet hade förut fattat ett beslut i frågan; — såsom talaren ville tro, efter mogen öfverläggning, Då nu i alla afhandlingar enskilta emellan hvad som blifvit öfverenskommet och beslutadt måste blifva beståndande, så vida icke endera kontrahenten visade gällande skäl till beslutets häfvande, hvilka skäl, enligt lag, endast kunde bestå deri, att han varit ställd under förmyndare, varit mindre vetände eller af starka drycker öfverlastad:eller ock blifvit till afhandlingen tvungen, trugad, lockad eller förledd, — men sådana skäl bär icke kunde. åberopas, kunde talaren icke eller inse hvarföre beslutet skulle upprifvas. : Man .visste att syftemålet med inbjudningen vore utländsk skuldsättning, hv:lket Bondeståndet. förut anselt såsom en Jandsplåga i längden verkande till eu beskattning, att från landet utgå till utländningen och derföre trodde han äfven att ståndet skulle förena sig med honom, då han röstade för inbjudningers förkastande. Härmed instämde ERIK NORBERG från Westerås Län och PER NILSSON från Skåne, hvilken senare jemväl ansåg förslaget stridande mot lag, i så motto att rabatt endast kunde komma i fråga, då lån upptages hos eckrare. JOHAN ANDERSSON från Upsata Län förenade sig med : Haus Jansson, särdeles som han; kunde finna någon förmån, : utan snarare. våda af så beskaffad skuldsättning, om den ifrågavarande, hvaruti äfven JOHAN OLOFSSON från Wermland instämde. JAKOB KIHLBLOM från Södermanland talade för inbjudningens afsläende, och framställde ven kalkul som utvisade att en lånsökande, som upptagit ett lån å 100 Rdr valuta, att återbetala på 15 år, måste i händelse han erhållit det med 10 procents ktpitalrabatt och 4 procent årlig ränta under dessa 15 år i räntor och kapital-liqvid betala 177 Rdr 36 sk. 9 rst., men då han deremot, i händelse han erhölle full valuta, mot 5 procents ränta, endast komme att erlägga inalles 175 Rdr eller för hvarje hundrade Rdr 2; Rdr 36 sk. 9 rst, mindre än i förra fallet. Flere Ledamöter talade för inbjudningens afslående, . hvarefter Strindlund yttrade, att det i förevarande fråga hade visat sig, att man kunde göra en sak vidlyftig och invecklad, om man ville. Ständet bade beslutit, att lån finge af Rgskontoret upptagas mot högst 5pr. ränta, och det vore ej eller nu fråea nm att mMedvifva lånsdunntaaan 0 — oh